sarali: kontrakt? Går det att göra så? Hur kan dom garantera att det följs? Inget som jag skrev i mitt förlossningsbrev var till någon större nytta tyvärr. Är det här något annat? Vad skriver man då? Jag är jätteintresserad av att höra mer!
Krickeline: vad roligt med UL! 
Vi har ju det på samma ställe som Aurora är, så först hade jag lite lätt ångest i väntsalen, gick och frågade i receptionen om Aurora-tid osv. Sen när vi väl kom in och fick se bebisen så försvann alla tankar på att den skulle komma ut. Det var ju så magiskt att få se sin lilla plutt i magen och bara glädjas och njuta. Försök att hålla kvar den känslan!
Caro Lin e: jag kör också på strutsmetoden, även om drömmarna inte går att få bort på samma sätt som tankarna - ibland kan man ju mota dom i dörren om man har en bra dag. Jag får säkert höra mer om förlossningskontrakt när jag pratar med Aurora framöver. Fast jag har svårt att förstå hur ett kontrakt ska kunna påverka förlossningen?
HaJoMi: å vad underbart att höra, jag blir lite tårögd när jag hör att du har fått en så fin förlossningsupplevelse!
apan: jag ska också snart till Aurora på första samtal, nämligen på tisdag. Vi får väl ta varann i cyberhänderna och hoppas att samtalen ska kännas bra! Jag känner mig hur nervös som helst! Har försökt att göra nån sorts sortering av vad som är läskigast osv. men det känns lite för jbobigt än att sätta det på pränt, så jag väntar och ser om det lättar lite efter att jag träffat min aurora-bm. Jag tror och hoppas på det!
apan: precis vad jag oroar mig för. Att jag antingen ska bita ihop och bli så där rationell eller att jag ska gråta så att jag inte får ett ord sagt. Å, hoppas att jag ska kunna skärpa mig och sköta mig och faktiskt prata om hur det här känns!
Just nu velar jag nåt vansinnnigt, men det bästa sätt att absolut inte få samma upplevelse som sist är ju planerat snitt. Samtidigt känns det så himla läskigt! Jag kan fundera över hur det skulle bli om förlossningen startar för tidigt (har grymt mycket förvärkar) och att akutsnitt inte känns lika lockande som alternativ. Det värsta sättet jag kan tänka mig att föda på är urakut kejsarsnitt. Näst värsta tror jag är igångsättning med värkstimulerande dropp och sugklocka på det (som det blev sist). Jag är ju så hemskt rädd att få det som förra gången och nästan ännu räddare att jag ska bli totalt blockerad, få panik och motarbeta värkarbetet (igen) pga att det inte går att bearbeta vad som hände vid min förra förlossning. Vet inte riktigt. Sen skulle jag vilja veta hur ett planerat snitt går till på mitt sjukhus också, för det finns ju saker som gör att snitt känns väldigt lite lockande också. Jag tror helt säkert att läkningen är betydligt lättare vid en vaginal förlossning än vid kejsarsnitt, och den här gången har jag ju ett stort barn att ta hand om efter förlossningen också. Hm, det är svårt det där!
HaJoMi: hoppas att jag vågar släppa loss då! Jag kan ju bli helt tvärt om, stänga av, inte orka, vägra att gråta och prata "förnuftigt" om saken när jag kommer i kontakt med sjukvården. Fast hittills har bara byggnaden i sig gjort det svårt att hålla tårarna borta, så... Usch, är sååå nervös inför imorgon!
HaJoMi: vad fint att hon kom förbi på bb ohc hälsade på!
Jag behöver nog alla tummar jag kan få imorgon! Fattar inte hur jag ska klara mig ikväll, för sambon ska vara borta hela kvällen och jag känner redan att jag håller på att få nån sorts nervkollaps! 
Ska kika in i din blogg senare för att läsa om hur det kan vara med en fin förlossningsupplevelse trots väldigt stark oro innan.
Nä, jag kan ju inte gå. 
Ska försöka komma ihåg att ta med kryckorna från jobbet idag i alla fall, var så deppigt att inte ha dom hemma i helgen!
Jag har ju 4-åringen hemma att ta hand om coh det kan ju vara nog med distraktion i bästa fall. Min oro är att jag ska vara ledsen, ha dåligt tålamod, börja bråka med min lilla älskling och få det att spåra ur. Vi råkade komma igång på fel sätt idag. 
Jag svor till och med över hennes dumma höstoverall som hon galltjuter så fort hon ska ta på sig. Hon var i alla fall nöjd över att jag också fick ilskeutbrott över overallen och vi kom på att vi skulle strunta i den och bara ta med den till dagis istället. Grrrr, varför gör dom innertyget i overallerna så stora så att foten inte hittar ut ordentligt när barnen ska klä på sig??!
När jag ändå är helt OT kan jag meddela att jag kammade hem en Reima-overall för bara 110 spänn på tradera nyss. 
Den blev billigare än den välanvända pop-höstjackan som jag fick hem förra veckan, jag kunde inte låta bli att stirra förvånat med hakan ner till golvet när auktionen var slut. Haha, Tradera är min bästa obsession när jag har några ytterkläder att köpa in. Man kanske skulle leta efter en till overall eller täckjacka ikväll att roa sig med?
Pust, första Aurora-samtalet avklarat och det kändes otroligt bra! Jag grät, grät, grät och grät och sen pratade jag och pratade, skrattade lite och grät ännu mer. Spydde inte, skakade inte i hela kroppen och fick INTE någon ångestattack! Däremot grät jag och var alldeles genomsvettig och knallröd efter att vi hade varit där. Även sambon var nöjd med samtalet.
Efter det första samtalet är vi överens om att vi ska ses många gånger, att vi har påbörjat en process som ska leda fram till beslut om vaginal förlossning eller kejsarsnitt och att jag ska ta upp att ev. få träffa mvc-psykolog när jag går till barnmorskan imorgon (utifrån dåligt samvete gentemot 4-åringen pga förlossningen och förlossningsdepressionen). Nästa tid hon hade var först om 3 veckor, men nu är vi i alla fall igång. Hon tyckte också att det märktes att jag är i någon sorts process där kejsarsnitt inte är prio 1, vilket blev tydligt nrä vi pratade. Just nu vill jag försöka hitta det positiva som fanns i min förra förlossning och undersöka om jag skulle kunna tänka mig en vaginal förlossning och i så fall under vilka omständigheter. Det bästa tyckte både jag och sambon var att hon gjorde väldigt tydligt att det inte är någon brådska med beslutet, och att det är mitt beslut om det ska bli planerat snitt eller vaginal förlossning.
Självklart känns båda alternativen otroligt läskiga och samtidigt är jag så lättad nu när vi har kommit igång, för bebisen ska ju som sagt ut på något sätt. Jag är alldeles matt nu, har ont i huvudet, ögonen svider och rinner lite då och då, men på något sätt känner jag mig också mer avslappnad i kroppen än på länge. Jag vet att jag kommer att få fint stöd nu framöver!