Om ingen av föräldrarna trivs med att vara föräldraledig...

Egentligen handlade det inte om att någon inte vill vara hemma alls, utan vad jag undrade mest över var hos vem ansvaret ligger om ingen av föräldrarna är förtjusta i tanken på att vara hemma länge?

varför inte diskutera detta innan man skaffar barn?utgå ifrån vad som ni tycker är det bästa för barnet å lev efter det, fast det kanske blir "tråkigt", bara löjligt ts att man enbart skulle behöva prata om amning, gå i lekparker osv år in å år ut Bara för att man inte tillbringar den mesta av den vakna tiden på arbetet betyder det inte att man inte skulle kunna göra annat än vara mamma!Inte fasiken snackar jag amning, lekparker eller ungar med alla mina vänner varje gång vi träffas! snarare väldigt sällan!å jag kan lova dig att man kan i många fall få mycket mer stimulans av att göra helt andra saker än det man vanligtvis gör på jobbet. Bara för att man är hemma 1-2 år eller blir hemmafru för x antal år så sover barnen oxå å man kan göra massa intresanta saker som man kanske annars inte har tid å ork till, saker som dessutom kan vara mycket mer krävande än många arbeten.. (tex ideella arbeten som kräver hög kompetens, innebär många kontakter världen över å innebär en del resor -man kan ta med barnet- , eller nått helt annat som ligger en nära hjärtat)då ts enbart är ute efter att provicera så lämnar jag tråden här, gillar nämligen inte den typen av människor som gillar att göra andra upprörda, förstår liksom inte njutningen i det..

kalikå å siamusen: vad vet ni om mitt barn behöver mig hemma fortfarande?siamusen jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, grattis för att du har så lätta barn! hade vart paradiset för mig! men trots allt har jag ändå hunnit med massa andra saker än mina barn...kanske just ni skulle fundera lite innan ni skriver!

jag vet inte vart du vill komma.. det är ju himla bra att alla inte har samma liv som jag! (fast mitt liv är underbart ändå) har aldrig sagt nått annat! Det är ju DU som sagt hur mitt liv ser ut å sedan berättat att dina barn sover så bra (jämför med mitt)..Jag har aldrig propagerat för hemmafruar eller nått annat, enbart på att man skall tänka på barnets bästa! annars skall man vänta eller inte skaffa barn alls.min åsikt punkt slut.

Det låter på så många här i tråden att era liv stannar upp bara för att ni fött barn. Jag tycker verkligen synd om er! Det låter som om det nog e bättre att ni börjar jobba ändå så ni får bli stimulerade. Sen när ni kommer hem så får ni kanske ett par timmar med era småttingar o då tillgodoser ni ju era behov till topp. Låter härligt detta!Se nu till att innan ni skaffar flera barn att ni festar loss, träffar mycket vuxna utan barn så ni laddar innan nästa!

Försvara er bara...det skulle jag oxå göra om jag kände att jag gör nåt fel.

Det är alltid lika "underhållande " att läsa trådar som denna.Och speciellt när mammor (är ju oftast mammor) som ar vart just mammor i några månader yttrar sig som om de skulle ha all erfarenhet i världen.Undrar om tankegången är annorlunda när barnen växt upp lite och man erkligen har några år på nacken som förälder.

Jag väntar mitt 4:e barn o då inser man att livet handlar inte bara om barn....det beror på vad man gör det till....tycker jag.Vilken tur att det inte e ni som har lagstadgat föräldraledigheten, för då skulle alla barnen på dagis krypa.-DJag vet inte om det e så att jag nöjer mig med lite, men jag tycker att barnen förgyller min vardag tillräckligt och det handlar ju bara om max två år åt gången. Vilken tur att vissa av er inte kommer att utnyttja den nya lagen om att mammor får stanna hemma med barnen tills dom e tre år.....utan låter oss andra få ta hand om barnen själva istället för att skicka dom på dagis!Jag kanske e lite envis, men det e bara så att jag kan bara inte fatta att man inte vill vara hemma med barnen!

Jag respekterar era val oxå, men om man frågar så måste man väl tåla sanningen. Att inte vilja vara hemma med sina barn e väl ganska konstigt! Vad e det som e så konstigt med att tycka att det e konstigt,?