Vill ha barn med min älskare...

Kan inte släppa tanken, det bara maler och maler i huvudet: Tankarna på att bli gravid med min älskare. Få föda hans barn! Längtan är så stark!! Vet inte vad jag ska ta mig till!? Har börjat planera för att ta ut spiralen och sedan se till att vi ses när jag har ägglossning. Vet inte om jag vill berätta det för honom, är gift och har barn. Vill samtidigt inte att min man ska tro det är hans barn... Eller vill jag det?Någon som har fött sin älskares barn, brutit med sin man och sedan lever själv?

Ärligt så känns det som jag försöker spela mig själv ett spratt. Jag fattar ju det orimliga i hela situationen, jag gör det!!! Men ändå - HUR gör man för att släppa en sådan stark önskan???

Har tre barn redan, vet en hel del om ansvaret om att ge barn liv.

nä usch och fy så ego....Stackars alla parter som är inblandade....STACKARS  BARN....Jävligt ego måste jag säga.OM din älskare hade VELAT haft barn med dig hade han lämnat sin fru och varit med dig nu...MEN så är det ju tydligen inte....

Vad hände med att gå sin egen väg!? Varför ska man följa alla andras vägar?Men HJÄLP! Så nu måste den man skaffar barn med vara den man lever med OCH älskar!???Vad sägs om att låta barnet vara ett fint minne på en fin, om än utomäktenskaplig, relation!?Så om jag hade blivit gravid med någon på krogen om jag var frånskild och velat behålla barnet hade det varit mer ok (appropå något inlägg om att det var ok om det var ett misstag)???

Poodleme: Det jag vill med tråden är att få försöka resonera om dessa starka känslor. Som jag skriver sist i TS så tror jag det skulle hjälpa mig att få kontakt med andra som varit i situationen.Men möter ju mest upprördhet, vilket inte var min mening!