2 barn med två olika pappor!
Kan ju tillägga att jag vet att mitt barn inte kommer att lida av det i framtiden.
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Mmm, så känner jagmed.. känner mej ledsen över att varken pappa 1 eller pappa 2 inte riktigt värderat familjen lika högt som jag och att jag inte kunnat dela glädjen med någon av dem...Anonym (gravid) skrev 2007-10-21 14:22:42 följande:Är gravid med barn nummer 2, pappan har lämnat oss för länge sedan....han ville inte ha fler barn.Mitt första barn är snart 9 år, hennes pappa bor på andra sidan atlanten och kontakten består av några julklappar och födelsedagspresenter.Jo, jag skäms! Men samtidigt är jag stolt för jag gör ju det männen inte gör - tar ansvar för mitt liv och mina barn!Känns dock lite surt, här har man längtat efter fler barn i många år men "hållit ut" och väntat på "den rätte" och så sitter man här ändå - ensam. Nu blir det nog inga fler barn för min del, känns sorgligt att ingen man har velat dela denna glädje med mig
-
Som tur är så har jag syskon och mamma att dela nästan allt med... bor inte i samma stad, men vi har ändå tät kontakt...bonnieloveskim skrev 2007-10-21 14:43:45 följande:"För någon dag sedan tappade min son femman han höll i handen ner i en sådan där läskförvarare i affären, där det ligger ett 30-40 tal colaburkar. Jag suckade, sen började vi gräva upp alla burkarna för att få upp femman. Efter det sa sonen "mamma.. du gör verkligen allt för mig". Jag skrattade och sa ja."Vad gulligt sagt!Som min äldsta son, han träffar ändå sin pappa regelbundet och de har en bra kontakt och på sommaren är han där flera veckor på raken, han säger ändå att "mamma du är bäst på allt!"jag är tom bättre än mormor och morfar i det mesta, jag är ju hans mamma!Men visst saknar man någon att dela all glädje med!Jag delar allt med min bästa väninna istället, hon är där i vått och torrt. Hoppas ni har en sådan ni med!
-
Håller med till punkt och pricka!!! Man känner att även om kärnfamiljen kanske inte är något att eftersträva så har ändå kvinnor i en kärnfamilj lyckats hitta en man som de kan leva med.. och iaf känner precis som du, hur kunde jag vara så jävla dum att gå på samma nit två ggr... jag borde ju ha sett, förstått, varit mer försiktig, eftertänksam, återhållsam... men ändå så trodde jag på relationen med pappa 2, och jag ville inte göra slut, jag ville bara att han skulle bli bra, bli engagerad - men han ville inte mer...Anonym (insanity) skrev 2007-10-21 18:26:15 följande:På något sätt känns det värre med tvåan än ettan. Ett barn med knäpp pappa kan man liksom förklara bort, men när man begått samma misstag två gånger, då känner man sig dum. Tänker att de andra tänker "lär hon sig aldrig?". Sen undrar man själv "lär jag mig aldrig?"Men.. ja, va fan! Det är som ni säger, man gick ju inte in i relationen och tänkte, "japp, då var barn nummer två avklarat, då separerar vi!" Vi trodde ju precis som de andra att "this was IT". Vi kommer att klara det här med, vi måste ju helt enkelt, eller hur? Ingen kommer att göra det ÅT oss.. så - hang in there och döm inte andra utan att förstå.
-
Mmm, så känner jag med.. jag vågar inte prata om det... skäms och hoppas att ingen kommer fråga, eller att dom kommer se så lika ut att ingen tror att de har olika pappor typ...josida skrev 2007-10-21 20:29:53 följande:Även jag har två barn med två olika pappor.Det är dessutom bara drygt två års åldersskillnad mellan barnen...Äldsta flickans pappa tog det slut med innan jag ens visste att jag var gravid (vi hade då varit ihop 11 månader).Yngsta flickans pappa skilde jag mig ifrån när hon var bara några veckor gammal. Allt han lovade innan vi gifte oss och jag blev gravid, var bara sktisnack, när han väl fått mig "dit han ville" struntade han i alla löften och levde sitt eget liv... Jag mådde pyton efter den skilsmässan och vågade knappt berätta för folk att jag var skild och hade en 2,5-åring och 3-månaders och dessutom med olika pappor. Jag menar, vad ska folk tänka om mig???Jag känner mig fortfarande inte bekväm med den situationen, men så är läget och det går inte att ändra på. Dock är jag fortfarande singel efter 2,5 år och vet inte hur jag ska klara av att lita tillräckligt på någon att jag släpper in någon i vårt liv. Jag VILL ju träffa någon, men tror inte jag är redo än, så jag tar det lugnt...
-
Hahahhaaa, jaaa precis =) Pappa nr. 2 har påstått många ggr att jag bara vill åt hans sperma och att jag vill komma åt underhållet... mmm, jag ville bli ensamstående med två barn... som min livssituation ser ut hade jag räknat med att vara två!! "Men du lovade ju innan du blev gravid att jag skulle gå gemensamvårdnad..." Ja, det var innan du totalt förstörde allt med din psykopati... "Jag vill ha barnet varannan vecka..." När barnet är nyfött? "Jag ska anmäla dit till soc så du mister vårdnaden om dina barn..." Så istället för att JAG tar hand om dem, så ska de få bo på fosterhem?? Smaaart... "Jag ska kriga för att få gemensamvårdnad, för det är min rättighet" Ja, dina rättigheter är ju alltid viktigast... du kan inte bry dig utan vårdnad, så vad ska du med vårdnaden till? Misstänker att du ska utnyttja den för att utöva makt?Anonym (insanity) skrev 2007-10-22 10:51:31 följande:*kramar om*Jag undrar ibland hur killarnas vision av det hela låter. Vet iofs att mitt äldsta barns pappa berättar för alla om jag gör något "misstag", men utelämnar de bra detaljerna.. de har ju ändå inget sensationsvärde. Misstagen kan vara att han inte har vantar med sig, att han har begagnade regnkläder, att han har smutsiga kläder ibland. Eller för att inte nämna hans eksem som han hade som liten.. det MÅSTE ju vara för att jag inte tar hand om honom. Den pappan skryter också för alla om hur mycket han ställt upp på mig och tagit hand om sin son varannan helg (när det passade) så att jag kunde festa. Han satt på familjeenheten och klagade på att jag hade varit ute minst 3 gånger sedan jag flyttade till en annan stad 1,5 år tidigare. Det är TUNGA klagomål vi snackar om. Vår sekreterare försökte iaf att se allvarlig ut. Jag kan inte tänka mig vilka argument killen kan ha för att inte vilja ha sitt barn mer än varannan helg (eller ens det) om nu dessutom mamman är så inkompetent som han förklarar... Ahhh, han FÅR ju självfallet inte ha barnet för henne, så är det ju. Vi är inkompetenta ragator som de stackars stackars männen gör allt för att vara till lags mot. Så att den hemska mamman inte gör något ännu värre som tex att.. *tänker*..hmm.. JA! -anklagar honom för något han inte gjort och sedan stjäl vårdnaden. Då kommer han aldrig att få träffa sitt barn (Att vinna ett vårdnadsärende är inte är så lätt som han försöker påskina).Stackars stackars män, vilken värld de lever i, full av elaka beräknande kvinnor som bara vill åt deras avkomma OCH självklart deras pengar i form av underhållsbidrag.
Han har liksom inte fattat det att han kan träffa barnet utan att vårdnaden om det!
Nej, jag är verkligen en ragata... eller möjligen det bästa som någonsin hänt honom =) -
Mmm, med pappa nr. 1 var det inte någon överraskning att jag blev själv, men pappa nr. 2 var annorlunda... fast inte i slutändan, men han visade upp en bild av sig sjävl som inte stämde... alla sa att han skulle bli en såååå bra pappa, att han skulle ta ansvar, att han gick och lita på osv osv osv.. men det var inte så...Anonym (jobbigt) skrev 2007-10-22 11:10:15 följande:JAg har två barn med två olika pappor och jag skäms verkligen över det, speciellt när jag träffar nya vänner. Jag kan se på dom hur de tänker fast de inte har en aning om vad som hänt.Min första kille var manipulativ och slog mig och nästa "dröm-man" var periodare, vilket han döljde mkt länge, för att sedan bli hel-alkis. Vad gör man dÅ?Jo man väljer sina barn. Som du gjort. Men folk e så inskränkta tyvärr så de kommer prata. Sen beror det på hur stark man själv är, om man kan klara av att skita i folket.MAn ångrar ju iaf aldrig sina barn Kram
-
Det kanske finns en övre gräns, men jag vet inte var den går.. sedan så beror det kanske på om barnen bor på ett och samma ställe eller om de är utspridda och om papporna är iblandade... om inga pappor finns i närheten och aldrig kommer göra det, och mamman tar hand om alla, så kanske halvsyskonen aldrig kommer reflektera över att de är "halv syskosn"... utan att de bara är syskon...Anonym skrev 2007-10-22 13:16:06 följande:Ni kanske inte bryr er men vad tycker era barn sen när de växer upp??Jag har massa halvsyskon hit och dit. Jag har två helsyskon, sen har jag tre systrar med två olika mammor. Sen har även de fler syskon med deras mammor. En röra!! Dock älskar jag allihopa lika mkt men jag tycker inte om familjesituationen. När de i klassen har frågat hur det ligger till så får man ta till papper och penna och skriva å rita hur alla är släkt med alla.Jag förstår vissa kvinnor som går ifrån sin man om det inte funkar och barnet och en själv blir lidande. Men tänk ett steg längre innan ni skaffar fler barn!
-
jag har fem barn....den första f 80 med en pappa den andra f 85 med en annan pappa...den tredje o fjärde f 89 o 90 med en pappa o den sista f 93 med en annan....alltså fem barn med fyra fäder...har aldrig haft problem med det nånstans..barnen ser sig som helsyskon...sen är det så att alla papporna känner varanda bra o respekterar varandra...vi kan alla ses på olika tillställningar...har tom firat jul ihop..jag har en himla tur tycker jag...vi är som en enda stor familj...ska tillägga att de killar jag haft efter.. som jag inte har barn med har oxå respekterat situatonen
-
även fast killarna kommer överens o att allt funkar som bra så kan jag inte låta bli att tycka att det ändå känns så fel.. varför skaffar man barn med 4 olika män.. då kan inte förhållandena ha varit speciellt långa innan?Anonym skrev 2007-10-22 14:39:14 följande:jag har fem barn....den första f 80 med en pappa den andra f 85 med en annan pappa...den tredje o fjärde f 89 o 90 med en pappa o den sista f 93 med en annan....alltså fem barn med fyra fäder...har aldrig haft problem med det nånstans..barnen ser sig som helsyskon...sen är det så att alla papporna känner varanda bra o respekterar varandra...vi kan alla ses på olika tillställningar...har tom firat jul ihop..jag har en himla tur tycker jag...vi är som en enda stor familj...ska tillägga att de killar jag haft efter.. som jag inte har barn med har oxå respekterat situatonen
det viktigaste är självklart att ett barn är lyckligt o har bra förbilder. men tycker samtidigt det är föräldrarnas uppgift att ge barn bilden av ett stadigt o stabilt förhållande där mamma o pappa lever länge tillsammans... o inte där man byter kille hux flux..
så tycker jag iaf.. -
fast här låter det nästan som att det är possitivt om pappan inte är med i bilden för det blir lättare för barnen m.m.Anonym skrev 2007-10-22 14:05:29 följande:Det kanske finns en övre gräns, men jag vet inte var den går.. sedan så beror det kanske på om barnen bor på ett och samma ställe eller om de är utspridda och om papporna är iblandade... om inga pappor finns i närheten och aldrig kommer göra det, och mamman tar hand om alla, så kanske halvsyskonen aldrig kommer reflektera över att de är "halv syskosn"... utan att de bara är syskon...
Det bästa är väl ändå att barn har kontakt med sin pappa??! -
du behöver ju inte tala om direkt att du har barn med olika män.
Jag själv har 3 barn alla med olika pappor,dock så har dom 2 minsta växt upp med samma "pappa"
Men det finns inget att skämmas över,visst kunde man ha gjort bättre val här i livet men vi har ju våra små änglar ju,glädjs åt det istället -
Nej nej, jag menar inte att man inte ska skaffa fler barn. Det jag menar är att skaffa inte barn med vem som helst. Men jag förstår att man tänker att den man skaffar barnet med att det ska hålla livet ut. Men jag talar av egen erfarenhet att det är pinsamt i skolåldern att ha så många syskon med olika föräldrar. Jag är inte fördomsfull.Anonym skrev 2007-10-22 13:30:34 följande:Så om man får ett barn och sen separerar får man inte skaffa fler barn enligt dig? Så fördomsfullt. Alla skaffar inte "en massa halvsyskon hit och dit" heller! Jag var ung nät jag fick mitt barn, och jag vet att han gärna vill ha ett syskon. Så om jag vill skaffa barn med min nya, tänker jag göra det utan att "tänka ett steg längre".