Kan ni ge mig lite hopp?

Jag kunde inte skriva i din gästbok, men har också förlorat ett barn förra året och fick den 18 oktober en liten grabb i v28+3 efter tio dagars sängläge. Det har gått jättebra och vi åker imorgon hem till vårt lilla lokala sjukhus där de sista medicinerna ska sättas ut. Vi har legat i Umeå på Barn 4 och nu på Avd 56 i Sunderbyn, otroligt duktig personal på båda ställena! Jag vet att flera barn i Umeå vägde mindre än din son, men det är inte bara vikt och storlek som avgör, utan det är otroligt individuellt hur starka barnen är och vilka komplikationer som tillstöter.

Hej! Usch..förstår till viss del vad du går igenom även att jag inte förlorat ett barn! Förra åter blev jag akut inlagd i v 23+1...med täta sd. Fick som du kortison och sängläge två veckor, sen sägnläge hemma i princip graviditeten ut. Felix kom i v 40+4. Trots ett bra "facit" denna gågn så oroar jag mej o undrar hur det kommer att gå nästa graviditet (om jag vågar). 

När vi kom in första gågnen gjorde dom viktskattning till 540g och de tyckte att det lät BRA!
Föjlande viktskattningar visar hur otroligt mycket några få dagar och veckor betyder storleksmässigt för bebisen!
23+1 540
25+1 742g
27+1 1000g
29+2 1417g

Ser att du är online...hur går det för dej? Kommer du åka in!

*styrkekramar*

Hejsan!
Fruktansvärt att höra att du förlorat en son, men någonstans skönt att de kunde förebygga så det inte behöver hända igen.

Vår dotter föddes i v.24+1 vägde 615 gram (gick ner till 498 innan hon vände uppåt) och var 29,5 cm lång.
Jag hann också få två kortison sprutor innan hon kom.
Hon låg i respirator i 7,5 vecka och sedan ca 5 veckor med CPAP (konstant syrgasflöde (tryck?) genom näsan) slutligen "bara" syrgas på slang ytterligare någon vecka.
Två veckor gammal opererades hennes ductus aeortus, som är ett kärl i anslutning till hjärtat som i regel stängs per automatik när barnet föds, dock sker inte alltid detta hos prematura barn och då stänger man den antingen via medicinering, eller som i vår dotters fall genom operation.
Vi låg 8,5 vecka i Uppsala, sedan fick vi flytta till vårt hemsjukhus som är Västerås och vara där resten av vårdtiden, var sedan tillbaka i Uppsala när hon var 15 veckor gammal för att göra en laseroperation på ögonen.

Det har faktiskt gått väldigt bra för oss, hon är ett år nu och väger över 9 kilo (kort och tjock, lik sin mor) Hon fick ingen hjärnblödning eller så och allt verkar väldigt bra idag.
Man vet ju inte alltför mycket om framtiden, extremt tidigt födda barn brukar få problem med koncentrationssvårigheter och att tåla stress, men det vi ju om så mina förhoppningar är stora att skolan kommer sätta in resurser i tid.

Jag håller mina tummar att den lille åtminstonde får stanna till efter v.30, all lycka!

Hoppas så innerligt att Alex vill stanna lika länge som din Felix

Sd har blivit mindre och gör inte lika ont,men jag måste iväg imorgon för koll eftersom jag har stygn i livmoderhalsen och tappen och just nu har jag så ont att jag vill nästan dö. MEN skulle jag börja blöda så måste jag inte på störten.

Fick även jag missfall sent in i första graviditeten ( v 17)  och födde prematur när vi blivit gravida andra gången.

Sonen föddes i v. 32 ( vägde 1960 g och var 44,5 lång) och var jättedålig första tiden p.g.a. lungorna.
Han fick blodtransfusioner och låg på ända upp till 90% på CPAP (konstant syrgastryck i lungorna för att förhindra att lungorna kollapsade samt för att se till att han fick tillräckligt mycket syre) han var en hårsmån ifrån respirator men klarade sig ifrån den).
Vi fick mer eller mindre en dödsdom av läkaren dock för han var verkligen jättedålig första veckan.

Efter att ha fått medicinering efter 1 vecka så gjorde han ett mirakelvändande ( INGEN trodde att han skulle bli så pass bra så snabbt) och kryade på sig så pass att vi efter bara 2 veckor till på Neo fick åka hem.

Vi hade dock inte fått kortison då värkarna kom helt oväntat (sonen var ute 4 timmar senare).

Jag tror att du kan andas ut. Både du och läkarna är väl förberedda på vad som kan hända och du har fått kortisonsprutor.

Sonen är för övrigt idag ett 13 månaders matglatt och pratigt yrväder. Stark som en oxe är han också ( lyckades få tag på en colaburk som han med lätthet knycklade ihop )

Jag tror att det kommer att gå jättebra!!

Hej, beklagar förlusten av din son! och gratulerar samtidigt till din nya graviditet!
Jag fick mina tvillingkillar med akut kjejsarsnitt i vecka 29+6.

De fick ligga i ca 7 veckor på neo innan de fick förlja med oss hem, men allt gick bra.
Idag är de 4 1/2 år oc´h är som vilka andra 4 1/2 åringar som helst.

Jag väntar nu barn igen och jag är också orolig över att det ska bli en förtidig förlossning igen. Hoppas innerligt att jag kommer runt vecka 30 i alla fall.

Massa Lycka till kramar!!!!

Jag blir alldeles tårögd av glädje för att det har gått bra för era barn och för att det också kan gå bra för min lilla gubbe

Pormoicheia:Vilken pärs lillkillen fick gå igenom,för att inte tala den ångest ni måste ha känt då läkareninte trodde att han skulle klara sig! Det kallar jag för mirakel!!

Beklagar så mycket förlusten av ert första barn!
Du förstår nog varför jag är så himla nojjig

isacochrasmusmamma:Vad härligt att dina pojkar klarat sig så bra!!

Kommer att hålla tummarn för att din bebis kommer efter v.37

En till fråga till er alla?

Under tiden då era barn vårdades på neo, fick ni stanna kvar på BB en tid? Eller var det tack och adjö kom tillbaka imorgon?

Tack så hemskt mycket för att ni ville och orkade dela med er om era erfarenheter !
Kram

Jodå...jag förstår oron fullt ut.
Men han är en riktigt lite kämpe min lillkille 

Vi bodde på BB 2 dygn, men sen behövde ju jag ingen tillsyn på det viset, den behövde därimot sonen och eftersom läget var som det var och vi bodde 3 ½ mil bort så fick vi familjerum att bo i under resten av tiden.
Det kostade ingenting i "hyra" att bo där, men man fick ju därimot stå maten själv vilket blev lite bökigt när mjölken och amningen kom igång mer seriöst och man var tvungen att hålla täta tider.

Vi låg på Hudiksvalls BB.

Jag ska för övrigt hålla tummarna