2008

Hej på er!

Vad härligt med denna tråd och fler i samma situation!!

Känner precis igen mig i så många känslor som återges i denna tråd... Att hoppas och bli besviken. Att glädjas med gravida vänner och släktingar men ändå känna avund. Känns skönt med andra att bolla dessa tankar med!

Jag och min sambo har längtat efter barn i många men pga sviter från många års sjukdom har jag fortfarande inte fått igång ÄL... Känns som det är miiiiil till en graviditet.:(

Status nu är iaf att jag efter år av östrogenbehandlingar ÄNTLIGEN har fått veta att kroppen är redo för "riktig" behandling, tjihoo! Började min första pergokur i decemer och imorgon är det dax för blodprov för att kolla om det blev någon ÄL. Vågar varken tro eller hoppas men det är klart svårt att låta bli.

Kraam till er allihop!

Tack för ditt stöd och omtanke! Självklart får du fråga om sjukdomen. I mitt fall var det den jävulska anorexin som höll mig i ett järngrepp under hela min tonår. Sedan fem-sex år är jag nu helt frisk (dvs så frisk man nu blir från den anorketiska jävulen?) men jag var så ung när jag insjuknade att jag aldrig hann få någon ÄL och mens. Idag är jag mest tacksam över att jag lever, kan arbeta och mestadels mår strålande bra. Jag är glad över styrkan som sjukdomskampen har gett mig, men självklart är längtan och sorgen över barnlösheten ändå ofrånkomlig?

Jag och min sambo försöker dock se positivt på behandlingar och bebisproduktion! Idag lämnade jag blodprov igen för att se om äggen har tagit sig nåt under senaste pergokuren. Svar om en vecka? hoppas hoppas!!

Hur går det annars för dig? Vart i behandlings- och förhoppningsträsket befinner du dig?

Är så glad att jag funnit den här sidan, att slippa vara ensam med tankar och tårar och förhoppningar!

Vad härligt det är med alla som ansluter med sina historier och värdefull input!

Nyköpingsbo: Så himla sorgligt att det slutade i v 20... Håller alla tummar för att det går bra hos läkaren den 22:e och att ni är med på banan igen! Du verkar så underbart optimistisk och jag är säker på att det ordnar sig förr eller senare när man håller lågan uppe!

Nikita: Tack för positiv input! Vad hemskt med din blindtarm... tänk vad mycket saker som kan påverka som man inte har en aning om!! Gullig vovve du har förresten, misstänker att den är din/er

Viola: Härligt med det hopp som dins vän historia ger. Tack, det värmde!!

Go´kväll på er alla kämpare!

Här blir det lugnt ikväll, passar också på att dricka vin med sambon eftersom det inte är några bebisar i sikte. Jag jobbar fortfarande på att över huvud taget få igång mina stackars ägg så än känns vägen lång tills de 1) behagar lossna 2) behagar ta sig och 3) behagar stanna.
Men jag säger som er andra - klart att det löser sig till slut bara vi orkar fortsätta!!

82Viola: Stort lycka till med ÄL i helgen - kanske produktionen är i full gång i skrivandet stund

Nikitea: Lycka till med ÄL du också! Förstår dock preciiis hur det är när det väl infaller "fel" i förhållande till jobb och annat man inte kan påverka. Vi har inte kunna öva i "skarpt" läge speciellt många gånger men över lag är jag ingen mästare på att ligga i på beställning...

Pyropyret: Håller tummarna för att du får komma till karolinska snart! Vad skönt med en specialistklinik

Sköt om er allihop och ha en fortsatt skön helg! På tisd-onsd hoppas jag faktiskt på mens, det är åtminstone ett tecken på att ägglossningen i så fall har kommit igång för min del!!

kram!