Hej! Jag är en singeltjej med två barn; 6 och 8 år gamla som träffat en jättego` kille som jag verkligen känner för. Problemet är att han berättat att han är nykter alkoholist, nykter sedan ett år tillbaka. Jag ryggar självklart tillbaka, vågar man satsa på denna kille? Har nån erfarenhet av detta?
Jag känner mig jättetråkig men får ändå skriva min spontana tanke: Låt honom vara, låt honom vara nykter längre.
Visst kan det gå bra, men problemrisken är ju tyvärr betydligt större än i ett förhållande till en icke-missbrukare. Med två barn har du inte tid och energi för strul, tänk på dem också. Bryt relationen innan den går för långt, så blir det lättare.
Krasst, men min åsikt.
Jag träffade för två år sedan en nykter missbrukare. Hon berättade direkt för mig när vi träffades att hon gick på AA och NA. Jag tänkte inte så mycket på det och tyckte att det går väl över....men idag vet jag bättre! Det går inte över det är en sjukdom man får leva med. Jag önskar att jag hade satt mig in i det från början med vad AA och NA är och hur der fungerar. Idag går jag på Alanon och det är väldigt skönt, går även ibland på öppna NA och AA möten för att förstå och inse att det är en sjukdom.
Om jag ska ge dig ett råd så är det att givitvis följa ditt hjärta. Om ditt hjärta säger att du vill vara med honon tycker jag att du ska ta och besöka ett öppet möte och en alanon grupp för att förstå vad det handlar om.... önskar att jag hade gjort det från början.
Ska dock tillägga att vi idag är sambo och jag har sedan tidigare också barn och det fungera bra.
Lycka till!
Kram
Min spontana tanke blir lite som den anonyma ovan. 'Låt honom vara. Låt honom vara nykter längre.' En andra tanke är; dina barn. Herregud, utsätt dem inte ens för RISKEN med det uppslitande HELVETE det innebär av ständig oro, beredskap, besvikelser och risk-situationer det innebär - på livstid - att leva tillsammans med en människa (oavsett hur underbar) som har ett kemiskt beroende och som säkert har någon gräns för hur mkt han/hon 'tål' innan han/hon åker dit igen...
Har så många väninnor som försökt, om o om igen, att leva med alkoholister - mer eller mindre motiverade till nykterhet. Ingen av dem är lyckliga. Alla lever i ständig oro. Många har t o m försökt 'detach' eller avlägnsa sig känslomässigt fr sin partner för att KLARA att inte engagera sig då han dricker! Vad är det för förhållande?! Som förutsätter att man är känslomässigt avlägsnad?!
Jag var själv länge en av dem och även om jag alltid kommer älska den senaste mannen med alkoholproblem, så finns det ingenting som kan få mig tillbaka till den typen av relation. Det äter upp en innefrån: att ALDRIG kunna vara säker på att han inte blivit full eller är på väg att bli full... eller kommer bli det imorgon... Med allt det innebär (en sådan fylla) som inte kan beskrivas, det måste upplevas. Inte minst från ett barns perspektiv...
Än en gång: Att leva med en alkoholist är att leva insnärjd i förhandlingar (du kommer anpassa dig o riskera att gå med på mkt för att 'hindra' att han blir tex sårad, stressad, missnöjd o dricker etc). Det handlar om konstant misstro, oro, hopp, tillit och besvikelser. Krossat hopp. Det är sin älskade man förlorar, om och om igen, då han/hon dricker. Ge honom mer tid. Och riskera inte att utsätta dina barn för något sådant. Lycka till. Och till honom: LYCKA TILL. Jag vet att en del klarar det, men jag känner ingen som är stabil i sin nykterhet bara efter ett år... Var försiktigt.
Jag träffade min kärlek och han berättade att han sen 3 år tillbaka är nykter alkoholist.
Ärlig, öppen och sååå kärleksfull ?
Jag har aldrig upplevt den tvåsamhet och den djupa kärlek vi har... men när han känner behovet av att vara själv så måste jag ge honom det, men det gör ont! Han har sidor som han jobbar med på 12 stegs programmet hos AA, jag funderar själv att börja där.
Jag slutade helt att dricka själv när vi träffades och det är snart 6 månader. Men ibland så förstår vi inte alltid varann. ..det blir tjafs! Men vi reder oxå ut det. Det viktiga är inte vem som har rätt...
Vi har träffats nyktra. Det vi gör och det vi upplever är på riktigt!
Jag måste säg att jag för en gång skull har träffat en RIKTIG man som vågar visa sig sårbar och vågar visa känslor. Älskar dig av hela mitt hjärta?
Vi är ett team du o jag
/ grynet
Jag är sedan 1,5 år tillsammans med en nykter missbrukare. Han är mitt livs kärlek och jag ångrar inte en dag att jag gav honom chansen att visa att han är mer än sitt förflutna.
Gå gärna på ett öppet AA-möte och lyssna. Gå även på ett öppet Al-Anonmöte. Ingen kommer råda dig men du kommer lära dig mycket.
Alla är vi individer och känns det rätt så fortsätt träffa killen men lär dig hur du måste tänka och agera om han får ett återfall.
Nej. Oftast blir det återfall. I 90% av fallen. Läs statistiken.
Har egen erfarenhet.
Han var inte ens nykter, dolde detta för mig som särbo i nästan ett år.
Jag hade inte vågat det, speciellt inte med 2 små barn. Han har bara varit nykter i ett år och det är inte speciellt lång tid.Jag har själv erfarenhet av en fd som skulle vara nykter alkoholist men åkte dit då och då tills jag inte orkade längre.
Så tänker jag med. Flytta INTE ihop. För du kan fastna i en situation du har svårt att ta dug ur, det blir inte alls bra för barnen. I beroendessammanhang är 1 år väldigt kort tid faktiskt. Plus att missbrukare ofta ljuger, det ingår i beroendet. Säger inte att han inte kanske är en av de som lyckas, men dra inte in barnen tidigt!
Jag hade inte vågat det, speciellt inte med 2 små barn. Han har bara varit nykter i ett år och det är inte speciellt lång tid.Jag har själv erfarenhet av en fd som skulle vara nykter alkoholist men åkte dit då och då tills jag inte orkade längre.