Gabriella, gabriella, gabriella...
Jag vet inte ibland om vi lever i samma samhälle du och jag? För det första att ensamstående mammor skulle vara intresserade av "inredning, frisyrer och kläder", och att man blir homosexuell om man är intreserad av sådant... Själv är jag intressererad av litteratur, vetenskap och konst, men jag kanske är en ovanlig kvinna som inte vet att min plats är vid spisen?
Någon undersökning som visar att man blir homosexuell av att sakna en manlig förebild i hemmet har jag aldrig stött på, och jag är ändå utbildad psykolog...
Och det där med att gifta sig med sitt eget syskon tror jag inte vi behöver bekymra oss för, det är nog inte så vanligt förekommande och handlar inte om en medfödd dragning till syskon på samma sätt som homosexualiltet är biologiskt. Incest kommer istället då ur tragiska familjeförhållanden där jag inte kan tänka mig att någon mår särskilt bra.
Men visst, säg att ett jätteförälskat par får reda på att de egentligen är syskon - ska de då inte få leva tillsammans om de ser till att inte skaffa sig barn? Jo, jag tycker det, det är inte min sak. Det finns ingen anledning till att de inte ska få det. Och vad du tycker är moral är inte vad jag tycker är moral. I min värld så måste något vara skadligt för någon för att vara omoraliskt, och eftersom du inte kan påvisa vem som skulle skadas av att homosexuella fick leva som ett par eller gifta sig så kan man inte säga att det är omoraliskt, eller hur?
Och du pratar om
Gabriella S skrev 2007-11-01 12:47:38 följande:
Så här: problemet med pojkar som inte har någon riktig fadersgestalt (det kan alltså finnas en pappa i familjen, men att han är svag och inte en riktig man som pojken kan respektera och forma sin egen mansroll efter), är att de inte vet hur de ska göra för att vara en man. Och då kan det gå åt lite olika håll. Antingen att han formar sig efter mamman i stället, och börjar intressera sig för samma saker som hon. Heminredning, kläder, frisyrer... Blir som en väninna till henne, kommer in i ett feminint beteendemönster med skvaller och testunder och så vidare. Och då ligger homosexualitet nära till hands, om det dessutom finns en genetisk predisposition för det. ELLER så kan han söka desperat efter en idol av något slag att forma mansrollen efter. Men det är svårt att veta vad som är "lagom" manligt, eftersom han inte har någon man i sitt dagliga liv att studera. Och då kan det lätt bli en gängledare - en äldre, kriminell pojke. Eller en gestalt i fiction-världen: en macho film-, TV-serie-, dataspels- eller serietidningsgestalt. Eftersom en ensam mamma har svårt att hålla efter en son, när han börjar bli fysiskt starkare än hon, så kan det här lätt urarta i våld, droger och kriminalitet.