• Tonx

    Kejsarsnitträdd, vad kan man göra?

    Jag vet inte om det är en så vanlig form av förlossningsskräck, men jag fixar inte tanken på kejsarsnitt.
    Risken att jag ska behöva gå igenom ett snitt är troligtvis väldigt liten, men man kan aldrig veta.
    Om man är rädd för vaginala förlossningar så kan man prata med aurorabarnmorska, men är det ens nåt mening med att "ta tag" i snitträdsla?

    Jag mår illa av tanken, jag klarar inte av att se kejsarsnitt på bild eller på tv, blir alldeles kallsvettig av det.


  • Svar på tråden Kejsarsnitträdd, vad kan man göra?
  • Tonx
    Alvi skrev 2007-09-04 21:00:01 följande:
    Men en barnmorska är ju fortfarande en barnmorska, är utbildad och erfaren även inom kejsarsnitt. Så jag tror säkert att en Aurora-BM kan hjälpa dig!
    Jo, det är sant.
    Men det känns på nåt sätt fånigt att ta upp värdefull tid för att bearbeta nåt som troligtvis inte kommer hända
  • Tonx
    längtans tider skrev 2007-09-04 21:08:25 följande:
    Jag har födit 2 barn, ena med akut snitt och ett på vanlig väg. Snittet är inget att vara orolig för enligt min mening!Du får ta och läsa på om det, om folk som varit med om snitt.
    Ja, jag förstår ju att det inte är nåt att vara orolig för egentligen. Men det går liksom inte att komma ifrån känslan, jag vet inte vad det är som känns så jobbigt med det..
  • Tonx
    siamusen skrev 2007-09-04 21:20:53 följande:
    Prata med BM och försök informera dig sa mycket som möjligt om snitt (om du vagar vill säga).
    Jo, jag vet ju mycket. Tror nästan det är det som är värst, jag läser det mesta jag kommer över om förlossningar, både vaginalt och kejsarsnitt.
    Innan jag födde dottern så funderade jag inte ens såhär.
  • Tonx
    siamusen skrev 2007-09-04 21:34:51 följande:
    Fast problemet är ju att mycket av den information om snitt fokuserar pa de negativa aspekterna av snitt.Finns väl en bok som heter Kejsarsnittsboken eller nagot liknande.
    Jodå, visst är det så, men jag har även kikat på de positiva och de neutrala snittinfon.
    Kejsarsnittboken har jag sett flera gånger i bokhandeln, den lär vara bra så jag ska kanske ge den en chans.

    Ska ta upp det här med BM på Mvc på måndag också, hon borde ju veta råd..
  • Tonx
    Tjomsan skrev 2007-09-04 21:40:30 följande:
    Läs på allt du kan! BM trodde ett tag att min tjej låg i säte (vilket var fel) och då fick jag en jättebra broschyr (som inte delades ut till alla). Min förlossning slutade i alla fall med snitt och det förlöpte exakt som i broschyren och som min kompis berättat. Nästan som om jag själv "sett filmen tidigare". Tog 25 minuter allt som allt. Mycket bra och professionell personal! Vad är det som skrämmer dig mest? Faktiskt bara positiva minnen. För mig var det en lättnad att få snitt då jag nästan gått tre veckor över tiden och haft värkar i flera dagar... Det enda "negativa" var att jag fick äta antibiotika efter någon vecka då jag fick lite var där en agraff suttit. OM det skulle bli snitt så är det bra om man har typ barnets pappa eller någon annan som kan hjälpa en den första tiden eftersom man ju genomgått en magoperation och det är svårt att lyfta, gå rak osv. Tycker absolut att du ska prata med din BM och skriva om rädslan i din förlossningsplan.
    Oj, jag vet inte riktigt vad det är som skrämmer mig mest.
    Känslan av att inte ha någon som helst kontroll.
    Tanken på min kropp med ett stort gapande hål mitt i. (Något överdrivet i min hjärna, jotack)
    Bedövningen! Att sätta den alltså.

    Men mest är det nog tiden efteråt, att inte få barnet till sig direkt efteråt och få knyta an i lugn och ro, börja amma m.m.

    Mycket psykiskt om tiden direkt efteråt när jag tänker efter. Och innan snittet läkt sig ordentligt.
  • Tonx
    siamusen skrev 2007-09-04 21:54:31 följande:
    Halet är inte speciellt stort, bedövningen kândes knappt, barnet fick jag pa en gang, och snittet lâkte fint.fast jag tror inte det kommer göra nagon skillnad för dig om jag berâttar det egentligen vâl?Prata med BM sa kan hon sâkert hjâlpa dig eller skicka dig till nagon som kan.
    Nej, det är bara i min morbida fantasi som hålet är gigantiskt och det väller ut både blod och gröna monster

    Har du haft planerade snitt eftersom du fick barnet på en gång?
    Under akutsnitt så är man som jag förstått under narkos, och då blir det ju en annan sak...

    Att bedövningen inte känns tvivlar jag inte alls på. Är själv en vandrande nåldyna med piercingar och tatueringar överallt, men jag skjuter mig hellre än sätter nålar i ryggen, handen eller nåt. *Hua*
    Just bedövningsdelen är kanske mest fjantig av alla.
Svar på tråden Kejsarsnitträdd, vad kan man göra?