Till er som är adopterade!

För min del har det varit enormt viktigt att få en "riktig familj" att höra ihop med. När jag fick min första flicka var det den första person jag visste var släkt med mig på riktigt.Ett aldeles speciellt ögonblick i mitt liv.Hade jag inte kunnat få egna barn hade nog adoption från mitt hemland - Gamla Jugoslavien varit svårt men hade ändå varit mitt förstaval om någon nu förstår vad jag menar.

En fråga i frågan till er som är adopterade. Tycker ni att era adoptivföräldrar gjorde rätt som tog er (som är från andra länder) från ert hemland? Har funderingar på att adoptera men många säger att det kanske inte är för barnets bästa att ta de från sitt hemland. Själv känner jag att om jag adopterar kan jag ge ett barn ett liv som det annars inte skulle ha haft. Sen kan jag känna att man i så stor mån som möjligt ska hjälpa sitt barn att behålla sin relation till hemlandet. Vad tycker ni?

Tack för alla fina svar! Det känns som att ni som är adopterade har klarat er bra =) Om det blir att vi adopterar så ska jag iaf försöka lära mig så mkt som möjligt om det land barnet kommer ifrån, så att jag kan svara på ev kommande frågor, berätta och framförallt ta mkt kort då vi är där och hämtar barnet.

Vietnammamma: Bara undrar lite..När du hämtade Viktor hur mkt fick ni veta av hans ursprung? Min kusin vill finna sin biologiska mamma men när vi tog en närmre titt på hans papper så står det knappt ngt om honom och ens var han är född. Så var det för mej men då är det endå 31 år sen jag kom hit och lite har ju ändrats. Tänkte bara om det var just sri-lanka som var dåliga på att dokumentera eller om det är så över lag att man inte får reda på så mkt om barnet och ursprunget..

Jag är adopterad från Chile och kom hit till Sverige när jag var 10 veckor gammal. Med mig hade jag min biologiska tvillingbror och vi kom till samma familj. Växte upp med helsvenska föräldrar från Västerbotten respektive Jämtland. Har haft en bra och trygg uppväxt. Nu har jag fått ett eget biologiskt barn tillsammans med min sambo. Hon kom till världen den 15/9-07. Trots att jag själv är adopterad så har jag aldrig haft tankarna själv på att adoptera. Visst.. hade det visat sig att jag aldrig skulle kunnat få egna biologiska barn så hade jag säkert övervägt möjligheten. Men nu gick det ju så bra att få en egen liten och hon är en exakt kopia av mig när jag var liten.Min biologiska bror fick en son den 3/12-07 och han är en exakt kopia av bror när han var liten. Mycket spännande att vi nedkom med varsitt barn så pass tätt inpå varandra.Våra adoptivföräldrar klassas nu som mormor & morfar respektiva farmor och farfar. Jag ser dem på samma sätt som biologiska barn ser på sina föräldrar. De är jätteglada för vår skull och hälsar på sina små barnbarn (och oss förstås) så ofta de kan.

Vietnammamma: Bara berätta en liten kul sak..Jag och min pappa är så kopiöst lika..i sättet och i utseendet. (min adotivpappa) *S* Det är till och med folk som frågat om min mamma är mörk för jag själv är ganska ljus i hyn. Jag tror man tar efter så mkt från sina föräldrar vare sig man är adoptivbarn eller inte.

Bara för att man är adopterad själv så tror inte jag att man känner att större behov på att adoptera. Jag kanske har fel men jag känner i alla fall itne så. För mej är mest självklart att få biologiska barn och kan jag inte det givetvis tänker man över adoption. Antar att dom flesta har den tankeverksamheten runt adoption. Först försöker man själv, Funkar inte det så söker man hjälp och fungerar inte det heller så ansöker man om tillstånd att adoptera. Ser jag som en naturlig del. Men som sagt. Visst tänker folk olika.

Jag är adopterad från Korea och har nu en dotter som är 5 månader. För mig har det aldrig varit någon självklarhet att jag skulle kunna få biologiska barn, jag har därför inte funderat så mycket på det. Jag har däremot alltid velat ha barn, men om barnen skulle vara mina biologiska barn eller adopterade barn har varit av mindre vikt. Nu har jag haft lyckan att få en biologisk dotter, och jag tror att jag någonstans har ändrat min inställning lite. Som adopterad har jag tidigare aldrig sätt mig själv i någon annan vilket är något som jag nu gör i min dotter som är väldigt lik mig när jag var liten. Så här i efterhand är det en upplevelse som jag inte skulle vilja vara utan.

Vietnammamma: Jag var ju med min kusin och hämtade en liten son i srilanka. Var med när de satt tillsammans med bio.mamman och domaren för att skriva på papper och dyl och fick även vara med när mamman lämnade över Daniel till sin nya mamma..Jag som kusin var helt slut känslomässigt och Annakarin(mamman) såg verkligen ut som hon gått igenom en sån otrolig pärs. Vilket det var. För att ta emot sonen från sin mamma och veta vad hon gav upp... När jag jämnför mina förlossningar är det inte ngt mot vad hon vad med om. Det var en mäktig känsla att få vara med.

hej, jag är också adopterad från indien. kom när jag var 2år. jag vill ha egna barn. har en pojkvn som är från sverige. vi ska intaha barn än men alla säger till oss att vi kommer troligtvis få söta barn. lite mörkare, men men... de ska bli kul och se. tror du att du inte kan få barn för att du är från indien. jag kollade upp sånt. berättade för gyn att jag ville kolla upp detta och de undersökte mig.

Ibland blir jag nästan lite trött på adoptionsordmärkandet. Många använder egna barn utan att mena annat än biologiska barn. Vi råkade själva säga så till hemutredaren. Jag sa så innan jag var insatt i adoptionsspråkbruket min mamma säger så hela tiden men hon menar inget annat än biologiska barn!!! Vi gör så klart ingen skilnad på om det är biologiska eller adopterade barn. I de flesta fall är det inget värdeladdat när folk säger egna barn. Jag brukar inte påtala det för folk som i all välmening råkar använda ett ord som inte är helt rätt. Jag tycker själv inte om att bli ordmärkt om jag talar om ngt jag inte är fullt insatt i.

Måste bara säga att som adopterad kan man ta digt illa upp när någon säger att de vill ha egna barn. Men att de kanske kan tänka sig att adoptera. Ordet egna får en mycket negativ klang. Så jag tycker att det är oerhört viktigt att tänka på vad man säger. De flesta menar ju inget illa såklart men det spelar ingen roll. Det känns ändå jobbigt när någon säger så.

Inoka: Jag var på ett föredrag om adoption som en adopterad tjej höll. Hon var gravid och att hennes barn var hemmagjorda just. Jag tycker att det är ett mkt bra utryck! Ha det så kul med monstrenGitani: Er faster skulle jag också bli arg på!! Det är ju din kusins barn punkt!

Han ngn sagt att det är fel? Inte jag i alla fall som blir citerad.