Varför skaffa barn???

Fast finns ju välidgt många som aldrig läntat efter barn, inte tycker barn är meningen med livet fast de har barn och inte ser det som det största som kan hända en människa.
Så det tror jag inte på, folk är olika och många vill ju inte ha barn heller och har aldrig ett sug efter barn! Det e ju ganska vanligt ändå...

Håller med dig till viss del, men jag tror inte barn ger direkt lycka faktiskt och jag tror du kan gå ett helt liv utan att längta efter barn och ändå vara jättelycklig.
Jag tror inte Condi Rice (amerikas utrikesminister) som gjort en spikrak karriär, befinner sig i maktens centrum men saknar barn är precis olycklig.
För hon har hittat något annat med livet, något välidgt stort som få människor kommer uppleva! Samma sak med Oprah Winfrey, Maud Adams eller Dolly Parton...människor som gör något unikt men inte skaffat barn.
Nu är de människorna dock unika på sitt vis och få blir en Dolly Parton, men jag menar att man måste hitta det man själv gillar i livet för att bli lycklig.
Jag tror inte heller att om man skulle byta liv med en annan mamma (en barnlös) skulle uppleva större lycka, för det finns ju många föräldrar som inte ser sina barn som det största i livet utan tycker andra saker är "viktigare".
DEt jag menar är att folk är alltså olika och det man ser oftast är ju många tycker synd om personer som inte har barn.
Men jag vet en person i min närhet som är 58 år gammal, har inga barn och har aldrig velat skaffat barn och han och hans sambo är mycket lyckliga för de gör så mycket annat i livet som man inte kan göra om man har barn.

Så är det nog också, det kanske kommer olika i livet (om det kommer) för sånt kan man ju inte veta men samtidigt vet vi inget om framtiden.
Dessutom är det ju inte så att om man saknar barn så har man bara sig själv att tänka på, man kanske har en sambo eller är gift och har massor med vänner runtomkring sig.
Själv var jag bara 21 när jag fick min son, men hade aldrig under mina 21 år tänkt hur det skulle vara att ha barn...aldrig längtat efter barn och när jag såg en barnvagn tänkte jag mest "vad jobbigt, stackare".
Men ett liv utan min son idag är otänktbart, för han finns ju och som jag älskar honom!
Men tror inte jag hade haft ett sämre liv om jag inte hade haft honom, då hade jag bara gjort andra saker helt enkelt.
Sedan tycker jag det verkar tråkigt med folk som skaffar barn, köper hus och sedan är nöjd och inte forsätter utvecklas speciellt mycket och ens vänskapskrets är barnens kompisars föräldrar! Det tycker jag verkar ensamt, men det är ju bara hur jag ser det från mitt håll...för vissa är säkert det ett toppenliv.

a halleluja moment skrev 2008-01-06 11:07:19 följande:

Håller inte med om det, livet innan finns och du behöver inte få ett sådant förändrat liv efter du fått barn.
De flesta verkar leva som vanligt liksom! Tycker inte mitt liv blivit så enormt annorlunda enbart för jag fått barn, livet utvecklas hela tiden med eller utan barn liksom.

fia sthlm skrev 2008-01-06 11:19:23 följande:

Jag tycker också det bliv rikare, men mer meningsfullt är inte mitt liv idag...är ingen mer mening med mitt liv idag bara för att jag har barn liksom.
Tror alla liv är meningsfulla, helt oberoende på om man har barn eller inte!
Sedan tror jag det finns folk som har mycket mer rikare liv än mig dessutom, människor som hittat andra saker som gör dem mer unika än mig.
Men just livet behöver inte bli bättre eller roligare, men man kan ju inte säga hur ens liv hade varit om man inte fått barn utan man kan ju bara spekulera.
Men tror inte barnlösa är olyckliga alls eller behöver bli olyckliga, som sagt en i min närvaro som är 58 har valt bort barn och är välidgt lycklig.

Jag förstår ju inte barnlängtan, för före jag fick min son hade jag inte en sekund av mitt liv tänkt tanken att jag ville ha barn och tyckte mest som sagt när jag såg en barnvagn "vad jobbigt".
Men jag älskar som sagt min son överallt annat, tror han är gjord för att vara just min son och han passar mig enormt bra och jag passar honom! Däremot älskar jag inte honom för han delar mitt dna utan älskar honom för den underbara person han är.

Men viktigt för mig var att behålla en del av mitt liv, alltså att jag aldrig vill bli en person som bara umgås med andra föräldrar och inte upptäcker nya saker.
Det är väldigt viktigt för mig att också kunna vara min egen person, för jag tror att utvecklas man inte så kommer man förr eller senare ångra sig.
Jag kan idag ibland kunna bli lite avundsjuk på vissa människor som inte har barn för i ärlighetens namn kan de göra lite mer...men med det säger jag ju inte att jag inte älskar min son och jag ångrar verkligen inte honom!

a halleluja moment skrev 2008-01-06 11:22:14 följande:

Ja, det är olika!
Jag har som sagt också barn, men jag tycker inte som dig att livet innan inte fanns...mitt liv var väldigt mycket värt före jag fick barn.
Jag tror också det finns människor utan barn som har en större mening i livet än vad jag har som har hittat något helt annat.
Jag tror inte utveckling är de olika stadierna varje år som ungarna växer...utan utveckling är vad du gör med din egna person!

Säger man att meningen med livet är att skaffa barn, och att man inte lever före man har barn!
Innebär det att era barn inte heller har ett riktigt liv före de själv är stora nog att skaffa barn då=?

Spontan och sjunger mer, det vet jag inte riktigt faktiskt! jag har aldrig sjungit för min son...men förstår lite vad du menar.
Men alla är olika, det finns ingen mall hur man blir när man får barn utan det är olika för olika människor.
Stressad kan man fortfarande vara, man kan fortfarande forsätta fokusera på sig själv och liknande!

Ifrågasätter inte varför folk skaffar barn, sedan kan man ju ifrågasätt om man bör föra människosläktet vidare som vi förstört vår jord men det är en helt annan sak.
Men var bara nyfiken varför folk skaffade barn och på vilka grunder, ett meningsfullt liv kan man ju få ändå liksom...