en tråd för oss medberoende!!!
hur länkar jag ett inlägg hit?
Inlägg från: Anonym (lillajag)
|
-
-
-
mitt inlägg länkade jag här som jag skrivit i ett annat inlägg,så glad att den här tråden finns o hoppas vi kan hålla den vid liv länge,känner inga runt omkring mig som är i min situation. styrke kramar till er alla!
-
välkommen hit! Har ni barn också? De är jobbigt att behöva ta en dag i taget men starkt av dig ändå att du orkar,är perioderna korta eller långa då han fått återfall?
-
jag tycker du ska lämna honom och se vad som händer då! Genom att du stannar hos honom så accepterar du hans missbruk och om du älskar honom o vill hans bästa så visar du de på helt fel sätt som du gör nu. Inga av dina taktiker kommer fungera,viljan måste komma från han o han har dig där så behöver han inte bry sig så mycket,och de är väl inte så kul om han smusslar med sitt rökande heller? man ska inte ha hemligheter så,antligen accepterar du han som en rökare el så gör du inte de,du kan inte stå i mitten! Kanske låter hårt me du måste vara hård me! Kram !
-
Om han mår psykiskt dåligt o börja röka på för de så är de ännu värre,de finns mediciner mot depretioner som är riktigt bra,xanor brukar man väl inte ge till rökare? låter inte bra alls,de brukar man ge till tyngre missbrukare, xanor gör beroendet bara värre.
-
lider med dig,har de nästan som du. Tror man måste ge upp sina gamla vänner om man ska sluta,men han har gjort ett framsteg nu iaf,de tror jag inte mitt ex kommer göra tyvärr :(. Berätta mer sen hur de går. kram!
Anonym (jag också) skrev 2007-12-17 12:55:15 följande:
Tänkte uppdatera lite. Jag lämnade min kille eftersom han hade börjat röka hasch igen i smyg (är tung missbrukare i botten, allt från heroin till alkohol), eftersom jag är helt klar med den världen, jag vill inte ha med svek och lögner att göra mer. Jag åkte bort en månad för att han skulle vara själv och göra SINA egna val i SITT liv, välja om han vill ta ansvar för sina problem och göra ngot åt dem och vara en bra pappa och pojkvän, eller fortsätta sitt ego-race. Nu har han skrivit in sig på beroendecentrum och krävt samtalshjälp och det är ju jättebra, kanske min son kommer att få en pappa som finns där. Nu ska jag åka hem om ett par dagar och vi ska prata och reda ut om vi kan fortsätta tillsammans framåt i livet och nu har jag sån ångest. Där hemma finns alla gamla kompisar som geggar runt i samma gamla geggamoja som de gjort sedan de var fjorton år och de kommer ingen vart, det gör mig så frustrerad och jag vill inte ta del av det längre, jag vill komma framåt, utvecklas!Men min kille umgås fortfarande med samma gamla vänner, så det känns så halvhjärtat, jag vågar inte ens hoppas på något igen. Jag har svårt att känna några känslor för min kille längre, har stängt av sånt för att slippa bli sårad mer.Ändå vill man ju inte ge upp när han precis tagit steget att söka hjälp. Jag är så jävla trött på att vara tvungen att göra så svåra val hela tiden, tänk om man var synsk och kunde se hur det är om fem år, vad skönt det skulle vara... -
de ska gå bra för mig och min son me,men man vill ju så gärna leva som en familj,vill bara leva me pappan till mitt barn... de gör så ont :(
-
jag har tappat hoppet helt :(
-
Jo jag tänker precis som dej,men jag har så svårt att få in i min hjärna hur han tänker?hur han kan välja bort mig o barnet på de sättet och ringa varje dag o vara glad när man sitter lämnad höggravid,att han tar allt så enkelt o skiter i hur jag mår o att vårat liv ihop är förstört för hans egoval,men ja har stängt av känslorna för att orka o han får mig inte så lätt ledsen längre efersom han beter sig som ett svin så är han inte värd min energi sålänge han skiter i mig. Tror dom flesta av oss tjejer som har de så här är väldigt för snälla människor..hehe! Känns som alla andra runt omkring mig lyckas ,köper hus o lever lyckligt o kommit dit dom ska o vill,Nu börjar de kännas som man inte är värd något alls,hatar att tycka synd om mig själv,vill inte se mig som ett offer!
Anonym (jag också) skrev 2007-12-17 23:50:19 följande:
Ja, speciellt för barnets skull så vill man ju att pappan ska finnas kvar i bilden.. Men så länge det tar mer energi än det ger att leva i en relation så funkar det ju inte, barnet tar ju också skada av att se sina båda föräldrar må dåligt. Försök att tänka att du har en stor kraft inne i dig, att fixa dig ett liv som du blir lycklig av, så brukar jag tänka när jag är ledsen. Jag tänker på dig och alla andra som har det kämpigt (inklusive mig själv hehe).