Hur stöttar jag ofriv barnlösa vänner

Håller med alla föregående inlägg!

Egentligen är det en slags sorg man går igenom så att lyssna, intressera sig och finnas till hands är bra.

Vilken underbar vän du är som skriver in och frågar hur du ska bete dig!

Jag har underbara vänner som accepterar att ibland måste jag prata om barnlösheten och ibland vill jag inte alls prata om det. De brukar nuförtiden försiktigt fråga "Hur känns det för dig nu då?" varje gång vi ses. Då förstår jag vad de menar så antintgen säger jag hur jag känner just då eller så säger jag att jag inte orkar tänka på det just nu. Andra människor tiger ihjäl detta - trots att de vet hur det ligger till. De vet väl inte hur de ska agera helt enkelt.