Vad mer exakt är det du är rädd för?
Smärtan? sjukhuset? Att spricka? Olika situationer som kan uppstå?
Sätt ord på din rädsla, sök i din uppväxt om du kan hitta en orsak (tex så är jag livrädd för sprutor tack vare en konstig tandläkare när jag var 5 år)
Läs på, "Innan du föder" av Anna Wilsby och "Att föda" av Gudrun Abascal är bra och belyser förlossninen ur två olika perspektiv så välj inte en utan sök reda på båda för de kompleterar varandra riktigt bra.
Incommunicado
Gud vad skönt att läsa om en till som är rädd för sjukhus och EDA! Trodde jag var den enda.
Jag fick gå hos aurora under första graviditeten och BM jag poratade med förstod inte varför jg var på väg att få en panikattak och bara satt och skakade av gråt när hon var så snäll och erbjöd rädda mig kejsarsnitt.
Det var ju just DET jag var räddast för, att hamna på operationsbordet.
Jag födde mitt första barn på ett sjukhus med hemlik miljö och när jag sa till BM att jag ville föda hemma så log hon bara och sa att då får jag föda som hemma fast där på sjsukhuset med henne.
Andra barnet föddes planerat hemma och även nr 3 planeras att göra det samma. Är jag dösjuk så kan jag tvinga mig att åka till sjukhus men graviditet är ju ingen sjukdom....
Incommunicado
Jag har också förlikat mig med tanken på ett snitt i nödfall men då får de söva mig, de sätter inte in den där hästnålen i min rygg så länge jag är frisk och med i matchen.
Jag gick också profylaxkurs innan första, gick en repetion innan andra och ahde inte klarat mig utan det jag fick lära mig där.
Denna gång ska jag blanda profylaxen med Dyktekniken är det tänkt, min ena hem-BM är "grundaren" till dyktekniken så jag har värdens bästa "guide" med mig när det är dags :P
Polola77
Tyvärr så är det just så det är på många ställen.
Förhoppnigsvis så får du en lite mer human barnmorska när det väl är dags.
Det finns så många anledningar till att jag planerar att föda mitt barn hemma och detta är tyvärr en av anledningarna för nu vet jag att ringer jag och säger "Det har startat, kom hit" så kommer båda mina barnmorskor inom loppet av 30 minuter.
Ingen som ifrågasätter, ingen som tycker jag är tramsig.
Polola77
Det var i det läget vi var i här hemma när jag väntade första barnet. Jag drogs till tanken på att föda hemma men mannen sa blank nej och då var det inte mycket att orda om för det gäller att båda är trygga.
Jag skulle iaf inte vara trygg hemma om min man inte var trygg med det.
Vi hade tur när vi kom till sjukhuset och fick en BM som var en ängel "hur vill du föda?"
"Tja, hade velat föda hemma men det var för mycket motstånd från omgivnignen"
"Nämen oj då, då får vi ge dig en hemfödsel fast här"
Och det fick jag, kanske därför mannen ändrade sig och tyckte det var ok men en hemfdsel till barn nr2 och nu vill ingen av oss in så vida det inte är akut.
Polola77
Nu födde jag på BB Stockholm där miljön redan är hemlik.
Jag satt med CTG i 30 minuter, sen kom BM in med 15 minuters mellanrum för att kolla hjärtljuden.
Hon var noga med att itne prata nder värkarbetet utan fick ajg en värk så tystnade hon och fortsatte först när värken var borta.
Hon erbjöd aldrig någon medicinsk smärtlindring utan erbjöd varm vetevärmare (som flög ner på golvet efter 1 sek för den gjorde bara ont) och när vattnet gick precis som hon kom in så tyckte hon det var kanon att vi satt på duschen :P
Hade någon erbjudit mig medicinsk smärtlindring där och då så hade jag tackat ja till allt men efteråt mått dåligt över det eftersom jag innan inte ville föda med något utan klara mig på andning och avslappning.
Visst, jag håller med alla som säger att man itne ska ha ondare än nödvändigt mig för mig var smärtan inte problemet utan snarare alla bieffekter på de medicinska smärtlindringsmetoderna och eftersom de var en del av min rädsla så ville jag klara mig utan det så långt jag kunde.