Jag var inte ett dugg orolig för smärtan innan förlossningen och jag tyckte inte heller att den var jobbig sen, använde ingen smärtlindring just därför. Däremot tycker jag att det är lite läskigt att krysta. Denna gång är jag inte heller rädd alls inför smärtan, men lite nervös över krystandet. Jag skulle gärna ta 3 andra personers värkar mot att de krystade ut min bebis sen. :)
Nä, de flesta tycker ju att det är en lättnad att få börja krysta. Det är ju klart att det är jobbigt, det är ju då man klämmer ut bebben. Men smärtmässigt och så är det nog inte så jobbigt. Jag tror att det beror på att jag har så stort kontrollbehov som jag inte gillar krystandet, man kan liksom inte styra kroppen längre utan man är tvungen att ta i för kung och fosterland. Skulle vara bättre om man kunde slappna av och bara andas igenom krystandet också, men så funkar det ju inte riktigt. :)
Men som sagt, jag tycker de flesta säger att det är värkarna som är den jobbiga biten. Så om du lägger ihop vad jag tycker om värkarna (pice of cake) och det andra tycker om krystningen (skönt att äntligen få göra något och inte bara ha ont) så har du ju värsta toppen förlossningen framför dig. :)
Jag körde jätte mycket med positivt tänkande innan förlossningen, bestämde mig för att va fan, klart att det gör skit ont, men jag kan inte få bort smärtan, så då kan jag lika gärna acceptera den och bara följa med istället för att försöka lindra den med olika metoder. Det funkade fint. Du får jätte gärna läsa min förlossningsplan och min förlossningsberättelse om du vill veta mer om hur jag tänkte innan och hur det blev och om du tycker det är kul att läsa sånt. :)
Lycka till!