Ja till surrogatmammor, eller ?

Jag tror att största anledning till att det inte är tillåtet i Sverige är pga av baksidan på det hela. Där surrogatmamman inte vill lämna ifrån sig barnet eller där föräldrarna ändrar sig för att det är något fel på barnet. Även det känslomässiga trauma surrogatmamman kan genomgå vid överlämnandet. Jag tror inte att man kan bära ett barn inom sig i 9 månader och genomgå en förlossning utan att knyta starka band till det lilla barnet.

Sedan har vi ju en tradition i Sverige av att inte betala någon ersättning till donatorerna. med tanke på den fysiska påfrestning en graviditet faktiskt utgör så tror jag inte att speciellt många skulle vilja genomgå det bara för att vara snälla, bara arbetsfrånvaron kan ju bli skyhög. Möjligtvis inom familjen. Problematiken med att betala är ju också att utsatta människor då säljer sina kroppar för pengar, något vi generellt sett inte accepterar i Sverige.

Att vara surrogatmamma är ju jämställt med att adoptera bort ett barn rent känslomässigt. Det är ytterst få tror jag som skulle vilja göra det om de inte kände sig tvugna. Det kan man ju bland annat se på statistiken för abort repektive adoptioner (svenska barn) i Sverige. Att föda några av de barnen skulle ju också göra många barnlösa lyckliga då en adoption inom landet är så mycket billigare.

tomcar1: då tycker jag att man kanske ska se över adoptionsreglerna istället innan man tittar på ett alternativ som har gett upphov till så mycket lidande och människohandel i de länder där det är tillåtet.

Jag såg att det var pga av sjukdom ni inte fick adoptera, det kan jag tycka är helt fel. Visst, om sjukdomen skulle inkräkta väldigt mycket på föräldraskapet eller var dödlig så kan jag förstå det. Adoptivbarn har ju redan trauma med sig och behöver inte förlora en förälder till om man kan undvika det.

Men om svenska barn fanns för adoption så tycker jag att samma regler borde gälla för adoption som vid annan fertilitetsbehandling. Slutresultatet är detsamma - föräldraskap.

Jag tror tyvärr inte att det finns speciellt många kvinnor som kan lämna bort ett barn helt frivilligt. Det finns redan väldigt få som tex donerar ägg, vilket är betydligt enklare i jämförelse.

Om man ser på USA så är de surrogatmammorna uteslutande nära familj (syster/mor) eller väldigt fattiga människor utan arbete och försäkringar som gör det för pengarna. För mig är det människohandel.

Jag kan tänka mig att man kan öppna för familjen, då de inte behöver lämna bort barnet på samma sätt, det blir ju en systerson/dotter eller ett barnbarn.

Jag vet hur det känns att kämpa och förstår mycket väl hur du känner dig. Jag skulle ha full förståelse för om ni valde att använda en surrogatmamma i ett land där det var tillåtet, även om jag inte är för att de ska tillåtas i Sverige av de skäl jag tidigare nämt. Vi funderar själva på att söka oss till USA där de verkar ha kommit lite längre inom det här området om vi inte lyckas här hemma eller om det blir tal om donation. (vill inte köa mer)

Jag vet inte så mycket om din sjukdom, är det helt omöjligt för dig att bli gravid eller är det graviditeten i sig som är faran? Får ni åtminstonde göra IVF eller är det ingen idé?

Hoppas att du får lov att bli mamma en vacker dag!

Jag menade mer om det var något med din sjukdom som gjorde att du inte kunde bli gravid på något vis. Vi har också 0% chans hemma i sängkammaren men har fått bra odds vid IVF (men ändå misslyckats tre gånger).

Har ni sökt privat också eller är det via landstinget. Vi valde att gå privat för jag kände att man blev mer tagen på allvar och ordentligt utredd.

Hoppas att ni får försöka med IVF i alla fall!

Konstigt att de är så veliga då. Låter ju som ett lätt fixat problem tycker jag, borde ju tom gå med insemination så spermierna kommer fram till ägget. Annars borde ju IVF hjälpa för då kommer de ju garanterat fram

Jag håller tummarna för dig!