ÄR RÄDD

Läs förlossningsberättelser..
Prata med din BM
Låna böcker o läs allt du kan komma över..

tänk positivt!

Tror det är vanligt att känna så. Jag kan själv känna utefter hur mina förlossningar vart att det enda jag kunde förbereda var att vila ut.
Tro mig, jag var livrädd inför första förlossningen. Min pappa dog av att kroppspulsådern i hjärnan sprack. Var livrädd att samma sak skulle hända mig. Fick tom gå till förlossningen innan för att prata med en barnmorska om min rädsla.
Men när jag kom till förlossningen och hade värkar tänkte jag inte på det alls!
Tror även det är vanligt!

Lycka till på förlossningen

jag var livrädd. Jag köpte boken Innan du föder av Anna Wilsby och gick en kurs i profylax. Nu är jag coolugn, jag vet vad jag ska göra och min sambo vet vad han kan göra för att stötta mig, kursen är suverän!

www.profylaxgruppen.com

Vad mer exakt är det du är rädd för?
Smärtan? sjukhuset? Att spricka? Olika situationer som kan uppstå?

Sätt ord på din rädsla, sök i din uppväxt om du kan hitta en orsak (tex så är jag livrädd för sprutor tack vare en konstig tandläkare när jag var 5 år)

Läs på, "Innan du föder" av Anna Wilsby och "Att föda" av Gudrun Abascal är bra och belyser förlossninen ur två olika perspektiv så välj inte en utan sök reda på båda för de kompleterar varandra riktigt bra.

nej e inte rädd det är såå mysigt ett bra hjälpmedel mot smärta är ryggmärgsbedövningen den tar bort smärtan från värkarna sedan har jag HÖRT att becken botten bedövningen tar bort värken i framfödantet

Jag har iofs aldrig varit livrädd för det, men jag var helt inställd på att det skulle vara helvetiskt jobbigt och göra sjukt ont. Blev positivt överraskad! Läs gärna min berättelse i min blogg, jag läste massor hos andra innan det var dags för mig!!

Själv va jag inte livrädd, men lite rädd va jag. Försökte tänka att det går som det går. Det enda du kan göra är ditt bästa och försök tänk positivt! Nu efteråt är det den bästa, häftigaste och mysiga tiden i mott liv! Vill göra om det igen, många gånger, även om det gjorde ont m.m.
Läs inte en massa skräckhistorier, utan utgå från att det går bra. Lycka till!

Jag va ganska rädd för förlossningen i början utav min graviditet..
Jag läste på om förlossningen om alla skeden o vad som händer i kroppen m.m när barnet ska ut.
Läste om olika smärtstillanden.
Gjorde andnings & avslappningsövningar hemma med avslappnande musik.
Jag va oxå inställd på det värsta utav det värsta men till min förvåning så va förlossningen jätte bra.

www.gravid.se
www.growingpeople.se
Där läste jag på om förlossning.

jag personligen är skräckslagen för sjukhus och epidural innebär större skräck än förlossningssmärtan, så vilken skräck man har, hur man ska göra beror helt på vad man är rädd för som någon påpekade. Epidural generellt är alltså inte svaret på rädsla, det är att försöka fixa ett symptom men inte gå tillkällan av problemet. Man måste veta vad man är rädd för och varför och bearbeta bort det, se alternativ för att det ska lösa sig osv. Böckerna som nämnts här hjälper till med sånt.

Incommunicado
Gud vad skönt att läsa om en till som är rädd för sjukhus och EDA! Trodde jag var den enda.
Jag fick gå hos aurora under första graviditeten och BM jag poratade med förstod inte varför jg var på väg att få en panikattak och bara satt och skakade av gråt när hon var så snäll och erbjöd rädda mig kejsarsnitt.
Det var ju just DET jag var räddast för, att hamna på operationsbordet.

Jag födde mitt första barn på ett sjukhus med hemlik miljö och när jag sa till BM att jag ville föda hemma så log hon bara och sa att då får jag föda som hemma fast där på sjsukhuset med henne.
Andra barnet föddes planerat hemma och även nr 3 planeras att göra det samma. Är jag dösjuk så kan jag tvinga mig att åka till sjukhus men graviditet är ju ingen sjukdom....