En jobbig dag

ja jag förstår dig men  på ett sätt så man kan inte komma ihåg och  tänka och  hålla på bara för att skydda alla. det är inte så lätt. förstår om du tycker det är jobbigt,absolut,men hon menade säkert inget illa med det. svårt att alltid komma ihåg att inte säga ditten och datten för då blir den  ledsen. man kan inte trippa på tå för alla eller ngn. tyvärr så är det många situationer i livet man  kommer bli ledsen av.

Hon är min bästa vän så jag vet att hon inte ville såra mig. Men just för att hon är min bästa vän och vet hur jag känner tycker jag att hon borde kunna förstå att det kanske inte är lämpligt att prata om aborter och så vidare med mig. Det kan inte vara så svårt att komma ihåg....

Jag förstår mycket väl att du blev ledsen. Är själv "bara" sekundärt barnlös men kommentarer etc. kan förstås såra iallafall. Som t.ex. då min kära svägerska sa att det direkt är synd om barn som inte har syskon. Hon vet mycket väl om att vi inte kan få fler barn utan hjälp och att inga garantier finns. Ändå måste man förstå att andra som inte går igenom det man själv går igenom aldig helt kan förstå hur man känner det. Din kompis kopplade kanske inte alls ihop sin egen ovilja att få barn till din situation. Tycker att du kan berätta för henne att du blev ledsen men samtidigt måste du vara medveten om att hon kan börja känna att hon inte vet vad hon "får" prata med dig om.

Blev lite konstigt med citatet ovan! Det i mitten är mina ord och det längst ner i citatrutan är Ylwis ord.

Tack springtime. Precis så som du skriver känner jag. En vän borde ha lite känsla. Min kompis känner mig utan och innan, det var nog därför jag tog extra illa vid mig. Hade liksom inte förväntat mig något sådant från henne.
Jag hoppas allt går vägen för dig och önskar dig lycka till.

Till dig Ylwis jag förstår inte hur du kan jämföra att väga för mycket och få kommentarer om det. Jag har alltid varit överviktigt med en syster som är jätte smal och som går och säger att hon är jätte fet. Så klart att det sårar men för mig går det inte ens att jämföra med hur det känns när man får höra kommentarer om barn som gör att man blir ledsen. Och stänga av sina känslor, hur gör man det? Jag kan inte stänga av mina känslor då går jag under...

Samtidigt så är det lätt att man blir så uppslukad av sitt eget "helvete" att man glömmer bort att andra också har problem, liknande problem eller helt andra problem. Har fått lite mer förståelse på sista tiden för att människor runt omkring en ibland kan vara "okänsliga" (om än ofrivilligt), detta efter att jag insåg hur okänslig jag själv var mot en kompis. jag insåg det dock först flera dagar efteråt. Jag gick omkring och beklagade mig som värst över vår barnlöshet och vilken ålderspanik jag börjat få osv...Kompisen jag berättade detta för är några år äldre än jag och är singel sedan flera år och hon har haft svårt att hitta en ny kille, men jag vet ju att även hon längtar efter barn - det jag insåg för sent var att hon inte ens har någon att försöka få barn få barn med!