Du är välkommen att berätta, det svarta och vita i min inställning till alkoholism.
Och glöm inte vad jag anser innan och efter alkoholismen.
Har förklarat allt, par ggr om.
Det finns många saker som anses som sjukdomar när man är väl, alkoholist, fetma osv...
Men äta mycket vid valda tillfällen anses inte som en sjukdom.
Att dricka alkohol vid valda tillfällen är inte en sjukdom.
Det är när man gör val om och om igen, och om och om igen.
Då det är då man skapar en sjukdom.
Så att bli alkoholist är inte ett eller flera val.
Utan det är obscent många val man gör för nå till alkoholism.
Du har tyvärr inte läsförmåga, konstaterar jag torrt.
Många vet idag att solen och sola, ökar risken för hudcancer.
Många ignorerar detta genom göra ett val, att fortsätta sola.
Så inte ett fungerande exempel.
Menar du att du löst cancerfrågan?
Kan bara säga grattis, du har Nobelpriset i din hand redan.
Sry, glömde ett ord.
Alla ÄR val(som man gör givetvis), vart tror du kommer någonstans?
Diabetes får man även vid "rätt" mat och sunda vanor.
Sen har man gjort egna val, så är det rätt svårt att skylla på någon annan en än en själv.
Håller med dig i sak, dock så ska man se och behandla en alkoholist som om han är sjuk.
I själva alkoholismen, kan man tycka det är ett aktivt val, men är betydligt mer komplext än så.
När du väl blivit alkoholist, så är det inte så enkelt.
Extremt naivt och ens tro att i detta läge enbart handlar om ett val och att bara sluta ta detta val.
Ledsen, är man väl alkoholist, så väljer kroppen kroppen åt dig.
Dock att bli alkoholist, är en serie av val.
Du måste klara av att skilja på detta.
Jag är av fasta övertygelsen att alkoholism är en sjukdom man får pga av alla val man gör.
Alkoholism skall ses och behandlas som en sjukdom, dock är det en sjukdom som kommer av lång rad serie av dåliga val.
Tobak och socker, skapar sällan de problem som missbruk har som kriterier.
För att kunna kallas missbruk, som alkoholism är.
Att dra in andra beroenden är rätt meningslöst.
Förutom om man vi bli behandlad på detta, då skall dessa också ses och behandlas som sjukdomar.
Men då som beroende sjukdom, än missbrukar och beroende sjukdom.
Jag är i princip med dig, bara du gått ett steg längre och säger även i alkoholismen.
Så försöker du säga man har massa val, vilket bara är sant i retoriken.
Så det skiljer inte alls mycket.
Om du inte ser det som en sjukdom och behandlar det som en sjukdom, så kommer det bli svårt att läsa det hela.
Nä, man är inte sjuk, men ska ändå ses och behandlas som en sjukdom.
När man väl har alkoholism, annars är utsikterna att vara utan alkohol mer besvärlig.
Det är ingen sjukdom, utan en serie av val som gör man är i den situation man hamnar i.
Som innebär man inte klarar av att sluta med alkohol, bara sådär.
Problemen kommer när alkoholisten blir trygg i förvissningen om att det är en sjukdom - och därefter helt skiter i att göra något åt det (som min far).
Jag fullkomligt avskyr alkoholister, de har förstört hela mitt (och miljoner andras) liv och jag har synnerligen svårt att känna empati för de som har krossat mig och mina.
Det må vara en sjukdom, och det är sannerligen inte lätt att ta sig ur - men lösningen ligger inte hos någon doktor, psykolog eller anhörig. Det vilar HELT på alkoholisten i fråga.
Det låter hårt - det är jag fullt medveten om - och sanningen är kanske inte ens det den kämpande alkoholisten behöver höra.
Gör om - gör rätt!
Jo, en del gör så tyvärr och vill frånsäga sitt ansvar.
Så de kan fortsätta och bete sig som idioter.
Sen ska vi inte dra alla alkoholister över en kant, för alla förpestar inte sin omgivning på det sätt som du verkar vara utsatt för.
Ville förtydliga detta, eftersom generalisera är aldrig bra.
Har man ångest, så är alkoholism i bästa fall bara en symtom av ångesten.
Alkoholism är en serie av val man gör, skylla detta på att det är en sjukdom funkar inte.