rädd för allt

Jag var också lite orolig inför förlossningen. Mest för att det skulle bli en långdragen förlossning så jag inte skulle orka. Men när det väl var dags gick det jätterbra och fort; 3 h och 45 min efter att vi kommit till förlossningen kom lilltjejen ut. Jag hade täta värkar, men klarade mig med lustgas. Jag sprack lite, men ärligt talat, det kändes inte ens. Personalen var helt underbar! Och det är sant som alla säger: när du väl får bebisen på ditt bröst är all smärta bortglömd. Ett tips är att läsa mycket om förlossning, t.ex. Att föda av Gudrun Abascal. Det hjälpte mig att förbereda mig i alla fall. Lycka till!!

Jag skrev också ett förlossningsbrev, fast ganska kort. Tyckte det var bra att få fundera lite på hur jag själv ville ha det. Men jag var också öppen för det mesta. Jag skrev att jag helst inte ville ha EDA, men om jag skulle få så ont så var jag självklart inte emot det. Jag skrev att jag gärna ville ha hjälp att använda lustgasen på rätt sätt. Barnmorskan läste brevet och såg att jag helst ville klara mig på lustgas och det gick ju också.

Jag ser syftet med ett förlossningsbrev som mer att berätta lite om sig själv och hur man kan tänkas reagera i en sån här situation. Om det är något särskilt man vill att de ska tänka på osv. Jag skrev t.ex. att de gärna fick fråga om jag har ont och så, eftersom jag ibland kan försöka "hålla masken".

TS: hur känns det nu inför förlossningen??