Jag är så j-vla rädd för Kejsarsnitt :(

Fru U: Det var faktiskt en ganska bra idé. Jag är inte äckelmagad eller känslig på det sättet, så det skulle ju fungera.

Men frågan är vad vårdpersonalen säger om det? Har fått för mig ayy dom inte vill ha "massa folk" i operationssalen? Fast det kanske man kan kräva iallafall?

Jag blev akutsnittad efter 14 timmars värkarbete. Var mycket ledsen över att ha missat mitt barns födelse, så var det verkligen. MEN, kände aldrig några tvivel på att barnet var mitt. Pappan har detaljerat berättat hur de kom ut till honom med barnet efter tio minuter, och sen var han med barnet hela tiden tills jag fick komma upp på rummet efter uppvaket. Barnet låg på hans nakna bröst direkt och stannade där tills jag kom. Just den oron tror jag du kan släppa, såna misstag görs inte idag!

Jag tror att din oro är bra i den meningen att dne förbereder dig på att det kan bli snitt och hur det skulle kunna kännas. Jag var helt oförberedd och blev då vädligt chokcad över händelseutvecklingen. Du har ju förberett dig!!

Statistiken är så här tror jag: 20-22% blir snitt. Vid igångsättning 50% snitt. Tidigare snittade löper större risk att det blir akutsnitt igen vid en vaginal förlossning.

Det var en sorg att ha missat barnets ankomst. Men sorgen lade sig, jag grät hela tiden och ältade och sen gick det över. Ett år senare har jag förlikat mig med faktum. För barnet spelade det ingen roll tror jag, och pappa fick en fantastisk start med bebben, även om han saknade mig.

Du kan inte styra hur det blir, bara försöka hantera de situationer du handlar i! Jag önskar dig den bästa vaginala förlossningen!!

Siffrorna är inte så höga vad gäller urakut kejsarsnitt. Det är bara några ynka få procent som blir snittade urakut. Tyvärr kunde jag inte hitta källan, men eftersom att detta var ett hett ämne för mig väldigt länge nu har jag hunnit "forska" väldigt mycket kring det.

Att procenten är högre vid igångsättning beror ju på att många blir igångsatta på grund av komplikationer i graviditeten, tex havandeskapsförgiftning eller högt BT i tidiga veckor innan livmodertappen är mogen.

Jag har haft en problemfri graviditet och risken för att behöva bli snittad är oerhört liten. Men bara tanken på att det faktiskt kan bli ett kejsarsnitt får mig att vilja lägga mig ner och dö.

Sorry om jag är hopplös. Vet inte alls hur jag ska hantera detta...

Jag blev akut snittad. Men fick vara vaken, så min sambo satt brevid mig hela tiden, sen när dom tog ut bebben, så fick min sambo följa med hela tiden. o klippa navelsträngen. Sen kom dom tillbaka o la honom på mitt bröst ett tag :) Har var förstås världens finaste :)

Bläh! Jag blir förbannad vid bara tanken på KS!

använd den ilskan då under värkarna (som gör j-ligt ont) och tänk att varje värk för dig närmare bebben! Ilskan kan säkert ge dig ork och energi som du kommer behöva under värkarbetet!

Snabbläs Anna Kåvers bok om acceptans! Att lägga kraften där den behövs istället för att förbanna själva situationen, som man inte kan göra något åt. Innebär inte att man gillar situationen!

Jag som är avundsjuk på dem som fått föda vaginalt tycker att de "braiga" förlossningarna helt klart dominerar över skräckberättelserna om snitt. Jag suger i mig positiva berättelser...

TS: Lite "roligt"! Jag är jätterädd för att föda vaginalt: Att spricka, att det ska måsta klippa o använda klocka, smärtan, att inte ha kontroll, att få ett illa tilltygat underliv mm mm. O jag känner mig också jätte-ARG vid tanken på att jag kanske kommer bli tvingad till vaginal förlossning ändå. De vill ju att man ska föda "normalt" helst. Ska på en aurora-träff till veckan, o jag är redan nu uppe i varv bara över det... Så vi har nog liknande känslor fast om motsatta förlossningar! Jag är precis som Du rädd för att få anknytningssvårigheter, för när jag får sådana där "rädd-il" så kan jag inte ens tänka på bäbisen... Det är så hemskt...

jag har bara positiva erfarenheter från kejsarsnitt.
mitt var iof planerat och jag kommer få planerat snitt denna gången med.
jag trodde också det skulle vara värre pga av alla skräckhistorier man hör.
men spinalen gjorde inte ont, droppkanylerna gjorde ondare. sen känner man bara av att been domnar av. och att de knuffa och puffar och drar i magen.
sen får man se sitt lilla barn helt underbart.
återhämtningstiden var kortare än jag trodde.
2timmar efter bedövningen släppt var jag uppe och duschade. en och en halv timme efter det GICK jag själv ut till besöks rummet.
jag tyckte kejsarsnittet var det bäta jag gjort och är absolut inte rädd för att göra det igen-.

hoppas att det kanske hjälpt lite.
lycka till det kommer säkert gå toppenbra i vilket fall.
kramar

Jag ska ha KS är fullkommligt LIVRÄDD för "normal" förlossning, ja gbörjar gnissla tänder bara jg tänker på alla stackars kvinnor son tvingas till detta!!

Har redan inna jag blev gravid gått hos en överläkare, annars skulle jag inte vågat bli gravid.

Jag har blivit gravid tidigare och gjort abort pga att de inte kunde ge mig datum för ks, för mig är abort en sista utväg även denna gången, även om ÖL säger att jag inte ska behöva göra det.

Ska till henne i jan, får jag inte datum för KS då så bokar jag in mig för abort, hemskt men sant!

Im Fabulous skrev 2007-12-04 11:00:22 följande:
Och varför är det ett himla kejsarsnittande till höger och vänster hela tiden!!!!????
[/citat]

Jag förstår din rädsla för kejsarsnitt men att påstå att man gör det till höger och vänster är att ta i. Kejsarsnitten har ökat, visst men när det görs på en läkares inrådan är det av en anledning. Inte bara för att...

Sen är det väl jättebra att det även finns utrymme för dem som är livrädda för vanliga förlossningar att få möjlighet till kejsarsnitt.

Själv födde jag dottern med kejsarsnitt pga av säte. Visst det var jag orolig för eftersom det upptäcktes så sent men man klarar det. Det fanns liksom inga alternativ för mig eftersom det viktigaste för mig var min dotters säkerhet.

Jag blev snittad för en vecka sedan (läs min blogg länkad från pres)

och om jag vetat hur jävligt det var- hade jag begärt att bli sövd från början.

Efter 3 hemska förlossningar,blev det sista ett planerat kejsarsnitt...och jag har aldrig mått bättre,jag lovar!Vårdpersonalen är underbar,och smärtan efteråt är inte heller så hemsk,man får smärtlindring i stora doser.Jag önskar att jag hade sluppit mina tragiska förlossningar,och där man faktiskt aldrig riktigt vet hur det går...okej,alla har inte underbara snitt bakom sej heller,det vet jag,men jag har bara positiva upplevelser..

iii83, det är jättehemskt det du varit med om, ingen tvekan om det men tack o lov så är det väldigt sällsynt att något sådant sker (och de borde så ha avbrutit o sövt dig pronto, med mask tar det bara några sekunder)