Hur kände/tänkte ni efter ert tredje mf/ma?
Fick mitt tredje mf i december och tänkte innan det att om det blir mf en tredje gång så kommer jag nog inte klara av att hantera det. Sen när det väl hände så har jag ändå kunnat hantera det mkt bättre än vad jag föreställde mig innan. Känner mig rätt possitiv nu för nu kan vi ju ev få hjälp! Men det jag tänker mest på är att jag inte riktigt vet om jag borde vara rädd för att vi aldrig kommer att få barn eller om det inte är så "förödande" att få tre mf. Det känns som att det är hemskare att få tre mf bara för att man vet att gränsen för att få göra utredning ligger där. Men hur tänkte/tänker ni? Ser ni att ni kommer att lyckas någon gång eller borde man ställa in sig på att det aldrig kanske kommer att gå bra för en när man fått upprepade mf?? Någon med tre mf som börjat fundera på adoption ist??