en tråd för oss medberoende!!!

Hej!!

Här finns en till nybliven mamma i samma situation.

Jag tycket det är jätte jobbigt att mitt liv nu förändrats

så drastiskt och sorgen över att det inte blev som jag tänkt är

så stark just nu.

Du verkar så stark hur gör du ??

Då jag läser ditt inlägg känner jag igen mig i så mycket som du skriver du skrev att han varit torrfull min sambo var nog det med. Han var så bitter och såg BARA fel hos allt och alla känner igen mig om hackandet hemma man liksom gick på tå för att inte störa honnom.

På Nyårsafton fick jag nog hans rastlöshet och ilska emot mig och familjen blev bara för mycket.Han stack iväg i bilen och körde ut i skogen och söp sig full, han ringde på natten och bad mig komma och hämta honnom då bensinen var slut.

Jag kan inte fattta att han körde runt påverkad av alkohol.

Jag vet att jag inte skall städa upp efter honnom utan han måste få ta konsekvenserna för sitt handlande men jag vill ju inte att

det ska gå åt helvete jag vil att allt skall bli som förut. Jag har sån ångest över situationen och känner mig så himla ensam. Då kvällen kommer så saknar jag honnom så fast om vi pratas vid i telefonen så hatar jag honnom direkt för han är så himla sur och bitter och har sådan självömkan så det står mig ända uppp över öronen. Varför är han så förändrad?

Varför så bitter?

Varför så negativ?

Varför så ego?

Hej !!

TIll dig (I chock:)ser att du också hafft det väldigt jobbigt men vill bara säga att det är ju bra att ni fått hjälp och att han framförallt vill ha hjälp där även du är inkluderad.

Min kan inte ens ta råd som jag eller andra ger honnom, han skall göra allt på sitt vis och jag står helt utanför.

Jag håller mina tummar för er....