ska föda barn om åtta dagar är det tänkt och har varit alldeles lugn fram tills ikväll, nu är jag helt plötsligt full av panik, ångest, är fruktansvärt dålig i magen och är rädd att bebisen ska komma ikväll... nån mer som skjutit upp rädslan och föräldraskapsångesten till veckan innan bebis faktiskt finns på riktigt så att säga?
GAAH. ja. ungefär så.
Usch vilket fruktansvärt svar! Haha. fast det hjälpte faktiskt lite..
imorgon är det dessutom måndag! jag ska ju gå till antikaffären och leta efter en ny lampa. jag hinner inte föda barn! jag har liksom ångrat mig lite!
oh! en skraj 4-barns mamma. det hjälpte. jag känner mig ju helt knäpp som reagerar såhär först nu, så det är bra att se att man inte är ensam.
skjuta upp paniken! vilken plan! tack.. hihi. hoppas att det fungerar, annars tänker jag åka in till förlossningen och kräva lustgas och tilltugg tills bebis är ute...
åh vad skönt att veta att det inte bara är jag som "ångrar mig" så här...
jag äter kanelbullar och dricker kamomillte i mängder för att låta bli att tänka på att det faktiskt snart är dags. på riktigt. en bebis! men tack, som sagt skönt att veta att det är helt normalt! hihi.
åh vad skönt att veta att det inte bara är jag som "ångrar mig" så här...
jag äter kanelbullar och dricker kamomillte i mängder för att låta bli att tänka på att det faktiskt snart är dags. på riktigt. en bebis! men tack, som sagt skönt att veta att det är helt normalt! hihi.
Frk. Larsson, precis så resonerar jag också! för om man skjuter upp paniken till EFTER förlossningen, så bör den ju rimligtvis inte dyka upp alls, eller hur? haha. man kan ju hoppas. men då kommer förmodligen föräldraskapspaniken istället för förlossningspaniken...
liljeknodd!
den 15e är det tänkt!
det är verkligen föräldraskapspanik, bara för att man lyckas bli gravid behöver man väl automatiskt inte vara världens bästa mamma? visst att man har varit barnvakt o har lite erfarenhet så men nu är det ju min lilla bebis i 18 år.. minst.. hihi.
jag går nu från att vara bartender i reykjavkik på nätterna till att vara mamma dygnet runt och det är liite mer ansvar. skrämmande samtidigt som det känns väldigt spännande, det är ju inte bara panik, eller hur? men jobbigt att ta allt sista veckan såhär...
sen är det svårt att sätta fingret på VAD i föräldraskapet som jag tror mig inte klara av... men man kan väl inte vänta sig att vara expert såfort man kommer hem från BB?
synd att dr phil inte vill bo hemma hos mig och kolla så att jag uppfostrar bebis till en supermänniska..