Jag är så j-vla rädd för Kejsarsnitt :(
Den här eviga rädslan över att behöva genomgå ett kejsarsnitt har följt med mig genom precis hela graviditeten. Det är det enda jag tänker på i perioder och vill liksom bara springa och gömma mig!
Först fick jag för mig att barnet skulle hamna i säte, och att jag typ skulle bli tvingad att genomgå Ks för att "man snittar upp folk på rutin vid sätesbjudning"...
När barnet äntligen fixerat sig med huvudet nedåt kunde jag känna mig lugn.
Men lagom tills dess börjar man ju också fundera kring allt annat kring förlossningen. Och nu börjar andra tankar dyka upp..
"Barnets hjärtljud går ner, bäst att vi snittar"
"Värkarbetet är för svag, bäst att vi snittar"
"Vi älskar att skära i folk, bäst att vi snittar"
Jag hör bara om folk som blivit akutsnittade till höger och vänster, hör ALDRIG om en komplikationsfri normal förlossning! Är det för att jag helt enkelt bara reagerar på alla skräckhistorier?
Åhh, jag orkar inte! Nu är jag på BF+4 och har fått för mig att kroppen glömt att det ska födas barn, så att man kommer vara tvungen att sätta igång mig (vilket givetvis kommer misslyckas) så att man måste snitta....
Varför kan man inte bara få njuta av sin graviditet!? Och varför är det ett himla kejsarsnittande till höger och vänster hela tiden!!!!????
