Nu får det vara nog!!!

anne h: du har en bra poäng där om att se positivt på livet, något jag försöker göra.
Jag kan dock inte se mig som en DS-mamma (okej att skriva så?), men det kan ju vara för att jag inte vet hur det skulle kännas.
På samma sätt som jag inte kan förstå helt ut hur det skulle vara att vara t ex rik som ett troll, känd eller döende.
Det har du alldeles rätt i mammapuh.
Men helt ärligt, som jag känner nu så skulle jag försöka undvika "problemet", alltså att föda ett DS-barn, än fast det finns lösningar och hjälp att få.
Nej det är jag medveten om, men om du läser det jag svarade på och läser mitt svar till det så förstår du säkert vad jag menade.
Ja jag har ju iofs sett mödrar till barn med DS kalla sig själv DS-mammor, så då måste det vara okej.
Själv är jag en sån där diabetiker-fru och en halvblind-dotter.
Om, ett kinesiskt par (speciellt fattiga familjer) fick veta att de väntade ett barn med DS då de gjorde FVP (mot all förmodan), så tror jag absolut att det barnet hade aborterats, precis som kineserna hade aborterat flickor om de såg att det var en flicka på FVP.
Här aborteras inte flickor av den enkla anledningen att här i Sverige har vi inte samma traditioner som i Kina, vi behöver inte pojkar som tar hand om oss vid ålderns höst osv.
Hade dessa flickor aborterats så är det inte kränkande mot de flickor som lever i Kina med sina föräldrar. Det är inte heller kränkande mot den kinesiska flickans föräldrar om många andra aborterar flick-foster.
Jag tycker inte att det är okej att abortera flickor bara pga könet här i Sverige MEN jag kan förstå de människor i Kina som gör det.
Tänk dig att bo fattigt i hela ditt liv, knappt ha mat och staten styr varje steg du tar. Du får inte ens skaffa så många barn du vill. Bara ETT barn. En pojke är praktiskt taget din chans att överleva. Skulle du ta den chansen?
Nu tror ju jag att pojkar och flickor är väldigt lika varandra -om man uppfostrar dom lika.
En pojke utan DS är ganska olik en pojke med DS.
Är det abort över lag det diskuteras i tråden nu?
Men det väljer man ju själv om man vill berätta, eller hur?
Man väljer ju inte själv att berätta att ett barn har ett funktionshinder, det märker ju barnet (oftast) själv.