Nanis - Du har ju också skolan och annat att tänka på ett tag nu... Tror att vill man ha fler barn så kommer den känslan tillbaka (att man vill ha barn alltså), tror inte man kan tvinga fram en känsla oavsett åt vilket håll det är.
Den här gången trivs jag inte alls med att vara gravid. Längtar så efter att få vara själv i min kropp igen. Längtar efter bebis men trött på att vara gravid. Vet inte om det har att göra med att det var lite oplanerat. Vill kunna bära M som förut, kunna röra mig som vanligt, sova som jag vill igen... Starkast är nog ändå känslan över kroppen. Kände det igår kväll när M var hysterisk efter ett blöjbyte (han hade somnat vi var tvungna att väcka honom för att byta bajsblöja) och jag stod och vaggade honom i famnen - att jag längtar verkligen så efter när man kan göra såna saker utan att det gör ont/är obekvämt för magen eller få hårda sammandragningar. Att kunna göra vad jag vill med min kropp! Inte nödvändigtvis hur kroppen var i formen före graviditeten utan just känslan av att jag har kontrollen över min egen kropp... Inte behöva vara orolig för att bära för tungt, att sammandragningarna ska bli för svåra, att man skadar bebis på något sätt genom sitt handlande. Kunna ha vanliga byxor och kläder igen. Vet ju också denna gång mer om hur första tiden kan komma te sig och det känner jag inte direkt för heller. Tur att man också vet hur underbart det är med barn och vilken kärlek de är/ger - annars hade jag nog varit ännu mer trött på att vara gravid. (sorry, var bara tvungen att få ur mig lite...).
Emiliga G - Hur mår du? När är det BF?