rädd för allt

är nu i vecka 33 och har börjat inse att lillen där inne snart ska ut. det känns ju otroligt roligt och jättespännande, längtar jättemycket efter att få träffa bebisen. Men samtidigt är jag livrädd för att föda, rädd för att spricka, rädd för att det ska ta flera hundra timmar och vara olidligt plågsamt. vill inte heller göra kejsarsnitt, och hoppas verkligen att jag slipper göra det.
som att det skulle räcka med det, tycker jag är rädd och orlig för allt just nu. är rädd för att bli stor som ett hus och framför allt för att få bristningar, smörjer in mig med olja och hudkräm så fort jag får chansen.

hoppas all rädsla och oro försvinner, man blir ju tokig !