Nu får det vara nog!!!

Det var trevligt

Ja, man kan absolut se _något_ positivt med många sjukdomar (medan det är svårt med andra), när de är ett konstaterat faktum. På samma sätt kan det leda till något gott att ens hus brinner ner, och ett dödsfall kan skänka andra perspektiv på livet.Inget ont i att få ut något positivt ur det mesta, men att därifrån försöka kritisera folk som gärna vill undvika olyckan innan den skett blir lite konstigt.

Jag har ställt samma fråga angående blindhet. Det finns massor av glada, mysiga ungar som är blinda. Betyder det att det är ÖNSKVÄRT att ens unge skall bli blind?Jag frågade även om man kränker alla blinda barn och deras mammor om man mot förmodan hoppades på att få ett seende barn.Ingen svarade.

Men då landar vi ändå i den klassiska abortdiskussionen. Är abort mord?Eller?För det där snacket om att "utrota" folk med DS...det blir ju bara tillämpbart i ett scenario där man tycker att abort är mord. Om man inte anser att ett embryo är ett _barn_ så tycker man förstås inte att man har dödat sitt barn med DS. man anser att man bara inte valde att få ett barn med DS.Man kan alltid titta på sitt EXISTERANDE barn med DS och tänka "Jag älskar ju henne/honom alldeles vansinnigt! Aldrig att jag skulle vilja ha henne/honom ogjord!"Men detsamma skulle man ju tänka om vilket barn som helst, när det väl finns där och man känner och älskar det. När man väl älskar ett barn spelar det ju ingen roll om man var sexton när man blev gravid. Barnet finns där, och man älskar det.Å andra sidan kan det finnas ett scenario där en sextonåring är gravid och väljer att genomgå en abort.Det innebär inte att det embryot inte skulle ha blivit ett älskansvärt barn, för det skulle det förmodligen, men man kanske föredrar att skaffa ett _annat_ (också det älskansvärt) barn, under gynnsammare omständigheter.

Våldtäkt?Så då är det ok att offra ett framtida barn för att mamman inte kan lära sig handskas med sitt trauma?Jahaja. Vi prioriterar uppenbarligen väldigt olika.Jag tror okunskap har väldigt lite med saken att göra.

...vad gäller barnets varande (och inte våldtäktens) är jag inte en av dem. jag tycker det låter märkligt, eftersom benägenheten till våldtäkt sannolikt inte är ärftlig.

Vem önskar sig funktionshindrade barn? Det är väl knappast samma sak att ta livet av sitt funktionshindrade barn i magen eller att inte önska sig ett funktionshindrat barn. De allra flesta som har sunt förnuft skulle inte önska sig ett funktionshindrat barn MEN de skulle inte heller ta livet av barnet i magen för det utan skulle älska barnet för just den individ det är!

"offra framtida barn" hmm..Håller med ett tidigare inlägg om att denna diskussion i så fall handlar om ifall abort är att likställa med att man dödar ett barn. I Sverige så är abort tillåtet, och det är inte enligt lagen att betrakta som mord. Det handlar ju om ifall man väljer att genomföra en graviditet med de förutsättningar man fått reda på eller inte. Om förutsättningarna handlar om fel tidpunkt i livet, våldtäkt eller att graviditeten kommer att resultera i ett handikappat barn eller inte är ju irrelevant.förstår förövrigt inte diskussionen som verkar luta åt att det på nåt vis finns ett egenvärde i att det föds handikappade barn. Vore väl fantastiskt om det aldrig mer skulle födas barn med sämre förutsättningar än andra? Inga med sjukdomar eller handikapp? Detta innebär ju inte, som vissa tyckts tro att man på nåt vis anser att de underbara handikappade ungar som redan finns på nåt vis är mindre värda. Vad är det som är så fantastiskt med att en del barn föds med downs syndrom med allt vad det innebär i livet och framtida hälsorisker`? Låter lika konstigt som debatten inom dövkulturen, där vissa fanatiker tycker det är hemskt att man ger döva barn som föds, inplantat för att de ska kunna höra, eftersom de anser att "dövkulturen" kommer att försvinna. Märkligt..Då borde vi ha en blindkultur, kromosomfelskultur och allt möjligt som till varje pris ska bevaras.Det kommer alltid att finnas starka och duktiga människor som inte kommer att välja bort ett DS barn, och kommer säkert att få en underbar unge att älska. Men varför ta det så personligt bara för att andra väljer att fullfölja en graviditet under andra förutsättningar. Jisses..man skulle kunna tro att de som inte väljer att föda ett DS barn, utlyst skottpengar på alla andras DS barn. Fattar inte varför det är så hotfullt att alla inte väljer att göra samma val som en själv, vare sig det gäller abort, amning, kejsarsnitt eller va det nu kan va....Har väl inget med etik att göra??

Så det handlar när allt kommer omkring alltså INTE om vad som är bäst för barnet utan vad som är lättast för mamman att handskas med? Det är ju subjektivt! Om jag t.ex skulle anse att det var lättare att ha ett friskt barn som avlats genom våldtäkt än ett DS-barn avlat i kärlek, har jag "rätt" att välja min abort då, eller är det DU som med DINA känslor skall avgöra vad som är moraliskt förkastligt?