Homofobi är ganska naturligt, man föds med en rädsla för sådant som avviker, och man uppfostras med en idé om att det man själv och ens familj gör och är är rätt.
Om man är en itelligent människa så kan man sätta sig ner och gå till botten med sina fördomar och resonera sig fram till vad det är man är rädd för, och varför man känner sig äcklad.
Om man är en nyfiken människa så ser man till att konfrontera sina fobier och fördomar, och försöker kanske lära känna några "bögar", "negrer", "invandrare", "gamla gubbar", "utvecklingsstörda", eller vad det nu kan vara som man är så rädd för.
Kanske, om man verkligen lär känna folk, så lär man sig att se dem som individer istället, inte kan jag tänka mig att folk skulle vara rädda för min bästa kompis Kalle, som är den mest hyggliga, hjälpsamma, omtänksamma, intelligenta människa jag någonsin kännt bara för att han inte dras sexuellt till kvinnor!? HUr påverkar det oss andra i hans omgivning dagligen? Inte bryr jag väl mig om vad han gör i sin sängkammare mer än vad han bryr sig om vad jag gör, vi går och fikar och snackar och reser tillsammans, han är ju bara en vanlig människa, fast ovanligt trevlig!