Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

Buppen: jag funderar också lite så att det helst skulle vara vag. förlossning eller planerat snitt. Blev ju också igångsatt även om min förlsosning hade startat spontant (och inte kom vidare) och det var mycket nära akutsnitt. Jag skulle helst inte vilja vara med om det. Samtidigt vill jag absolut inte ha sugklocka igen heller.

För min del så hade jag så långdragen förlossning att jag hade domningar i nedre delen av ryggen och bäckenet i två månader efter förlossningen. Första månaden kudne jag inte ens bära barnet till skötbordet. Fast jag hade också svår foglossning som tillfälligt blev sämre i samband med förlsosningen. Så jag är beredd på lång läkning efter förlossning oavsett förlossningssätt. Dumt nog.

Får alla som gör planerade snitt träffa sina barn på en gång förresten? Elelr måste man vara själv på något uppvak först? Jag tyckte det var asjobbigt att bara få träffa dottern några minuter en halvtimme efter förlossningen. Sen stack dom iväg med henne igen. Det finns så många frågetecken coh så mycket att ta ställning till känner jag. Och inga definitiva eller säkra svar går ju att få heller.

Häxan Jia: jag har ocskå svårt att uttrycka många jobbiga känslor verbalt, men i den här tråden känner jag att jag har övat och övat och gjort enorma framsteg (för mig) och det i sig är ju otroligt viktigt! Lycka till på onsdag!

Psychobilly: bra att du fick en så snabb tid till Aurora-bm! Lycka till på onsdag! Själv ska jag dit nästa onsdag igen.

apan: sugklocka sätter dom när det är bråttom att få ut barnet pga att det mår dåligt i magen. Dom drar ut ungen med våld helt enkelt, vilket innebär att man spricker enormt mycket (oftast). Det tog mer än 2 timmar att sy ihop mig och under den tiden var mitt barn på observation på nån barnavdelning eftersom hon mådde dåligt när hon kom. Tycker att det var fruktansvärt när dom sydde verkligen!

Jag och sambon ska öfrresten också få gå på besök på förlossningen igen. Har ju varit där en gång akut på kontroll och det enda som gjorde att jagi nte bröt ihop där och då var att jag inte orkade lämna ut mig på det sättet för personalen.

Krickeline: jag tror att du har rätt! Jag får inte tränga undan dom här tankarna nu, utan måste försöka att vara aktiv dagtid så att ajg slipper det här på nätterna.

Å, vad jag håller tummarnaf ör att din dotter snart ska må bra igen och inte vara rädd för dagis, det värker ju så i föräldrahjärtat att veta att ens barn mår dåligt!

Fru U: det låter ju helknäppt, till mig sa dom att ajg gärna skulle höra av mig innan jag planerade nästa barn pga min förlossningsskräck! Har du ringt själv till Auroramottagningen eller motsvarande där du bor för att fråga om du kan få hjälp? Sen kan det så klart vara en resursfråga, är dom underbemannade lär dom vara tvungna att prioritera i sina åtaganden och då kanske dom inte kan hjälpa hur mycket dom än vill. Deprimerande i så fall! Jag tycker att du ska ringa själv till Aurora elelr så och höra dig för i alla fall om du inte redan har gjort det.

USCH säger jag bara! Idag lämnade jag på dagis för första gången på eviga tider (pga foglossningen, kan gå nu när jag har legat däckad i förkylning några dagar ) och det var ju så roligt tyckte jag. Tills jag kom in där. Då började en förälder och en i personalen GENAST att prata om förlossningen och att "det är ju tur att man hinner glömma mellan barnen annars skulle man ju aldrig skaffa barn på nytt". Även om jag kort svarade "tala för er själva!" och säkert såg lagom sur ut, så bara fortsatte dom att prata på om det där med förlossnign och blä blä blä. Jag blir så less! Själv vill jagi nte prata förlossning och om andra har jobbiga upplevelser bakom sig kan dom prata med personer dom är vänner med eller prata med proffsen - inte med mig som är gravid! Dom vet ju ingenting om hur jag mår och behöver inte försöka bräcka mig genom att säga att "ja men om jag inte hade glömt så skulle jag ju aldrig mer skaffat barn" som om det vore nån jäkla tävling. Behöver ju självklart inte säga att jag inte sa ett dyft mer än mitt korta sura svar, men det är SÅ jobbigt att en höggravid mage inte kommer undan en massa prat om andras jäkla förlossningar som dom ska berätta för en åt höger och vänster. Dessutom är det så jäkla taskigt att gå på en höggravid och prata om hur hemsk ens egen förlossning var! Jag skulle ALDRIG i livet göra så, det vore ju rent sadistiskt!

Förlåt, behövde visst skiva av mig lite, hoppas att ni står ut med mig nu när jag är rena rama känslomässiga bomben!

Jaså, oj då har du fått vänta länge med andra ord. Jag trodde att du fick den i samband med kuratorssamtalet. Hoppas verkligen att du får en aurora-bm som du känner förtroende för och som lyssnar och tar dig på allvar!

apan: jag tänker att det är ganska liten risk att det blir sugklocka för dom flesta som föder barn. Bara om man är värksvag eller av nån anledning inte kan krysta själv som det behövs. Dom allra allra flesta barn mår ju tydligen bra under förlossningen. (det är lite av ett mantra för mig)

Man kanske ska ha på sig tröja med tryck på där det tydligt står ointresserad av din förlossning, eller nåt i den stilen, för att slippa.

Frup1: Oftast brukar bm inte ta upp nåt om förlossningen förrän ganska sent om man själv inte tar upp det, så det är nog jättebra att du gör det nästa vecka. Finns det någon Auroramottagningn där du bor (eller motsvarande med annat namn)?

Jupps, jag har jätteläskiga drömmar (se mitt långa inlägg på sid. 21 om du vill)! Idag ringde som tur var äntligen mvc-psykologen och jag ser verkligen fram emot att tackla min förlossningsskräck från alla håll coh kanter.
Ärligt talat börjar jag känan mig stolt över mig själv! Jag brukar ha en tendens att gömma huvudet i sanden, men inför nästa förlossning har jag nu dragit igång så mycket jag bara kan för att på egen hand försöka hjälpa mig själv att hantera dom här känslorna och tankarna. Det känns otroligt om jag skulle kunna bearbeta min förlossning så snabbt som på den här korta tiden, men jag har i alla fall börjat ngåot, tagit tag i det och jag vill fortsätta processen efter min andra förlossning oavsett hur den slutar. I alla fall om jag känner att det här tar mig någon vart.

vanilla: gör gärna det, i alla fall för min del!

Tack Vanilla! Det kanske blev lite mer våldsamt för mig eftersom jag krystade även mellan värkarna och ingen berättade det? Jag var så bedövad att ajg inte kände riktigt nrä värkarna slutade... Hm, kanske man hellre vill bli klippt då, så slipper man spricka i sicksack i alla fall?

Frup1: lycka till hos bm nästa vecka och hoppas att du kan få en tid till Aurora! Ska du gå någon föräldrautbildning? Det tyckte jag var räddningen inför min första förlossning nämligen!

Jag var också väldigt hjälpt när jag gick igenom min förlsosning med aurora-bm då dottern var nåt halvår. Min bvc-psykolog däremot var inte mycket at thänga i julgranen, hon ville inte prata förlossning, så nu ska jag få träffa en annan mvc-psykolog istället. Hoppas att det ska bli bra!

Ja, det blev väldigt bråttom när dom förlöste mig. Dom skulle precis göra i ordning det sista inför akut-snitt och upptäckte att krystvärkarna kommit igång och lagt huvudet i positition för att föda. Dom hann inte ens informera mig om att det skulle bli sugklocka innan den satt där. Väldigt rörigt blev det på slutet och jag antar att dom inte ens hann tänka på det där med att klippa eller inte.

Häxan Jia: japp, dom tipsen har jag också sett! Första gången kändes det bra att bara komma dit, vara i lokalen, träffa aurora-bm igen, gråta hejdlöst och prata osammanhängande. Kanske ska jag ta med mig lite material inför nästa möte?

Fru U: ja, det tycker jag, alltså att du ska stå på dig och be att få hjläp innan du blir gravid. Det är så jobbigt att behöva gå med dom här tankarna i förväg. Går det att ta bort onödig ångest så är ju det bara bra. Börja med att boka in ett första besök och be därefter läkaren att skriva ner sin rekommendation om snitt, så får du säkert ett snittlöfte i förväg eftersom du dessutom hade medicinska skäl. Sen när du väl blir gravid kan du börja att gå i samtal utifrån att du känner dig oroad för snittet coh få hjälp för det.

Auroramottagnignen på sjukhuset, eller specialistmödravården? Det är väl deras läkare tror jag som bedömer om man har rätt till snitt. Ta kontakt med kuratorn på ivf-kliniken, det är nog bra för kuratorer är ju fixare som ska dra i trådarna och kunna ta reda på var man kan få hjälp. Lycka till!