vaginalt/snitt

du måste ju få kontaktmed en Aurorabm..som kan hjälpa dig, såklart du ska prata med någon om snitt som alternativ! Ta upp med din bm att du är rädd!

Lycka till. Jag har bf på måndag...

Hoppas Aurora-samtalen kan hjälpa dig "på riktigt", jag kan bara bidra med att: Jag har både fött vanligt (20 h, total sfinkterruptur men väl ihopsydd och inga komplikationer efteråt) och med snitt (sätesbjudning).

OBS att man får komma fort hem efter kejsarsnitt oxå på de flesta ställen, två dygn är inget ovanligt. På en del ställen säger de "Men vi rekommenderar 3-5 dygn", fast det är ju inget OBLIGATORISKT på något sätt.

Jag tycker alltså inte att du ska tveka snitt pga att du måste stanna några timmar/dygn längre på BB.

Själv tycker jag att det är klart du ska våga be/kräva snitt om du känner att det är det som gäller för dig (efter Aurora osv).

Jag har testat båda varianterna med alldeles utmärkt resultat båda gångerna !)

xara: orsaken till att jag i värta all vill ha vaginalt är att jag hoppas denna förlossning går fortare o dottern "BARA" behöver va bort en natt. åkte hem med henne dagen efter. pluss att här få du stanna i förlossningerummet nu mera då man väljer åka hem så fort det går o sambon få stanna. att min dotter ska vara borta från mamma för första gången vill ja göra så kortvarigt som möjligt.

så jag är verkligen livrädd för en förlossningen men ja väger min lycka mot dotterns. låter säkert jätte konstigt men tänker på att ett snitt gör att jag inte kan ta hand om henne på samma sätt bära osv. Men min ångest påverkar ju alla just nu då ja ständigt är rätt, orolig och inte ens vill kolla på bebiskläder. hoppas jag kan komma fram till något med hjälp av min aurora, men ha så svårt att prata med folk

För min del kommer jag att kräva ett snitt, jag kommer inte att vika en millimeter. Hade en gräslig erfarenhet förra gången när Maja föddes, och det slutade med akutsnitt. Jag kommer a l d r i g att vara med om något liknande! Never! Skulle de neka här åker jag till ett annat sjukhus... SÅ bestämd är jag! Detta på grund av att jag inte fick tillfälle till att bearbeta min erfarenhet från första gången, fruktansvärt klantigt av sjukvården (jag tillhör denna kategori själv eftersom jag är sjuksköterska, och jag skämt över att andra kollegor behandlar patienter så som jag och min sambo blev behandlade)

Hmm hur nu detta kan hjälpa dig, men det jag menar är, stå på dig! Kräv och var tuff!!

Kram & lycka till!!

Kan du inte försöka fa till ett snittlöfte om du inte klarar av det vaginala? Dvs du börjar med en vaginal förlossning, och gar det inte sa snittas du.

Jag var också livrädd att föda mitt tredje barn efter en hemsk förlossning innan.Jag gick på aurora samtal och fick prata o träffa läkare bla. Jag fick såkallad kejsarsnittsgaranti om jag skulle känna mitt i förlossningen att jag inte orkar/ vill mer.Det kändes väldigt tryggt( ville ju helst föda vaginalt men utan komplikationer då) Snitt är ju ändå en stor bukoperation..... (nu blev det i mitt fall ett urakutsnitt som jag inte kunde påverka) men det var väldigt skönt att ha den där kejsarsnittsgarantin.Lycka till och hoppas du kommer fram till en bra lösning.

Läser inte de övriga svaren utan hoppar bara in och svarar på ts.

Jag känner så väl igen mig då när jag väntade min nr 3. Hade skräck och kunde inte ta till mig att jag var gravid. sköt det framför mig bara. Kroppen var gravid och mådde konstigt, huvudet vägrade förstå och det blev bara kajko. Det slutade med att jag blev sjukskriven för depression. Jag kunde inte fungera normalt.

Fick pga detta bland annat göra ett extra ul, för att se bebisen igen och kanske ta till mig graviditeten och känna lite glädje. Var förstås skojigt, även om det inte funkade på mig. Jag var mer inställd på att jag av olika orsaker inte skulle åka med en bebis hem. Handlade inget, precis som du.

Jag ville heller inte ha snitt.

En underbar läkare på Lassarettet i Norrköping föreslog att jag skulle bli igångsatt. När jag var mogen och när det fanns personal som kunde sätta den bedövning jag ville ha och det fanns tid att ge mig massor av uppmärksamhet.
De skrev in i journalen att om värkarna trots allt skulle börja innan, var jag välkommen in direkt för att få bedövning. De kunde till och med sätta bedövning innan de satt igång mig.

Jag har snabba förlossningar (under 6 tim) och denna var inget undantag.

Undantaget denna gång, var att jag hade fyra värkar totalt som gjorde ont på slutet, och 3 krystvärkar. Det var allt ont jag hade. Underbara människor säger jag bara

(Den bedövning jag bara skulle ha, var västerviksbedövningen, den där de sätter sprutor vid livmodertappen.)

Tråkigt att du inte får någon förståelse. Jag berättade om min skräck för bm omedelbart, men kände inte för att få hjälp förrän senare. (kanske dumt av mig)
Jag gick och pratade med kuratorn, trots att jag alltid tyckt att sånt var tjafs som inte hjälper. Nu efteråt känner jag ju att det var otroligt skönt att få spy ur mig all min rädsla och alla tankar för en helt utomstående person.

Min sista var också planerad.
Jag tog ut spiralen med tanken att "ut kommer den alltid"   Ville ju ha en bebis.

Stå på dig och kräv hjälp och stöd!

så ha jag oxå tänkt att ut kommer den alltid, men just nu tänker jag att hjälp den kommer ut vare sig snitt eller vaginalt. tiden tickar på o nu när man går in i trimester 3 börjar det käns som slutet ä nära

Hur långt har ni till Varberg? där vet jag att man kan få skriva kontrakt med förlossningen innan man föder, ex "jag vill börja med att föda vaginalt och om det visar sig att.....så vill jag garanteras snitt...

Ring och kolla med dem! Huskvarna-Varberg...inte så blodigt långt väl?

det är väl en 20 mil till varberg skulle jag gissa på, till ryhov 5 min. men en sån garanti är ju ett pluss! dock vet jag inte om man får?