Nork:
Tack för att du förstår hur jobbigt jag tycker att det är, fast jag inte borde klaga då jag fått hjälp. Samtidigt måste det vara lika jobbigt för dig att få äl och mens men ändå inte få ihop det... vi sitter ju i samma båt dvs. vill men kan inte och är trött på att vänta båten.
Jag slutade med mina p-piller i november 2006 men vi försökte inte aktivt med att skaffa barn förrän jan 2007. Under alla mina år med p-piller hade jag piller-mens som kom samma dag varje månad ut och in. Dock mindre än jag hade naturligt, för då blödde jag som attan. Därför var jag så förvånade över att den inte kom tillbacks när jag slutade med p-pillerna, men tänkte att det tar väll sin tid.
Gick till min gyn efter 7 mån och de gav mig provera för att framkalla mens, men det kom ingen ändå. När gyn berätta att jag var tvungen att vänta i 2 år innan de ville gå vidare i min utredning (mina prover såg normala ut) så bestämde vi oss för att gå till privat och snabba på processen. Där blev det en ny utredning och sen till Karolinska för att kolla så att min slemhinna inte blivit skadad. När vi fått det konstaterat så var det dags att ge någon form av behandling och då blev det pergotime. Verkar som om dom tror att de har ?lossnat? nu efter spolningen, men eftersom jag blödde en dag under sommaren för att den sedan skulle försvinna igen så är jag inte lika positivt inställd till att tro att den kommer nu denna månad. Vill liksom ta det säkra före det osäkra för jag är så sjukt trött på att vänta. Att min bror har fått 2 små gör ju det hela faktiskt värre? det är det ända som alla talar om. När ska du åka till sjukhuset och kolla på dem (genom glasruta) och åhh vad kul det skall bli med dop? visst det är kul, men också ganska jobbigt med tanke på att deras graviditet inte var planerad. Jag ville ha barn innan de ens hade tänkt tanken, och nu sitter jag här menslös och de med sina två barn. Sorry att jag låter deppig och neggig, men jag känner mig så där för tillfället.
Var på universitetet och utanför en av ingångarna stod en tjej och rökte. Ju närmare jag kom desto mer säker blev jag på att hon var gravid? försökte att inte kolla men hon tittade ändå argt på mig som -jag vet att jag gör fel. Blev så arg för jag slutade röka direkt när jag bestämde mig för att jag ville ha barn och har inte rökt sen dess (undantag 4 cigg under ett hemskt grupparbete skulle dock ha låtit bli om jag varit gravid). Man ska ju inte klaga på andra, jag vet inte varför eller hur hennes liv ser ut, men jag kan inte hjälpa att jag tänkte tanken att vissa inte verkar så tacksamma över sina graviditeter. Nu blev det så där långt?sorry. Ska till tandläkaren och jag har säkert 100 hål också för att göra denna dagen lite mer perfekt.