Jag tyckte att förlossningen var 100 gånger värre än jag trott. Jag hade läst massor av förlossningsberättelser och verkligen förberett mig på det värsta - men det var mycket värre.
Nu är mitt barn 5 år och jag är gravid igen. Och livrädd.
Ska på Aurorasamtal i januari och kan inte föreställa mig att föda detta barn på normalt sätt. Om jag inte får kejsarsnitt vet jag inte vad jag tar mig till.
Vad skönt att så många av er hade en bra förlossning!
Att det inte var bra för mig har nog både fysiska och psykiska orsaker. Dels så gjorde det överjordiskt ont, mycket mer än jag någonsin kunde föreställa mig. Dels så var allt runt omkring fel.
Kort berättat:
Värkarna började kl 14 på söndagen och hon föddes 9.35 på måndagen, ganska normalt tror jag.
Smärtan var helt olidlig. Öppningsvärkarna kändes som mensvärk x 1000000000. Vid krystvärkarna trodde jag att jag skulle dö och hade jag orkat ta mig till ett fönster hade jag nog hoppat ut. Det kändes som om hela underlivet brann upp.
Förlossningen då. Jag födde min dotter i ett annat europeiskt land där vi bodde då. Först och främst var pappan totalt ointresserad. Som jag skrev började värkarna vid 14-tiden och käre maken behagade köra mig till sjukhuset kl 23 på kvällen (nej- vi är inte gifta längre och jag vet inte varför jag inte tog en taxi). Sedan ägnade han den mesta tiden åt att be mig vara tystare. Han sov ganska mycket också och oroade sig för att det skulle ta för lång tid så att han inte skulle hinna till jobbet.
Sen fick jag inte göra som jag ville. Jag var tvungen att ligga still i förlossningssängen och fick inte välja position själv. De rakade mig och gav mig lavemang utan att direkt fråga. Jag fick skäll när jag gick på toa och efter det satte de en kateter på mig. Det fanns ingen lustgas och när jag skulle få epidural fick jag först vänta 1 timme för att få dropp (något de ej förvarnat om) och sedan fick de sätta om nålen 5 gånger!!!
Jag fick ingen information alls under förloppet och vet inte vad som hände. Jag fick plötsligt värkstillande dropp - vet inte varför. Efter någon timme fick jag värkstimulerande dropp igen. Sedan klippte de mig utan förvarning och sedan la sig två barnmorskor (eller om det var läkare - jag vet inte) på min mage och tryckte ut barnet. Det gjorde djävulskt ont.
Men jag fick stanna 6 dagar på BB - det var skönt! Och min käre ex-make behagade besöka oss två gånger.
Tack Maskrosbarn.
Ja, det var ingen rolig upplevelse... och jag håller med om att om det bara varit bättre på BB så hade jag kanske tyckt annorlunda om förlossningen.
Men denna gång har jag en mycket närvarande blivande far (och make) och förhoppningsvis mycket hjälp och stöd på BB. Ska på Aurorasamtal i januari.
Har någon av er hört talas om Dublinmodellen?
Jag ska fråga om det när jag ska dit.
Jag är också mest rädd för smärtan och kan tänka mig att det känns lite som en trygghet att man åtminstone vet att man inte ska ha ont längre än 12 timmar. Men å andra sidan blir det nog kejsarsnitt.
Fjärilen: starkt!!!
Jag är så rädd att jag inte vet vad jag gör om jag inte får kejsarsnitt. Å andra sidan ska jag inte säga något innan jag varit på Aurora, det kanske hjälper mig.
Jag kommer ihåg på BB att de sa att jag snart skulle glömma och att jag skulle vara tillbaka inom 2 år... Men det har inte gått en enda dag sedan dess (2002) utan att jag minns det med skräck.
Almathea:
Hur menar du att det lät kul?
Och med tanke på att TS efterfrågar hur man upplevde förlossningen så berättade jag just det. Trist om du inte tycker att det var kul att höra. Men som du säkert läst finns här även massor av positiva berättelser där allt har gått över förväntan. Förlossningar är individuellt och det kan vara en bra upplevelse för dig.
Heidi, det var i Tyskland 
Men det är nog inte så överallt, jag hade nog bara otur. Bra med Tyskland är ju att man får vara kvar länge på BB vilket kan vara skönt med ny bebis, amning etc.
Hej Svejs,
ja, det kanske var en lustig formulering? Men helt ologiskt är det ju inte. Jag föreställde mig det absolut värsta - som jag kunde tänka mig. Och förlossningen var värre än det. Alltså värre än jag kunnat föreställa mig.
Heidi - var i Tyskland bor du?
Det kommer säkert att gå bra. Jag är rätt övertygad om att allt liksom bara blev fel för mig. Det är dock dumt att de inte har lustgas, det känns lite sådär att epidural är det första man tar till.
Hej!
Jag är i v. 16 och ska på första Aurorasamtalet på onsdag. Ganska tidigt antar jag men jag är så rädd att min barnmorska tyckte att det var lika bra att sätta igång på en gång...
Jag är helt övertygad om att bli snittad men det är klart att de gärna får försöka övertala mig till vanlig förlossning.
Vad pratar man om där? Tidigare förlossningar? Sina rädslor?