Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

Tack för svaret och kramen!

Har nyss kommit till insikt om att ett snitt är just en stor bukoperation och det är det som känns så läskigt.

Jag kunde inte lyfta min bebis första veckorna efter min vaginala förlossning heller, så jag räknar inte med någon större skillnad där. Min ryggmuskulatur var totalt bortdomnad pga den långdragna förlossningen och så hade jag även problem med svår foglossning som inte gick över direkt efter förlossningen.

Eftersom dom rusade iväg med mitt barn när hon föddes tycker jag inte hller att det känns så där jätteriskfritt att föda vaginalt, även om så klart min rädsla är att ett snitt ska innebära ännu större risk för bebisen och mig själv. Sist skulle dom precis lägga kateter för akutsnitt när dom märkte att det var för sent och fick sätta en sugklocka istället. Dom hann tyvärr inte informera mig om det där med klockan innan den satt, vilket så klart var jobbigt. Huvudsaken så här i efterhand är så klart att allt gick bra för både mig och barnet även om jag aldrig vill vara med om en liknande upplevelse som min förra förlossning.

Krickeline: det är jätteskönt bara att veta att det finns andra som kan känna likadant! Jag har bf i nov/dec och remissen gick till Aurora i april. Jag bröt ihop på inskrivningen hos mvc, så hon skickade på en gång. Nu fick jag nyss ett brev att dom inte kan kalla mig förrän aug/sep och det kändes bara för jobbigt! Men jag vet ju att det kommer och jag fick helt fantastiskt stöd där efter förlossningen kände jag. Vet inte riktigt hur jag går vidare just nu, men har bestämt mig för att aktivt motarbeta alla tankar på förlossning tills jag har träffat Aurora. Det poppar upp hela tiden i alla fall så klart, men jag gör mitt bästa för att få bort det. Hoppas att du också kommer att känna dig hjälpt av Aurora framöver, ring dit och be att få komma tidigare om du tänker mycket på förlossningen redan nu!

Caro Lin E: vi får se om jag lyckas bära bebis första veckorna oavsett förlossningen, men 4-åringen får allt ta sig fram för egen maskin. På vilket sätt var ditt planerade snitt hemskt? Var det för att du hade mycket jobbiga känslor kvar efter förra snittet, pga smärtor eller blev det en dålig upplevelse? (svara bara om du har lust så klart) Mycket av min rädsla för en vaginal förlossning är också att jag ska få panik och typ psykbryt pga att det kommer upp för mycket kring min förra förlossning vid blotta tanken.
När har du bf? Håller tummarna för att du får bra stöd i att ta det beslut som ska kännas rätt för dig!

Ungefär så var det för mig förra gången också. Mitt barn var ju borta tre timmar, men jag hann träffa henne ett par minuter mellan att dom fixade till en bättre andning och observationstiden. Eferåt var jag nog hög på förlossningshormoner ett par veckor, för det var först när jag fick börja sova på nätterna (när hon var två månader) som det blev svårare och svårare att sova, sluta tänka på det och påminnas om det när jag såg andra gravida på stan.

Vad läskigt att din bedövning inte fungerade! Händer det ett antal personer, eller har dom kunnat ge dig något bra svar på hur det kom sig att din bedövning inte fungerade?

Förstår att det känns som om det närmar sig med stormsteg. Måste du bestämma dig för förlossningssätt innan ett visst datum? Jag har själv kommit på att jag har en så där max 4,5 månad kvar och det känns snabbt nog. Vi får väl se lite också, för just nu har jag en del av moderkakan som ligger för livmodermunnen och förhoppningsvis flyttar den sig. Annars får jag ingen valmöjlighet den här gången utan då blir det ju helt enkelt snitt. Jag velar än om vad jag tycker verkar "värst". Kanske ska försöka vända den tanken lite och tänka "bäst" istället?

Caro Lin e: Fy så hemskt att inte få hålla sin nyfödda bebis på så lång tid! Förstår verkligen att det blev skitjobbigt när dom stack iväg med lillasyster efter den erfarenheten.
Jag tycker också att det låter trevligare att vara vaken om det skulle vara så att man måste snittas. Det måste väl gå fortare att återhämta sig då också antar jag.

The Queen: jag sprack rätt mycket i och med att det blev sugklocka plus att läkaren stoppade in handen och körde runt hela bebisens huvud (jag kände hur jag sprack då). Fast på tre timmar hade dom lappat ihop mig. Det krävdes tre barnmorskor och en läkare för att konstatera säkert att jag faktiskt inte hade spruckit hela vägen bak.
Först satte dom kateter och skulle iväg med mig på operation, men det ordnade sig tydligen och blodflödet stannade av. Det mest bisarra var sen nrä jag var färdig, hade fått träffa bebisen och en uska propsade på att jag skulle hoppa i duschen. Nääää, sa jag. Joooo, sa hon. Sen ramlade jag bara ihop i sängen när dom försökte få upp mig. Då ångrade hon sig.
Vi får verkligen samla styrka inför kommande bebis förlossning!

Thinan: absolut, bebisen måste ut på ett eller annat sätt... Jag tror att det kan vara bra att ta hjälp av en bra bm för att reda ut var man står. Svårt ibland att sortera allt på egen hand.

Birry: tack för din fina förlossningsberättelse! Aurora var ju fantastisk efter förlossningen så jag hoppas på väldigt bra stöd nu när jag väl kommer dit. Just det där att bli ensam har jag inte tänkt på, men det är ju så klart en stor rädsla hos mig efter förra förlossningen då både barn och sambo försvann iväg. Jag är också rädd för läkare och sjukhusmiljö och när så många skulle komma och glo blev det riktigt obekvämt. Har inte tänkt på just den biten, men nu kom det upp!

Krickeline: vi SKA peppa varandra till max! Visst är det svårt?!

Om du känner att du skulle behöva snitt och att vara sövd för din psykiska hälsas skull så tycker jag att du ska diskutera igenom det med bm och läkare. En kompis till mig fick gå hem tre dagar efter sitt urakuta snitt och hon var sövd. Det gick jättebra!

Trots en semestervecka på Åland har jag legat sömnlös nu några nätter. Rädslan för förlossningen blir mer och mer påtaglig och ändå är jag bara i v. 23 än. Hoppas innerligt att jag snart får tid hos Aurora!

flyttfågel: tack för ditt svar! Jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva en så hemsk förlossning som den jag redan genomgått oavsett hur min nästa förlossning slutar. Själv är jag varken rädd för tiden det tar (tog mer än två dygn sist) eller smärtan, eftersom min EDA funkade bra just i smärtstillande syfte. Som tur är ska jag få tid hos Aurora senast i september och "alla" säger redan att det absolut inte ska kunna bli lika hemskt som sist. Skönt och hoppas att det är sant! 

Caro Lin e: fy vad läskigt, det är så som det blev för mig nrä jag gick hos Aurora efter min förlossning! Dom tre första (och enda innan jag blev gravid) gynundersökningarna efter fick jag också ångestattack, fast först efter att jag gått därifrån. Höll på att svimma och börja spy, men klarade mig undan med gråt, andnöd och hjärtklappningar.   Visst är det läskigt hur kroppen kan reagera?!

Stort LYCKA TILL på tisdag, hoppas att du kan hitta något sätt att behålla lugnet eller att i alla fall återfå kontrollen över kropp och känsloliv så fort som möjligt om något liknande händer igen! Varm kram!

Det jobbiga är ju att man så gärna vill ha ett barn och längtar efter det, samtidigt som psyket eller kroppen säger NEJ till förlossning - oavsett i vilken form. Ibland funderar jag om jag skulle kunna "bearbeta" tidigare förlossning, de rädslor jag har, de saker i min personlighet (???) som kanske gör mig extra rädd för förlossningar. Men jag tror baske mig inte det! Förnekelse är det enda som hjälper och gäller för mig just nu samtidigt som jag försöker att börja tänka på det, som att skriva här. Samtidigt känner jag att jag gör det i viss mån med skygglapparna på och försöker att beskriva känslor som jag absolut inte vill ta till mig i stunden, liksom att jag tar avstånd från det eller nåt.

Kroppen är nog både underlig och tydlig. Den är väl underlig som funkar som den gör. Sen kanske tydlig för mig eftersom jag annars försöker slå ifrån mig rädslan, vägra tänka på det osv. Då reagerar kroppen istället kanske? Eller kan man hitta på nåt mantra som funkar motsvarande "jag kan flyga, jag är inte rädd". Eeeh, kanske inte så banalt, men hur sjutton ska man slappna av när man ska dit till Aurora, när man ska på mvc-kontrollerna osv?

Krickeline: Usch, vad tråkigt att du också känner så där! Fattar inte hur man ska göra? Igår satt jag coh bara grina framför datorn innan jag skulle gå och lägga mig. Ett rent under att jag lyckades bända bort tankarna från förlossningen och somna sen.

Jag har inte hört någon som använt sig av hypnos över huvud taget, så det vore ju spännande om du hittar någon information om det! I nödfall kanske man kan få sig en lugnande tablett?? Det fick jag innan skrapningen när jag hade fått missfall i alla fall. Blev så borta på den att det gick alldeles utmärkt!

Caro Lin e: lycka till imorgon, vi tänker på dig och håller tummarna!!