Är det brottsligt att ta emot 40.000 för att donera ägg?

1) "Fattigas" chanser till ägg blir istället större, då de som kan köpa sig äg hoppar ur kön till de donerade äggen.
2)Det är ju beklagligt om de gör detta av desperation efter pengar, men samtidigt så är det ju i slutänden i ett gott syfte som är bättre än att tex prostituera sig eller råna en bank. Och jag antar att man inte låter någon igenomgå allt detta om de inte anses vara psykiskt stabila.
3)Och vad spelar det för roll? Är det inte bättre att 10.000 barnlösa får hjälp som de betalar för, än att 100 får gratis hjälp? Skulle de som inte har några pengar vara mer värdiga en donation eller automatiskt bli bättre föräldrar? Personligen skulle jag hellre ge mitt ägg (dvs mitt barn)till de som har råd att ge 40.000 än de som inte har ett öre.

Och förhoppningsvis så kommer det alltid att finnas de som är altruistiska nog att skänka sina ägg i vilket fall. Hur som helst tycker jag att 3000kr är för lite ersättning, och även om just 40.000 kanske inte är den ideala summan heller, det får man väl kanske räkna på, så är den iallfall betydligt rimligare än futtiga 3000 kr!

Och att sälja vitala organ är en diskussion i sig som inte har med denna att göra, ett ägg är inte ett organ som man blir sjuk, försvagad eller dör av att vara utan.

Nej, jag förstår inte varför någon som har 40.000 och någon som har ägg inte kan få byta grejjer med varann.

Däremot tycker jag att det vore synd om BARA de som har 40.000 kan få ägg, men det ena utesluter inte det andra. Jag skulle gärna se att staten går in och ger mer hjälp åt barnlösa, jag tror att det innebär stort psykiskt lidande att inte kunna få barn när det är det enda man vill.

Varför skulle man säga till sitt barn att anledningen till att kvinnan gav oss sitt ägg var att hon ville ha pengar? Och i mitt tycke så är det väl inte rimligt att säga att det barnet aldrig blev till, att barnet skulle må så psykiskt dåligt av att givaren tog betalt att det är bättre att avstå.

Det är inte givaren som är förälder till barnet, det är ju de som föder barnet och älskar det och uppfostrar det, och det är upp till dem hur de förklarar för barnet att dess DNA kommer från någon annan och se till att barnet inte mår dåligt av detta.

Och jag måste tillägga, att givaren ger ju inte bara för att få pengar, då finns det betydligt enklare sätt att få pengar på!

Jag skulle inte ge bort mina ägg därför att jag känner ett föräldraansvar för dem och skulle aldrig ge bort ett barn till någon. Det spelar ingen roll ifall någon skulle ge mig 40.000, trots att jag skulle behöva pengarna, för jag vill inte leva med att aldrig få veta om mitt barn har det bra.

Nej, jag tycker att det låter som ett jättekonstigt resonemang du har där. Skulle att barn lida mer av att mamman har fått en rimlig ersättning för donationen än om hon gick igenom allt för en struntsumma? Nej, absolut inte! Och inte heller gör väl äggdonatorn det för barnets skull, ingen av de inblandade gör det för barnets skull, utan för sin egen.

Om man får ett ägg och betalar för det eller inte får ett ägg och inte betalar, vilket barn mår bäst? Ja, du ser ju själv, i det ena fallet har ju inget barn blivit till. Och det är ju det som är hela poängen med att ge donatorn bättre kompensation - att långt fler då ger sina ägg.

Det tror inte jag.

Men alltså, ingen donerar ett ägg eller blir gravid för barnets skull - de gör det för sin egen skull , för att de vill ha barn, eller för att de vill hjälpa någon få barn. Hajjar du nu?

Och som sagt, det är ju upp till föräldrarna vad de vill säga till barnet, att äggen eller spermierna donerades och donatorn fick betalt eller att donatorn fick betalt, men jag delar absolut inte din åsikt om att barnet skulle må dåligt för att donatorn fått betalt, för det gör absolut inte den personen till en dålig människa vilket du verkar tycka! Jag ser inget fel med att ta betalt.

Vad jag tycker är lite konstigt är att en del verkar tycka att det är ens moraliska plikt att ge ägg och genomgå alla dessa hormonrubbningar och smärta och besvär, och att man är en girig lycksökerska om man vill ha en mer rimlig kompensation än 3000.

Som sagt, jag skulle aldrig vilja donera ett ägg, pengarna har ingen betydelse, men om jag nu skulle kunna tänka mig det skulle jag inte göra det för mindre än 30.000 eller så, tycker att det inte vore skälig kompensation då. Vad blir det för timpenning om man slår ut dessa 40.000 som vi talat om på alla timmar dag och natt från början till slut som det tar att ställa upp på det här?

miss maple skrev 2007-11-07 23:54:20 följande:

Som sagt, det är ju snarare tvärtom, att du hamnar längre fram i kön för gratisdonationer om de som betalar har en egen kö (och eftersom de ger betalt har många fler givare än vad som annars skulle kunnat uppbådas).

Och om man vänder lite på det så är det väl inte så konstigt att man som kvinna hellre ger sitt barn till ett par som har 40000kr att avvara? Varför skulle man inte ta emot pengar om det erbjöds? Ingenting är gratis här i livet, och jag tycker faktiskt inte att man kan kräva av folk att de ska gå igenom en massa fysiska och psykiska påfrestande saker bara för att någon annan vill ha barn.

Nej, det är ju lite skillnad med tanke på att man erbjuder sin egen kropp och att man gör ett barn. Liknelsen var mellan att kunna göra någonting för någon annan och få skälig ersättning utan att det för den delen betyder att man är en dålig människa eller att man gör det av "fel" anledning.

Sedan undrar jag också om det verkligen spelar mottagaren så stor roll av vilken anledning givaren gör det i slutändan? Om givaren gör det av "fel" anledning, så tycker jag nog ändå att det är givaren själv som blir lidande i slutänden.

Viktigast är att man skaffar barn av rätt anledning.

miss maple skrev 2007-11-08 19:57:47 följande:

Jag tror inte att det är därför, jag håller fortfarande inte med dig om att barnen blir lidande av att kvinnan får kompensation.

ifall man nu tror att barnet skulle må sp dåligt av att veta att de kommit till genom ett donerat ägg och att donatorerna får 40000 kr för besväret så är det ju upp till föräldrarna (dvs mottagarna) att besluta att inte skaffa barn på det sättet. Eller att låta bli att gå in på juridiska detaljer med barnet, eller att lära barnet att det var något fint och bra donatorn gjorde och att man kan göra fina och bra saker trots att man blir kompenserad för dem.

Du skulle alltså inte ta betalt för att någon annan gjorde det? Det är ju det jag säger, att det kommer iallfall att finnas de som ställer upp av altruistiska skäl!

MEN HERREGUD!!!!!
Det är inte alls samma sak att ge ett ägg (en cell, inte et barn) till någon som att vara gravid, föda sitt barn, hålla det i sina armar och sedan ge bort det.

Jag har förstått att några av er verkar tycka det, men inte mår man dåligt för att någon gett bort ett ägg och känner att "min mamma övergav mig, varför tyckte hon inte om mig, varför var jag inte viktig", det går inte alls att jämföra.

Att ge ett ägg eller en spermie är väl mer att jämföra med en tjänst man gör en annan, när man föder barn och inte kan behålla det så ger man ju bort det för sin egen skull, inte för att göra någon en tjänst.

Bättre då att jämföra med surrogatmammor, som lånar ut sin kropp till att låta ett barn växa där och sedan ger det till de biologiska föräldrarna. Mår barnet sämre om surrogatmamman får 100 000 än om hon får 10 000?

Jag tror inte det.

Det är väl inte så konstigt att man vill att barnet ska vara så likt en själv som möjligt, jag förstår dig fullständigt!

fast om jag satt där och fick välja; och det ena ägget var från en kines och det andra från en blond svensk som jag själv; så skulle jag faktiskt ta det som var mest likt mig själv: men inte skulle man väl avstå från ett ägg för att det var från en annan "ras"; men vad vet jag; alla måste känna själva vad som är bäst: själv skulle jag välja att adoptera om jag var barnlös; jag kan inte tycka att det är särskilt kul att vara gravid och föda barn så om det ändå inte skulle vara mitt biologiska barn skulle jag helst rädda ett litet barn som redan fanns! obs!!!menar inte att någon annan borde göra så bara för det!!!!alla gör vad de själva känner blir bäst:

*trasigt tangentbord*

Att ta ett ägg från en donator som liknar en själv till färgerna ökar naturligtvis chanserna markant till att få ett barn som är så likt en själv som möjligt. Huruvida man har lättare att ta till sig ett barn som är mer likt en själv vet jag inte, men det är väl inte helt osannolikt. Min adopterade mörkhyade kompis fick ett barn som är mörkt som hon själv och ett som är nästan lika blekt som den svenska pappan. Visserligen har tonen alltid varit skämtsam, men hon har ändå uttryckt en viss besvikelse över att den ena blev så "vit"

Även det här med att vilja ha vackra barn tycker jag är förståeligt. Jag har läst mycket evolutionär psykologi, och där lär man sig att "skönhet" är ett tecken på bra, friska gener, och att vackra människor har det lättare i livet än fula. Klart man inte tackar nej till snygga gener om de erbjuds!

Ja, om man kunde garanera att barnet aldrig fick reda på att mamma inte är ens biologiska mamma utan att man kommer från en annan kvinnas ägg, så vore det kanske bättre för barnet om man inte berättade. Men eftersom man inte kan garantera det så tycker iallafall jag att det är bäst att vara helt ärlig från början.

Och visst är det ingen garanti att slippa stornästa barn bara för att donatorn har en liten näsa, men oddsen ser ju betydligt bättre ut! Vad det nu skulle vara för fel på stor näsa?