Separation pga bonusbarn

Jag har testat i 5,5 år och det fungerar bara inte. I början var min sambo öppen för att jag också, tillsammans med honom skulle bestämma och ändra på saker som eventuellt inte fungerar som de hade det innan jag flyttade in. Men barnen reagerade kraftigt på det och tyckte att jag var en häxa som kom in och ändrade i deras liv som de haft ensamma med pappan i över 5 år. De protesterade och den ena flyttade helt och hållet till sin mamma. Detta gjorde att stämningen blev allt sämre i vårt hem. Min sambo riktade sin ilska och missnöje mot mig. Så efter det så fick jag mindre och mindre inverkan i hemmet. Han vägrade ändra på någonting alls. 

Jag försökte ändra på att vi skulle äta tillsammans åtminstone 1-2 gånger i veckan. Detta gick inte igenom eftersom de inte vill äta med mig, utan de småäter istället hela dagarna. Jag önskade att vi när de var vuxna kunde ändra så att de kom på söndagen istället för måndagen, eftersom det då skulle bli trevligt att starta veckan med en gemensam middag. Detta avslogs direkt, eftersom de inte vill ha några förändringar.
Jag bad om att vi kunde ändra semestern till 2 veckor med oss och 2 veckor hos mamman istället för varannan vecka, ifall vi nu skulle resa iväg någonstans. Detta dissades också. Jag bad om att vi ska sluta småäta och ha riktiga måltider istället. Detta dissades.
Jag önskade att vi alla skulle hjälpas åt att städa en gång i veckan efter att barnen fyllt 18, men det dissades eftersom det är synd om dem som bara är här varannan vecka.
Jag tyckte att man ska plocka undan efter maten och ställa in tallrik etc i maskinen och då försvann den ene ungen.

Jag vet ärligt talat inte vad jag gör kvar med denna familj, eftersom jag inte har någonting alls att säga till om. Känner mig helt malplacé!