Stöd i nöd :-D

Tittar in för att uppmuntras.

Skrev i förra tråden om min förlossningsskräck. Nu har jag varit på aurorasamtal och lagt upp en plan. Känns okej, men inte fantastiskt. Jag är rädd för att trots löften bli livrädd när jag väl föder. Trodde på mig själv förra gången och när jag kände att jag inte klarade av det så blev jag så besviken på mig själv.

Imorgon ska jag träffa läkaren för "påskrift" av planen. Hoppas att det går som planerat.

- Omdöme om igångsättning v 38+0
- Lägga EDA tidigt och se till att den verkligen fungerar.

Resten av mina rädslor går tyvärr inte göra något åt. Men jag skulle vara innerligt tacksam att slippa en latensfas på 5 dygn och att smärtlindringen hjälper den här gången.

Måste bara få berätta lite kort.

Jag hade en jobbig första förlossning. Bestämde mig ändå för att föda vaginalt, men med mer övervakning denna gång.

Fick komma in på igångsättning den 31/7 då jag var tillräckligt mogen. Fick bardkateter och EDA. Förväntade mig att jag skulle känna värkar, men jag såg bara kurvan registera sig på CTG - jag hade värkar som jag absolut inte kände.

När jag var öppen 7 cm så kände jag av värktopparna ca 10-15 sek som jag andades igenom tills jag fick påfyllning av EDA. Smärtan försvann och jag kände enbart ett tryck nedåt. Inte kunde jag väl ha kystvärkar nu? Men jag öppnade mig 3 cm på max 30 min. Kände av krystvärkarna och det gjorde ont när Lupita väl skulle ut. Men jag krystade i 13 minuter - sprack ingenting trots att hon vägde 3950 gram och var 52 cm lång. Lupita mådde jättebra, jag hade massor av krafter kvar så jag åkte hem på kvällen.

En helt UNDERBAR förlossning!

Eftervärkarna är dock en annan historia