Positiva saker till vaginal födsel

Konstigt nog så är inte smärta den känsla som jag kommer ihåg från själva utdrivningen. Jag hade ändå väldigt utdraget krystarbete vid båda förlossningarna (hade glesa och inte så starka krystvärkar) och fick krysta tre timmar vid första förlossningen och en och en halv timme vid andra.

Jag kommer mer ihåg känslan av frustration över att ungen aldrig kom ut, och visst var den allra sista stunden då huvudet stod halvvägs ute och jag var tvungen att hålla upp i väntan på nästa krystvärk kanske inte den skönaste i hela mitt liv, men det var mer rädsla än smärta, en rädsla för det okända, "vad tusan kommer att hända om jag trycker på nu, det är bara inte möjligt att jag klarar av det".

Och sedan gör man det i alla fall, och så är det ett kort ögonblick av extremt obehag för att det är så spejsigt när någons ansikte färdas genom en (ursäkta min konstiga beskrivning), och sedan har man ju klarat det och det är ett litet barn där som man nästan inte kan förstå var det kom ifrån. Och det är en hel liten människa och det är så häftigt!

Smärtan under öppningsskedet tyckte jag var helt hanterbar. Inte värre än den värsta mensvärk jag har haft i mitt liv, och man får ju dessutom en stund att vila mellan varje värk.