en tråd för oss medberoende!!!

Medberoende är ett rent helvete. Man kastas mellan hopp och förtvivlan. Man går sönder.
Der är lika jobbigt att vara medberoende vilket det än gäller ens barn, make, maka, sambo, kompis, arbeteskamrat eller någon annan man bryr sig om.
Hjälp finns dock att få, men ibland är det svårt att söka hjälp. Man tycker lätt att det ju är missbrukaren som har problem, det är han-hon som behöver hjälp.
Du, Anonym (Fråga), sök hjälp. Oavsett vilken relation man har till missbrukaren så kan man behöva hjälp.
Al-Anon är ett bra forum, tycker iallafall jag. Var närmaste Alanon finns för dig, kan du hitta på nätet. Kanske en samtalskontakt med någon terapeut vore bra.
Du kan bli hel igen, men det tar tid. Kom ihåg att den viktigaste människan i ditt liv är DU.
Märker att det är mycket lättare att ge råd än att själv leva upp till dom. Men jag får oxå fortsätta att jobba med att bli hel igen. Är oxå trasig.
Kramar till oss

Ja du TS. Det är nog så att din sambo missbrukar aktivt. Du måste se till ditt o sonenes bästa o säkraste. Ja måste, det bestämmer ju bara du. Men snälla : Ta hand om dig o sonen.
Din sambo är vuxen o måste ta ansvar för sig o sitt handlande.
Förstår att det är jättejobbigt. Skiv om det är nått du känner att vi andra kan råda o stötta dig med.
Tänker på dig.
Vi finns här om du vill.
Kramar till dig,sonen o till oss andra

Anonym (lillajag) skrev 2007-12-02 20:36:00 följande:

Förstår dig helt Linda. Jag var på anhörigvecka på Rockesholm för en månad sen.
Lärde mig massor om hur jasg fungerar o även min son. När de pratade om medberoende så var det som dom pratade om mig. Ja, det var jag.
Vet nu hur jag ska göra men ändå inte. Förvirrad! Där visste jag exakt vad jag skulle göra när jag kom hem men vet inte riktigt hur man gör.
Några bra råd????
Kramar till oss

Idag har jag varit på Sinnesrogudstjänst. Är inte det minsta religiös, men det var så fint, mycket vacker musik. Nu när jag kom hem så kände jag just Sinnesro. Hade haft en jobbig dag med mycket funderingar om min son o hur det ska bli.
Värt att prova. Jag tyckte iallafall om det.
Kramar till oss medberoende.

Hej Var några dagar sen. Har haft det jättejobbigt. Ena sonen är ju på behandling och har nu fått reda på att även mitt andra barn drogat en hel del sen i sommras.........
Börjar allt om nu i dubbel omfattning? 8 år till?
Orkar inte. Ska jag ge upp?
Tröst o peppning eller vad ska jag göra?
Kramar till oss

Önskar alla medberoende en God Jul. Kommer ha båda mina söner med mig på julafton. Vi ska till min mor, mina syskon med resperktive o barn. Ska bli roligt, hoppas jag. Känner mig lite spänd o rädd.
Har det jobbbigt just nu men ska försöka släppa taget, iallafall över jul. Får ta en dag i taget.
Massa julkramar till oss alla medberoende.
DU ÄR DEN VIKTIGASTE MÄNNISKAN I DITT LIV. VAR SNÄLL MOT DIG.

Önskar alla medberoende ett Gott Nytt År. Vet att det är många som har det svårt, ännu jobbigare känns det ofta vid storhelger.
Höggravid och MTG, jag känner med er och kan bara säga : Kram o ta hand er. Var snälla mot er.
Själv har jag haft en lugn jul. Sönerna har varit hos mig en hel del. Men visst är det oroligt, liksom nästan väntar på en "stor katastrof. ".
Ikväll kommer den yngste sonen hit, ska bli skönt. Den älsta har kvällsledigt från behandlingshemmet,halvvägshuset. Det gör mig orolig, men jag kan ju inget göra. Men oron den liksom biter sig fast.
Kramizar till oss alla medberoende.

Vi verkar vara många just nu som har ett kaos och ett djävla skit omkring oss. Tänker på dig ( lilla jag )m.fl. Svårt att veta vad man ska säga. Kan inte säga mer än Ta hand om er själva och ev barn. Ni är de viktigaste personerna i era liv, liksom jag i mitt liv. Men.. det är ju hur svårt som helst att klara detta skit vi har omkring oss.
Tror att vi alla känner med och för varandra.
Själv trodde jag att det var "lugnt" just nu runt mina söner. Men så är det inte. Den ena köper droger på nätet, visserligen Ej narkotikaklassade, men det visar hans tankegångar. De droger han köpt kommer nog snart att bli olagliga men tyvärr är det ju så att missbrukarna alltid ligger före lagstiftningen.
Det är så många jag skulle vilja krama om här på tråden,lilla jag, trådstartaren höggravid mfl mfl.
Vi finns här för varandra allihop.
Kramar till oss alla medberoende.

Fan då var det dax igen. Älste sonen har tagit återfall med alkohol o nått mer. Blev omedelbart utskriven från eftervården. Nu är han i ingenstans. Han ska ringa soc i veckan o boka ett möte. Men vad kommer hända nu? Hurmånga chanser ger soc han ? Han har straffat ut sig från så många ställen o de flesta broar är brända.
Jag älskar honom så dj...a mycket men hur ska jag orka.
Han tycker han misslyckas med allt o har ett sorgligt liv. Ja så är det väl för honom, men han kan ju välja ett annat liv. Jag ja jag får liksom bara följa med. Kan ju inte sluta åt han o kan inte heller vända honom ryggen.
Ibland önskar jag att jag slapp detta....
Kramar till oss alla.

Han är 25 år. Har drogat ca 7 år. Haft lvu o även lvm. Varit på4 behandlingshem varav det sista fungerat bäst. Nu på utslussboendet hade han varit ren i 3 månade. Han blev osams med både boende o personal. Stack därifrån o söp sig asfull mm.
Idag blev han urskriven men ska träffa soc senare i veckan hoppades han.
ALLTID när det gått bättre för han, o han liksom ska ett steg längre fram då knasar han till det. Detta har gått som en röd tråd genom hala hans behandlingar. Ibland tror jag att han är livrädd för att ta ansvar för sitt liv. Han blir otrygg o då knasar han.
Nu har han varken pengar till mat eller nått annat. Men denna gång får han inte flytta hem till mig igen, vilket han gjort flera gånger. Han har sin lägenhet kvar änsålänge iallafall.
Vill hjälpa han men hur???
Detta är den värsta mardröm man kan ha som mamma.
Att se sitt älskade "barn" försvinna från sittt jag o fastna i drogerna. Helvete.!
Jag vill ha min son tillbaka.
Kramar

Pappa... ja han hör väl av sig nån gång i månaden. Han har gjort så de senaste 15 åren. Jag har försökt få med han i sönernas liv men han vill inte. Skulle velat ha hans stöd oxå men tyvärr så lyckas jag inte

Dags att åtminstone försöka sova, blir nog svårt men får väl vila kroppen. Skulle vilja somna bort från allt men det går ju inte.
Vi hörs vidare här på tråden.
Du (liia jag)-ta hand om dig o var snäll mot dig. Ja självklart alla ni andra oxå.
Kramar

Äntilgen morgon. Har inte sovit i natt. Legat o snurrat o funderat.
Under min sons missbruk har han bott hos mig ibland, på behandlingshem ibland o även haft egen lägenhet. Alltid när det knasat till sig så har han kunnat komma till mig, vilket han oxå gjort oftast.
Jag har alltid dämpat hans fall. Har nu efter alla år förstått att jag underlättar hans missbruk genom att göra som jag gjort. Det har aldrig blivit så enormt stora konsekvenser för han. Visst har han lidit men jag har mildrat det.
Nu får han försöka ordna detta själv, kontakter, pengar mm. Men självklart finns jag där för han hela tiden, MEN han får göra jobbet.
Ska detta få ett bra slut nån gång så måste jag sluta möjliggöra för han. Jag förstår det men det gör så ont.
Kärleken till sina barn är helt gränslös. Man mår så dåligt att se allt detta, är så hjälplös.
Tror att myndigheter mfl glömmer att runt varje missbrukare finn en familj/ andra nära och de far minst lika illa.
Jag har en underbar terapeut som hjälper mig mycket, utan han tror jag att jag inte överlevt detta helvete.
Vi är så många som har detta helvete med medberoende o skit.
Min terapeut säger: Misströsta, vara ledsen Javisst men ge aldrig upp. Du är värd ett bra liv: Tänk på att Du är den viktigaste människan i ditt liv."
Han har säkert rätt, MEN jag önskar bara att min älskade son ska komma ur detta med livet i behåll.

Dags att gå till jobbet. Skönt att komma dit. Där måste man lägga tankarna på annat o det behövs.

Kramar till oss alla medberoende

Hej alla. Jag blir så berörd av allt jag läser. Samtidigt blir jag så förbannad. Förbannad på vad alkohol o andra droger gör mot människor. Inte bara missbrukaren, utan alla runt missbrukaren. Det är svårt att lämna den man älskar. All kärlek man känner till personen bakom missbruket.
Det är ju liksom 2 olika människor.
Min son säger ofta till mig: Ja du mamma, du har det mycket jobbigare än vad jag har. Men jag älskar dig för att du alltid finns för mig. Men hjälp dig själv, för din skull. Du kan inte hjälpa mig det kan bara jag göra.:
Men hur gör man när det är ens barn, ja han är visserligen vuxen, men min son.
Jag klarar inte att vända honom ryggen. Jobbar med mitt medberoende, terapisamtal o Alanon.

Tänker på er alla. Kämpa på , för eran skull.
Kramizar

Jag är så ledsen. Nu är han igång med drogerna igen min älskade son. Jag gråter så när jag ser han. På bara några veckor har han blivit jättemager. Blicken är tom och rösten släpig. Han är också ledsen. Vet inte vad han går på den här gången, spelar ju mindre roll. Han har drogat allt tidigare.
Jag får så konstiga tankar, önskar nästan att han dog. Då skulle både han och jag slippa detta helvete.Har bett han att återigen söka hjälp. Men han vill inte.
Ena sekunden vill jag att han ska dö. Sen gråter jag och tänker att jag vill dö.
Allt som jag lärt mig på anhörigvecka, på anhörigutbildning och på Alanon är som bortblåst.
Nä jag orkar verkligen inte mer. Vill inte vara med längre.

Ofta får man rådet att lämna missbrukaren. Är nog också det enda rätta att göra. Men jag begriper inte hur fan det ska gå till. Hur lämnar man sitt barn, även om det är ett vuxet barn,? Jag klarar inte av att vända ryggen till min son samtidigt som jag förstår att jag i mitt medberoende även blir en stor möjliggörare.
Skjutsade honom till en stad igår som ligger nära vår bostadsort.
Han såg bedrövlig ut, sprukna torra läppar, jättemager och påverkad av nnågon nedåtdrog.
det vettigaste hade väl varit att meddela polisen, men mitt hjärta sa nej.
Älskar honom samtidigt som jag hatar honom.
Vill inte....Orkar inte....

Vad ska jag göra och hur ska jag göra???? Vet med säkerhet att min son drogar för fullt igen. Misstänker att han injecerar subetex och använder Tramadol. Han har gått ner sig totalt på en månad. Är undernärd, arg, labil, i ett dåligt skick helt och hållet.
Har anmält till soc och polisen. Inte för att sätta dit han utan för att de måste försöka "ta" han innan han dör. För så illa är det. Tro mig, jag har sett det förrut. Är så maktlös, han är ju vuxen. Vill inte att han ska dö.
Får så mycket tankar i huvudet, tankar som jag inte vill ha.
Känner arr jag vill inte leva detta liv, för det är inget liv.

Jag har pratat med soc och polisen. Inte gjort en anmälan men sagt att jag tycker och vill att det ska bli LVM igen. Han har haft LVU och på senare år LVM + 3 ggr fivillig behandling på behandlingshem.Ska anmäla dagligen nu.
Kommunen, soc, sa till mig att "han börjar bli väldigt dyr".
Har varit på anhörigvecka, men har så svårt att vända han ryggen, även om jag borde det ibland.
Faan så jobbigt, att se sitt "barn" sakta ta livet av sig. Kan inte tänka mig värre tortyr än detta.
Tänker på han dygnet om, har så svårt att få nått att fungera.
Älskar honom.

Tack för din omtanke. Ska läsa boken.
Tack ni alla som bryr er om andra människor.
Kramar till oss som behöver det.