Herregud, vad ska jag göra?? Min älskade mamma har dog av cancer för 1 vecka sedan.... Mitt hjärta är så tungt av sorg, jag årkar snart inte bära det. *gråter* mamma, mamma varför var du tvungen att dö? Jag har inte äns gått ut skolan och börjat mitt vuxen liv. Jag behöver din kärlek i mitt liv. Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Beklagar sorgen och skickar en kram..
Åhhh, så sorgligt! Jag beklagar sorgen!! Hoppas att du finner stöd från övrig familj.
Mvh Polgara
Jag beklagar verkligen! 
Har själv en döende mamma, i lung-och skelettcancer.
Jättejobbigt...
Till skillnad från dig så är jag iaf 30 år, har hunnit haft henne i mitt liv ett tag, och har även en egen familj nu. Utan dem skulle det vara SÅ mycket svårare!
Jag hoppas att du kan få bra stöd av din övriga familj och släkt, vänner och ev partner.
Många varma kramar till dig!
Beklagar sorgen...
KRAM
Beklagar verkligen. Min pappa dog hastigt för några år sedan, så jag vet på ett ungefär vad du går igenom.
Även om det inte känns så nu, så blir det lättare att leva med sorgen. Jag lovar. *kram*
Beklagar verkligen sorgen KRAM!
Finns här gumman närsomhelst om du vill lätta ditt hjärta .
Jag är så ledsen för din skull, jag vet precis hur du känner. Jag förlorade min underbara mamma i cancer i februari 2005 och det känns verkligen oförklarligt. Hon var sjuk i ett år och tynade bort. Det var ett hemskt år, mycket sorg. Smärtan och sorgen var som störst det året hon var sjuk, man grep om varje halmstrå och hoppades på mirakel, både mamma och vi slets mellan hopp och förtvivlan. Den dagen mamma dog var hemsk, men samtidigt en lättnad på något konstigt sätt - för mamma skulle inte få lida mer. Hon ville inte vara något vårdpaket. Det är mitt livs stora sorg att inte få ha min mamma hos mig, speciellt den dagen då jag får barn. De nätter jag drömmer om mamma blir jag glad, det är som om det är hennes tecken på att hon finns hos mig. Jag känner dock hennes styrka och jag är en stark och positiv person.
Beklagar sorgen och förlusten. Önskar det fanns några tröstande ord som kunde ta bort sorgen, men det finns det inte. Livet blir aldrig det samma, det blir aldrig som förr men någonstans på vägen, i sorgen, finner man ett nytt normalt tillstånd att leva i/med
Min mamma dog hastigt förra året och jag kämpar fortfarande. Sorg tar tid, det måste få ta tid
Vill du prata mer få du gärna inboxa mig
Jag beklagar verkligen, hoppas du har någon som du kan luta dig mot och gråta ut.
Kramar