Indianica skrev 2007-11-07 12:06:08 följande:
Usch, vad trist att höra. När jag var i tonåren fick jag höra av kusinen vid en släktmiddag att jag såg ut som en "prickig korv" i ansiktet, tack för det liksom, hon var bara 4-5 år och kanske inte värderade dte så mkt, men det kändes jobbigt att få slängt i ansiktet att det var så uppenbart med finnarna, jag själv ansåg att jag hade en "lugnare" period på finnfronten och såg hyfsad ut, men ack vad jag bedrog mig...Har du testat ngn medicin eller?Jag brukar tänka tat acnen säkert går att bota eller hålla i schack, men det tar väl sådan tid att prova ut det rätta att jag vid det läget är gammal och skrynlig som ett russin och då börjar jag väl bekymra mig för DET istället Ska man aldrig få vara vacker? Just nu är mitt stora problem mina småfinnar på bröstkorgen och lite uppåt halsen, har kanske 25 stycken knottror, små, små finnar...trött på att ha polotröja jämt!
Har ätit Roaccutan för finnarna samt använt Basiron och Stioxyl i omgångar, men aldrig med bra resultat.
Nu kör jag med AHA-syror (bara utvändigt alltså) eftersom jag är gravid och inte får äta mediciner (tetracykliner mm). Så snart bebben är ute (och har ammat klart) så ska jag tillbaka till hudläkaren och kräva hjälp.
Nu (när man är 25 år, på god väg mot 26) så KAN dom ju inte säga "Jaja, lilla vän, det går nog över när du komemr ur puberteten."
Och ja, jag använder också smink. Annars skulle jag inte kunna gå ut.
När jag var 18 så sökte jag medvetet telefonistjobb, så att jag skulle slippa möta kunder öga mot öga. Snacka om psykiskt handikappad man blir av den här skiten...