Copy Cat skrev 2007-10-08 16:21:32 följande:
Skattsessan; Beklagar verkligen dina missfall. Jag har "bara" haft tre missfall men känner också att det är väldigt jobbigt. Vi är också inne på adoption =). Var på föräldrakursen i helgen som gick och det var riktigt riktigt bra. Jag och min man känner att det är inte värt all den ledsamt och besvikelse som blir efter ett missfall. Någonstans måste man ju själv inse att "nu räcker det" och sen gå vidare för att se om det finns några andra alternativ. Vi kommer att vänta in svaren från missfallsutredningen och sen vilka resultat som blir. Men förmodligen kommer vi stå fast vid adoption. Det känns som en fantastisk möjlighet och jag har aldrig sett min man så engagerad innan =). Jag önskar dig all lycka!!!!Kram kram
Hej Copy Cat! Det är inte "bara" med 3 missfall, varje missfall är lika tufft. Men jag känner att du och jag tänker verkligen lika. Hur mkt ska man orka ta som människa, är det värt all sorg och smärta som varje missfall för med sig. Kanske är det meningen att just vi ska adoptera. Jag försöker nämligen se det så, att det som sker har en mening. Fast det tog 5 missfall innan jag verkligen vågade tro på det. Men det är nog meningen att det blir adoption.
Vi ska snart börja på föräldrautbildningen och hemutredningen. Ska bli kul att komma igång, min man är oxå verkligen insatt och engagerad, känns väldigt bra.
Det med provsvaren, det är ju inte alls säkert att det visar något, det kan vara fel som inte är upptäckta eller som de då säger, det är inga fel, kanske bara ren otur. Men jag tänker som så att 3 eller 5 missfall på raken är inte bara otur, tycker inte jag iaf.
Men jag hoppas att det går bra för er vad ni än beslutar er för!
Många kramar
