Hur håller man i hoppet ??

Det vore ju ännu konstigare om man inte fick en massa känsloutbrott!! Det så så otroligt mycket känslor inblandade i den här processen, framför allt när det inte funkar som man från början hade tänkt sig. Man är frustrerad, ledsen, arg, bitter, avundsjuk och uppgiven, allt i en enda röra. Man har sina upp- och nerdagar blandat hejvilt, klart att det sliter på psyket!

Det man måste komma ihåg är att man faktiskt får bryta ihop emellanåt! Det är helt naturligt, och inte ett dugg konstigt. Det måste ut förr eller senare, det är inte alltid positivt att vara kontrollerad och aldrig kunna/våga/vilja släppa fram det man känner. Till slut kommer man till sin gräns och då rinner det över, precis som det gör för dig nu. Tillåt dig själv att släppa ut det, prata mycket med varandra och ta gärna hjälp av någon utomstående för att reda upp alla dessa känslostormar. Få det ur världen så att ni kan resa er igen med nya, starka tag och njuta av ert kommande barn!

Lycka till! Kramar