• vivi85

    denna stress angående utveckling..

    Är det bara jag som känner mig stressad över vad mitt barn inte kan?? Hela tiden har det vart ngt, var så orolig när hon ej tog sig framåt.. då äntligen började hon åla när hon var 8mån å 3v.. krypa lärde hon sig på sin 10månaders dag, går även utmed möbler.. men då börjar nu nästa steg.. att gå.. För nu börjar ju även bebisar i hennes ålder att gå.. men inte min dotter.. blir så stressad, känns som om man aldrig hinner njuta.. visst har hon tatt sitt första steg.. men krypandet är intressantas.. Går verkligen ALLA barn när de är 10mån? Känns så när man läser här på fl.. :( Är så jobbigt att ha ett barn som är sent..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-23 09:23:01:
    glömde skriva att hon blir 11månader på lördag..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-26 21:10:10:
    idag tog hon sina 3 första steg utan stöd.. :D

  • Svar på tråden denna stress angående utveckling..
  • tjoohej

    Känner igen mig, har en son på 9 månader som inte kryper riktigt... Man hör alla andras bebisar som kryper o reser sig längs möblerna medans min son inte gör nåt av det! Inte ens intresserad!!!
    Har tagit upp det med bvc, och får till svars att inte jämföra men hur kan jag låta bli???
    Min son e lite tidigt född så jag ska inte ens jämföra honom med jänmåriga men det gör jag ändå...
    Men allt det där kommer så vi behöver egentligen inte oroa oss...
    Tror inte det e många som börjar gå vid 10 månader....

  • Hemmakär

    Nej alla barn går inte vid 10 månader!

    Min äldsta som tog sina första steg när han var 14 månader. Så stressa inte, det kommer när det kommer=)

  • fjunis

    Vår tjej började gå veckan efter sin 1 års dag, så alla barn går verkligen inte när det är 10 månader

    Mina två närmaste "mammavänner" har barn som har varit tidiga, de började krypa vid 4-5 månaders ålder och gick när de var 9-10 månader. Visst har de kännts lite "surt" att min dotetr bara har suttit som en hösäck medan de andra sprungit omkring, men samtidigt har jag ju märkt färdigheter som min tjej har som inte de andra barnen kan än.

    Hon är väldigt "verbal" om man jämför med de andra, samt har varit duktig på finmotoriken länge.

    Allt handar inte om den motoriska utvecklingen även om det är den som syns mest

  • Annanym

    Alla barn är olika och bra på olika saker. Det vanligaste är väl att barnet går utan stöd omkring ett år? 10 månader tror jag är på den tidigare delen av skalan. Kanske är den där jämförelsehetsen egentligen en oro för att det ska vara något fel på ens eget barn? Tänk om man bara kunde stanna upp och njuta av det som är NU, istället för att drömma om det som ska komma. Efteråt kommer man ju att sucka nostalgiskt över att tiden går så fort och man "missade" en del när barnet var litet! (Dessutom är det rätt skönt med ett barn som inte tar sig fram överallt! Det är nog svårt att hinna med i kryptempot.)

  • Willy

    Kan förstå din stress. Har själv en sjumånaders som är väldigt frustrerad över att inte kunna ta sig fram. Han är inte i närheten av att kunna krypa. När jag läser inlägg här så verkar väldigt många kunna krypa tidigt och då kan det ju kännas lite stressande.
    Jag försöker tänka att det kan vara ganska bra om de inte har för bråttom utan är mogna när de lär sig saker. Kan vara bra om de är lite försiktiga och inte bara rusar på.

    Obs! Detta var ingen kritik till de med barn som är tidiga i utvecklingen.

  • lillasnövit

    Har en känsla av att de föräldrar med barn som är tidiga pratar mer om det än de som har barn som är normala eller lite sena, i alla fall här på FL. Att inte kunna gå vid 11 månader är ju inte ett dugg onormalt eller sent!! Lyssna inte på sånt som stressar dig, varken från dig själv eller andra! Min son har kört helt omvänt, gick när han var 10 månader, stäldde sig vid 11 och kröp vid 11,5.....

  • vivi85

    Tack för alla svar.. o tydligen är det inte bara jag som känner såhär.. tack o lov.. jo, min doter har vart tidig med finmotoriken.. pincetgreppet kom tidigt.. Likaså massa småsaker.. Men nu precis innan hon blev 10mån så expolderade hon typ.. :) Från att ha varit en klump som satt på golvet å ålade o slowmotion så lärde hon sig krypa å ställa sig upp mot allt, går jättebra om hon håller i typ mitt lillfinger, tröjja eller ja vad som helst.. står hyfsat bra utan stöd.. så igentligen.. varför oroar man sig? Dottern blir storasster nu i feb, så hade ju vart skönt om hon kunde gå.. men det återstår väl att se.. Får "hoppas" nästa bebis är lite snabbare i utveckligen så man slipper denna hysteri... :) Haha, nä nu vakna dottern så nu blir det lite lunch å sen öppna förskolan.. :)

  • gbgumman

    guud var glad åt att hon är normal och inte tidig.

    Vad jag har hört så går50% av alla barn när de fyller 1 år och de gör det har över ett halv år till på sig innnan de blir någon tanke alls som tyder på något man ska behöva oroa sig över.

  • moosen

    Jag vet inte riktigt hur du känner det... det är lite tvärtom för min del....
    Hon har vart stark och tidig redan från födseln så själv blir man förvånad när man märker att hon lärt sig nya grejer.... tycker mycket kudne gott väntat ett tag till....
    Men jag förstår hysterin... känner många som jämför och det är så himla synd, särskilt om barnen tycker jag....

Svar på tråden denna stress angående utveckling..