Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
Pulmones, du jag vet faktiskt inte alls vad den kallades eller så
Pulmones, du jag vet faktiskt inte alls vad den kallades eller så
Kikar in och läser ikapp hur ni har det
För mig tog det ca 3 månader innan jag verkligen kände jättestarka "älskakänslor" för mitt första barn. Men jag vet flera det har tagit tid för så jag har faktiskt aldrig dömt mig eller skämts för det. Omhändertagandet och "tyckaomkänslor" fanns det från början och det fick duga tills det andra växte fram.
Med andra barnet gick det lättare efter. Dels för att förlossningen gick så bra och det inte fanns något att bearbeta som tog kraft ifrån mig. Däremot fanns det ju jobbiga känslor för henne medan hon låg i magen och jag var så rädd. Det tyckte jag var värre att känna med henne än med honom då jag nu skulle veta att det var värt det eftersom jag visste hur det var att faktiskt ha barn.
Drottgirl - oj känns det bra? Det låter som ett beslut och besked du är nöjd med All lycka till!
crex, jag måste bara säga att du iallafall idag låter så långt kommen i din rädsla. Nu låter du så inriktad på själva bebisen och ser längre bort än bara förlossningen. Skitroligt att läsa eller iallafall tolka det så!
0Love0 -oj, det var mig en redig grabb
Men Crex då, en sådan rackare du har där inne Du är en gosig mamma redan i magen Hoppas du får en skön helg och att allt går som det ska på måndag! Stor kram!
Krickeline, men det är banne mig inte så långt kvar det heller Hur känns det för dig?
Krickleline, just när det gäller bebisen är det väl egentligen mycket säkrare att snittas ut än att födas, riskmässigt
Det den missar är ju själva ihoptryckningen under födandet för andningens skull och ev stresshormoner men det överlever de ju utan menar jag Riskerna är ju mer visade på mamman, men ett snitt innebär sällan några som helst problem enligt min AuroraBM bl a.
Ett planerat snitt går ju lugnt och fint tillväga och skrämmer/stressar ju inte upp bebisen, att man sedan själv är rädd - jo visst - men hur rädd är man inte under graviditeten med så
Och tack förresten Ja JAG kan iallafall inte titta mig mätt