Brev från bio.föräldrars arbetsgivare

Tack för att du vågar berättar det som har hänt dig. Ditt inlägg är inte alls konstig utan det är bra att man ventilerar sina känslor och våga sätta ord på det som händer.
Jag känner inte till hela historien men utifrån det du berättar i ditt inlägg tycker jag att du INTE skall skämmas utan du själv skall bestämma hur kontakten/ skrivandet skall gå till.

Tänk noga på det du vill uppnå med kontakten med biof.? Sätt en gräns för kontakten både praktistk och emotionell!

Jag tror att det är viktigt att du själv tar inställning till det DU vill göra.

Vad tycker dina adoptiva föräldrar om den situationen?

Jag önskar dig det bästa och hoppas att allt går väl för dig!
Lycka till!

Först NEEEJ du ska inte ha dåligt samvete! Du har inte övergivit dom! Kontakten måste ske på dina vilkor, du har ett liv här med föräldrar, egna barn, jobb mm som ska orkas med. OM du sen har tid över och lust kan du sköta kontakten med bio-familjen. Men du ska INTE ha dåligt samvete på ngt sätt!
Kvinnan som skrev har säkert inte alla upplysningar och har inte heller med saken att göra. Ignorera henne bara och lägg inte energi på att skriva henne tycker jag men du kanske känner annorlunda.

Collibri: Tack för dit svar.
Jag har haft en bra kontakt med mina föräldrar på en lagom nivå.
Men så är min bio.bror soldat och krigar just nu uppe i jaffna och det kan ha gjort att de kännt som om jag övergivit dem med..jag vet inte. Just nu vill jag bara släppa kontakten helt men det känns samtidigt som jag förlorar en bit som jag gärna vill ha.
Men det är så svårt att sätta ord på känslorna som kom upp i det där brevet.
Mina adoptivföräldrar har alltid stått bakom mej i mitt letande och även då jag träffa dem.
Jag hade aldrig letat efter dem utan att de tyckt de var ok. För mig är ju inte bio.föräldrarna mina föräldrar..om du förstår va jag menar
Det här brevet vet de däremot inget om för de är bortresta så jag får berätta när de kommer hem.

Usch, så jobbigt det måste ha varit att läsa... Jag måste säga att jag reagerar som du: vadå övergivit? Ärligt talat har dina biologiska föräldrar faktiskt sagt upp alla rättigheter och skyldigheter de hade till dig i och med att du fick nya föräldrar. Varför skulle inte samma sak gälla för dig? VARFÖR skulle du idag ha några skyldigheter mot dina biologiska föräldrar? Det förstår jag inte och jag tycker INTE att du varken ska skämmas eller ha dåligt samvete. Det tycker jag att dina biologiska föräldrars arbetsgivare skulle göra... *kramar om*

Fru hemlig: Hon skrev mkt inf om min bror som jag redan visste och hon visste mkt om min familj här hemma så överlag kändes det rätt obehagligt. Men jag har skrivit så många brev nu, det ena värre än det andra och jag skickar dem inte så det slutar väl med att hon inte får ngt svar av mej. Samtidigt som jag vill att hon ska veta att man inte skriver så till ngn man inte känner.. åh det är jätte svårt!!!

Ethi: Precis...De gav ju bort mej när jag var 1 månad gammal.
Det enda jag gjorde var att leta reda på dem igen för jag ville träffa dem.
Jag försöker att tänka som ni säger och jag tror väl att jag inerst inne gör det men det både gör en ledsen och arg att ngn kan säga att man har skyldigheter för ngt man inte har.
Lite som min bror skrev för länge sen att jag skulle hjälpa honom bygga upp sitt hus för jag hade råd nu när jag hade fått ett nytt liv.

Inoka: Vill bara ge dig en kram eftersom detta var ju bland det fräckaste jag hört!!!

Nej,du har inga skyldigheter gentemot dina biologiska föräldrar och ska absolut inte skämmas för att du inte skrivit. Som sagt de gav upp alla rättigheter de hade till dig och du har inte ens skyldigheter gentemot dina adoptivföräldrar !!!

Fattar inte att denna kvinna har mage att skriva sådant till dig!

Thalis : Tack *L* Nä jag har undrat det med...  Men jag har lugnat ner mej lite efter jag skrev inlägget för det har varit skönt med lite stöd i att jag gör rätt. Man känner sig lite elak som funderar på att bryta kontakten...

Jag menar att hon nog inte förstår vad adoptionen innebar. Att dina bioföräldrar avsade sig alla juridiska band till dig och de inte kan kräva ngt av dig! Kan det vara så att kvinnan hjälper dina bio-föräldrar att läsa breven så att det är därför som hon vet så mkt?

Som Thalis skrev du har inte ens några skyldigheter till dina föräldrar.

Det måste vara hemskt att höra sådana saker från henne.
Det måste även kännas hemskt att höra sånt som din bio-bror sa till dig! Jag har läst att det inte är allt för ovanligt. Det måste kännas väldigt svårt i din situation. Men du har INGA skyldigheter gentemot ngn av dessa perssoner.

Ta hand om dig!

Fru hemlig: Nja mina bioföräldrar bodde en tid i colombo när tsunamin kom och slog bort deras hus. Efter det flyttade de upp längre in i landet där min bror bodde och även en morbror som var engelskelärare. Han har hjälpt dem fram till nu att översätta breven jag skrivit till dem och det har fungerat jätte bra. Men så tyvärr har han dött för en tid sedan och jag tror att de efter min bror flyttade till jaffna inte fick ngn hjälp att skriva breven gick till denna kvinnan.
Men det är som du säger..de förstår nog inte att alla band vi har är avskurna iom adoptionen. Och det är svårt att förklara hur jag känner det eftersom jag inte vill såra mina bio.föräldrar.
Men  jag kommer låta det gå ett bra tag innan jag skriver till dem med...så kanske det blåser över. Även om förnuftet säger att man inte ska ta åt sig och skita i det säger hjärtat en annan sak för man vill ju gärna hjälpa dem som min bror då med huset men hur skulle jag kunna ge han så mkt pengar? Min förklaring att jag oxå hade hus,familj och barn osv gick inte hem direkt.

Jag förstår att det är jättejobbigt! Det är nog som du skriver jättesvårt att förklara för dem hur det ligger till ex med din ekonomi. Även om vi är mkt mkt rikare än dom så har vi inte råd att hjälpa deras familjer. Sen är det nog svårt att få dem att förstå att du inte har de banden till dem som gör att du ens vill hjälpa dem ekonomiskt! Jag tycker att du ska som du skriver vänta med att kontakta dem igen och om/när du gör det se till att det är på dina vilkor!!!
Glöm inte att din familj finns här och det är här du har dina lojaliteter och du har inga skyldigheter gentemot bio-familjen!
Sen har jag full förståelse för att du tar åt dig även om du inte behöver göra det. Jag vet inte hur det funkar på de olika resurscentren för adopterade, kanske finns det ngn där du kan tala med om hur man enklast löser en sån här situation utan att vare sig såra ngn eller att du själv behöver göra ngt du inte vill. Jag har läst om flera adopterade som råkat ut för att deras bio-familjer har förväntningar på dom.

Fru hemlig : Jag har turen att ha en vän till vår familj som är född i srilanka men träffa en tjej härifrån ön för länge sen och gifte sig med henne. Han jobbar i srilanka 3 månader per år genom sida men kommer hem nästa månad. Han brukar jag få råd av och även haft hjälp när vi letade efter dem. Men jag har även en vädligt bra familj som stöttar mej  så det ska bli skönt när mor och far kommer hem nästa vecka efter 6 veckor hos min bror i thailand.
Man är lite pappas flicka..inte så lite heller. Spelar nog ingen roll hur gamal man blir.
Så jag får väl fundera över hur jag ska berätta om brevet eller om jag ska göra det.
Tack igen för dit stöd!
*kram*

Tråkigt ts - men inte ovanligt att vuxna adopterade hamnar i dilemman i förhållande till sin ursprungsfamilj då de får kontakt! Tänk på att det är stora kulturskillnader i sättet att tänka om barn, föräldrar och familj, ta inte åt dig personligt ....

Inoka,
Tack för att du berättar. Liksom andra här skulle jag villa ställa mig upp och skrika NEEEJ.... Nej, du har absolut inga skyldigheter mot dina biologiska föräldrar eftersom du är bortadopterad. Den kontakten ni har haft och har är helt på dina vilkor. Ditt liv är sedan länge här. Kanske kommer dina biologiska föräldrar aldrig att förstå och acceptera det. Den här arbetsgivaren försöker väl att hjälpa dem, men hon kan man inte kräva förståelse hos, eftersom hon är helt utomstående och inte har tillgång till sanningen. Hon kanske inte ens vet vad en adoption innebär. Släng de arga breven och låt saken bero. Prata med din familj och dina adoptivföräldrar så att du får ur dig den frustration som du känner. Om jag var dig skulle jag inte låtsas om något, utan bara hålla det helt neutralt.
Den kontakt du har med dem skall, som jag skrivit vara helt på dina villkor och det skall kännas bra i din mage att ha kontakt om inte, ta en paus och fundera hur du vill göra framöver.
Som vi säger i Danmark: Släkten är bra att ha, men på väggen skall de va!
Lycka till
Mei-Mei

Meimei: Jag vet ju inte om ngt annat liv än det jag har här eftersom jag bara var 1 månad gamal när jag kom. Men jag har mina tvivel på om det är mina bioföräldrar som verkligen säger det kvinnan skriver eller om det är kvinnan som skriver mer vad hon tror..lite snurrigt hoppas du förstod *L* i alla fall så ska jag bara låta saken bero ett tag nu.
Men som den innan skrev att de kulturella skillnaderna är annorlunda det är jag så väl medveten om men även att man inte ska ta för lätt på det och tro att de nästan är lite "dumma" och obildade. Jag har levt en längre tid i indien länderna är väldigt lika i sitt tänkande och just adoptioner är de fullt medvetna om vad som gäller. Men jag kan ngnstans inom mej förstå varför de så gärna vill ha kontakten med mej. Kan tänka mej att jag kännt likadant om jag adopterat bort min lilla och hon helt plötsligt tog kontakt. För dem är jag ju deras dotter. 
Skratta gott åt det sista du skrev

Nej TS, du har inga som helst skyldigheter mot dina biologiska föräldrar, de har ju frånsagt sig sina rättigheter till dig för många år sedan.

Däremot kan nog alla som är föräldrar tänka sig hur fruktansvärt jobbigt det måste vara att lämna ifrån sig sitt barn och att det då kan betyda väldigt mycket att få bekräftelse på att det var det rätta att göra. Säkert betyder dina brev mycket för dem.

Om du inte skrev det i det senaste brevet så tycker jag att du ska författa ihop ett litet brev om att du är glad över kontakten men att du har ditt liv i Sverige och inte alltid kan skriva helt regelbundet. Att din nuvarande familj måste få gå i första hand, speciellt dina barn men att du hör av dig när du har möjlighet. Om du känner att det är läge så kan du ju även nämna att det var otrevligt att deras arbetsgivare hörde av sig.

Lycka till!

Usch vilken jobbig sits.... spontant vill man juh bara skriva nåt tillbaks... men är det arbetgivaren som skrivit så är det inte säkert att föräldrarna vet om vad exakt hon skrivit.... Men nån stans känns det så dumt att du måste klargöra vad som gäller...så låta det va och låta tiden gå låter som mest rätt i detta läge... skriva vid ett senare tillfälle när du känner för det... tycker absolut du kan ta upp detta om brevet med dina föräldrar när de kommer hem.... kram

Vad jobbigt för dig, försök att känna efter vad du mår bäst av. Relationen med dina biologiska föräldrar ska vara kravlös och de ska vara tacksamma om det så vore att de fick ett brev från dig var 10-e år.

Försök att klargör för dem hur er relationen ska vara och hur tät den ska vara. Kanske skulle det räcka med ett brev till varje jul?!

Det här är inte första gången jag hör om att det inte behöver vara odelat positivt att hitta sin bio-familj. En vän till min man letade rätt på sina biologiska föräldrar, och hon brukar säga att det var det sämsta hon gjort.

För henne slutade det med att biofamiljen förväntade sig att hon skulle hjälpa dem ekonomiskt. Hon kände sig bara grymt utnyttjad, och hennes föräldrar fick hjälpa henne att ta sig ur den här situationen.

Jag tror att det är många både här och i ursprungslandet som har svårt att förstå att det ju är ens adoptivföräldrar som är ens riktiga föräldrar, och att man inte har några skyldigheter mot sina bioföräldrar.

Bara säga tack igen för alla som svarat..
Det värmer att så många kommer med bra tips och jag inser att jag inte är helt kall som jag kände mej när jag fick brevet eftersom jag fick dåligt samvete för inte skrivit.