Hur stötta kompis som är ofrivilligt barnlös?

Du har redan fått väldigt bra tips, men jag skulle nog vilja lägga till några:Fråga henne hur hon/de vill ha det (glöm inte bort mannen i det hela!) och respektera det. Själv brottas jag med att det finns omtanke från vänner men att denna även blir kravfylld. T.ex. "Förut pratade vi ju om allt - det är jättejobbigt att inte veta vart i processen ni står" (vi har valt att inte berätta när, om, vad vi gör utan säjer det eventeullt i efterhand).Kom inte med "låtsaspsykologuttalanden" av typen: "idag verkar du stark". I och med att ingen kan förstå hur någon annan har det vet man heller inte om personen har samlat energi i 2 dagar för att orka med den där fikan, att leendet döljer bottenlös förtvivlan. Visst är det väl starkt att kunna fika, att le mitt i allt, men pådyvla inte din åsikt om någon annans mående när du faktiskt inte vet.Ditt livs centrum är ditt/dina barn - din väns centrum kan vara deras ofrivilliga barnlöshet och kampen mot detta. Det som ger den ena ändlös glädje är det mest smärtfyllda för den andra. Det är svårt att tackla. Om din vän inte verkar bry sig om dina barn är det inte för att vara elak eller för att hon/han inte tycker om dem: personen i fråga kanske inte orkar ta till sig dem. Och kom ihåg att det är du som är vännen, inte dina barn.Sedan håller jag väldigt mycket med om att det är så gott för själen att få känna att någon är ens vän och tar sig tid. Du verkar vara en mycket god vän!

Hej,jag har precis fått reda på att en nära kompis och hennes man inte kan få barn på "naturlig" väg utan måste få hjälp om egna barn ska bli en möjlighet. De är naturligtvis jätteledsna och beskedet börjar så smått sjunka in men jag undrar hur jag bäst kan stötta henne nu när de har det jobbigt? Förstår att det är väldigt individuellt men är det någon som gått igenom provrör och hela den processen som kan berätta vad ni ville att era kompisar skulle säga och göra så ni mådde lite bättre? Tack!