Våran son började tala i våras, han fyllde 4 i söndags och vi har stimulerat, vi har läst, vi har spelar, vi har tecknat. Gjort ALLT! En del saker kommer när de ska.. MEN att låta barnen försöka själva, tex dricka ur glas, klä av sig själva. Själva klättra upp och ner m.m det utvecklar barnen.
Söderböna skrev 2007-08-02 13:21:54 följande:
Det är stor skillnad mellan olika barn! Det går inte att säga tydligt vad barn i en viss ålder absolut skall klara eller inte klara. Mitt intryck av vad TS skriver är dock att barnet inte hjälps i sin utveckling. Vår pluttas simlärare sa en gång att "det är en fin linje mellan att hjälpa och att hindra henne från att utvecklas". Vi föräldrar vill så gärna hjälpa att vi ofta hindrar barnen från att utvecklas!Barn som behandlas som bebisar förblir bebisar. Vi tillbringade förra veckan tillsammans med två andra familjer. I båda familjerna fanns tvååringar, med bara en månad i åldersskillnad. Den ena tvååringen talade bra, åt själv med gaffel, kunde leka med äldra barn mm. Den andra tvååringen kunde inte prata alls ("dä pappa" var det enda jag kunde förstå), drack i princip bara ur nappflaska osv. Den enda skillnad som blev uppenbar var just hur föräldrarna bemötte barnen. Jag tror också att lite möda om barnets utveckling är viktigt. I släkten finns en flicka som snart är tre som knappt talar. Vid ett tillfälle klagade de på att hon inte talar. Jag frågade vad de gjorde för att stimulera hennes språkutveckling. "Vi gör väl ingenting" var deras svar - och det verkade som de tyckte frågan var väldigt konstig. Jag tror dock att det kanske inte är läge att försöka ändra på allt på en gång. Det går inte att med en gång ta bort blöja, nappflaska, barnstol mm. Särskilt inte om familjesituationen samtidigt förändras. Försök att se barnet som en kompetent individ - och stöd barnet i hans utveckling.