Rädd och knäppa tankar.=S

Jag tror att det är helt naturligt att tänka så när förlossningen börjar närma sig.
För mig tog det otroligt lång tid att inse att det faktiskt var ett barn i magen, och när jag fattat det började jag oroa mig för det. Men oron får inte ta över, eftersom det inte går att påverka något om barnets hälsotillstånd i magen.

När det gäller förlossningen tycker jag att det är bra att läsa på så mycket som möjligt så att du vet lite hur det funkar. Sen är ingen förlossning den andra lik men det kan vara bra att ha en massa information.
Och ja absolut, det gör ont att föda barn. Men jag som är värsta piplisan vanligtvis klarade det jättebra! För mig handlar det mycket om inställning, jag valde att inte vara rädd, jag ville inte lägga ner energi på att vara rädd för något som jag inte visste hur det skulle bli. Skulle det knasa till sig under tiden kunde jag oroa mig då, men jag tänkte inte vara rädd till att börja med.
I efterhand kan jag (som de flesta andra) säga att förlossningen är det häftigaste jag varit med om!